Camp Kebab - dag 3 (forts)
Bosse Nilsson kommer upp till oss på läktaren. Han är ohyggligt mån om vårt väl och ve. Man behöver inte sakna sina föräldrar här. Jag frågar om Charles Anderson, vår lille, hårdjobbande innermittfältare från Kamerun, som av någon outgrundlig anledning inte fått lärlingskontrakt och alltså inte är med här i Turkiet. Gåtan får här sin lösning: Bosse berättar att han inte har svenskt medborgarskap, bara uppehållstillstånd, och därmed inte får spela a-lagsfotboll. Mycket synd. Men hans öde avgörs inom en månad; då ska nämligen hans ärende upp på Migrationsverket. Vi håller tummarna.
Finns det ingenting negativt att skriva om, kanske? Jodå: lite jidder idag mellan Lolo och Mattisson när Hasse slår en märklig passning. De ger varandra onda ögat. Och en duell mellan Patrik och Sammy som är så elak och hård att man knappt vågar titta. Barnförbjuden fotboll. Patrik vinner, men ser ilsk ut och väser: "Keep your hands down, man!". Det smäller alltså rejält på plan. Efteråt är däremot alla vänner igen. "Det finns ingen som går och tittar snett på nån annan utanför träningen", intygar Tomas Olsson.
Femkampens andra gren var en sorts "idioten-stafett" där de fem lagmedlemmarna skulle springa olika sträckor för att hämta upp en kon. Lag Lee visade fortsatt storform och plockade sex nya poäng. Är nu överlägsna ledare på tolv poäng. Dagens mest utskrattade var Asper som inte riktigt kunde få upp sin kon. Kanske är han helt enkelt för lång? Mest imponerade Afonso som liksom bara gled ifrån sina motståndare. Slutsträckan blev en kamp mellan Mackan och Lolo, där Mackan vann. Sista metrarna kunde han springa avstannande och passade då på att håna Lolo med ett jubel som lät: "Lolololololololo!". Stor underhållning.
Dagens turkiska språklektion: tenis kortlari. Betyder: tennisbanor.
I eftermiddags var det tennismatch mellan er ödmjuke tjänare och den skogstokige grannen. 6-2, 2-0 (avbrutet) var ställningen till den skogstokige grannen när poolen skrek våra namn. Idag såg jag också den förste MFF:aren i vattnet. Niklas Skoog är årets badpojke. Yngvesson, norrlänning som han är, skakar bara på huvudet när han ser oss bada i den fjortongradiga poolen.
Senare på eftermiddagen var det gemensam utflykt till basarerna i Antalya. Alla följde med utom Skoog, Yngveson och Joseph. Jag köpte en tröja till min dotter. Min stora sorg här i livet är att min dotter har gult som favoritfärg. Det blev alltså en gul tröja. Jag gömde den i ryggsäcken så att ingen annan skulle se den. Min son fick en Real Madrid-replikatröja. Zidane på ryggen. Han har nämligen Real Madrid som andralag. Malmö FF självfallet etta.
En annan rolig sak jag ko på just nu: när bussen ska köra till eller från träningen så gömmer sig alltid Joseph. Så att när Bosse Nilsson ska räkna in alla spelarna så fattas det en. Joseph skrattar varenda gång. Bosse Nilsson är inte lika road.
Imorgon är det match mot Assyriska. Avspark 15.00, turkisk tid. Ni ligger en timme före därhemma. Direktrapporteringen startar således 14.00 här på Himmelriket. Prahl pratar om att sexton sjutton man ska få spela; vilket innebär en hel del byten. Och man ska ha i åtanke att det har varit oerhört intensiva träningar härnere, med ruskigt högt tempo. Men Mattisson kommenterade morgondagens match så här på bussen hem från basarerna i Antalya: "Man vill ju visa dem var skåpet ska stå!".
Och dessutom: imorgon blir det antagligen premiär för bröderna Andersson tillsammans i MFF-tröjan i a-laget. Stort.
Laget har också en lättare träning klockan 09.00 imorgon. Efter den får vi en pratstund med Patrik Johansson, så att en "inför matchen"-artikel kommer upp med laguppställning och annat matnyttigt. Imorgon kväll har jag dessutom bokat in en intervju med Yksel Osmanovski. Till dess: stay blue!
