SUPERSÖNDAG: 10 DAGAR KVAR
Ännu en bra krönika i raden av supersöndag-nedräkningen. Denna gång av en gästskribent, "bolibompa". Är öppet att skriva för alla som vill och behärskar språket väl.
Med knappt en vecka kvar till premiärernas premiär fann jag mig själv efter ett kundbesök stående filosoferande på Möllan. Mitt i vårsolen. Om två timmar ska jag träffa min fru så varför inte njuta av vädret med en promenad? Jag sätter fart mot pildammarna och inser efter en kort stund
var jag är på väg. Jag är på väg him till borgen för att se att allt står väl till. Det var ett tag sedan, visst har jag besökt den några gånger under vintern men det är inte riktigt samma sak. Nu ska jag se om den också är redo för IFK. Skulle jag berätta för mina icke fotbollsfrälsta vänner skulle de bara skaka på huvudet, -"På jobb sitter du och uppdaterar efter nya kebabrapporter och när du får tid över går du ner och ser hur gräset växer på stadion". Vem f*n sa att man är normal?
När jag ser den i horisonten kan jag inte tänka annat än jag älskar Stadion, jag verkligen älskar hur Stadion ser ut, hur hon luktar, hur jag inom mig ser Norra insläppets köer ringla som ormar ut till John Ericssons väg. Ta bort löparbanorna och jag är nöjd.
Väl framme vid vändkorset blir det stopp, vaktmästarna har satt upp hänglås så närmre än så kommer jag inte gräset. Men vad hade det spelat för roll? Den vita fiberduken ligger och täcker, jag kan nästa höra hur gräset där under växer och knakar. Jag är 100 % på att vi kommer ha en
härligt grön gräsmatta till super-söndagen.
Jag slår på mp3-spelaren med Nisse Hellbergs "En Doft av läder" på vägen därifrån och kan bara instämma i texten:
"Äntligen väder, äntligen en doft av läder, äntligen rullar bollen igen."
