Camp Kebab dag 6
Sista natten med gänget.
Igår kväll när vi står i det minimala datorrummet och väntar på vår tur så vandrar bröderna Andersson förbi. De hälsar, såklart. Patrik säger hej; Daniel vinkar. Helt naturligt. Vi har ju umgåtts i fem dygn. Levt tätt inpå varandra. Det hade varit ytterst märkligt om de inte hälsat. Vi hälsar tillbaka. Väntar vidare på vår tur så att vi kan skicka våra texter. Men samtidigt var det som att jordklotet liksom skakade till. Jag lutar mig fram mot den före detta redaktören och frågar: "Var det Patrik och Daniel Andersson som gick förbi därute och hälsade på oss?". Han nickar och ler som en femtonåring som just hittat nyckeln till farsans barskåp.
Sämre väder idag. Mulet. Regn under eftermiddagen. "Det är ju nästan Sverigeväder", mumlar Becke. Vi sitter på läktaren och huttrar. Förmiddagsträningen är uppdelad på två grupper. Vi åker givetvis med första gruppen klockan 10.00. Och stannar såklart och bevakar även andra gruppen, som anländer 11.00.
Mats Svensson tar målvakterna och går bort till ena kortsidan. Det är en seriös målvaktstränare vi har. Idag handlar det om vristens vinkel vid utsparkar. Det är inte mycket som lämnas åt slumpen i dagens MFF. Senare, på eftermiddagen, frågar jag Mats om han har något mål på hur få mål han vill att vi ska släppa in. Det har han inte. "Men under tjugo hade suttit fint", erkänner han. Och så ska man försöka nå ett likvärdigt resultat vad gäller nollor; Asper hade ju tretton ifjol.
Lolo och Tomas joggar runt med Greger. Vi frågar Becke vad som fattas dom. Lolo är lite öm efter matchen och tar det lugnt. "Och Tomas får vi vara försiktiga med, vissa mindre viktiga fotbollsövningar står han över".
Innan övningarna börjar så får vi en uppgift av Patrik Johansson. Vi ska räkna hur många avslut Yngvesson har under dagen. Vi tar det på största allvar. Patrik vill att anfallsövningarna ska flyta på bra och hoppas att våra forwards ska upp i drygt ett avslut per minut. Och så blir det: Yngvesson har 68 avslut under de fyrtiofem minuter övningarna pågår. Utan att ha bli tillsagd så räknar jag även hur många av dessa avslut som går i mål: Yngvesson sätter elva bollar. Det är han sämst av anfallarna på. Mackan sätter flest. Skoog och Afonso nästan likvärdiga som tvåor. Yngvesson frågar efter träningen hur resultatet blev. "Konfidentiellt", svarar jag. Han skrattar.
"Det är viktigt att nätet rasslar här!", skriker Patrik Johansson. Anfallsövningarna är i full gång. Glenn står och spelar fram bollar till Yngvesson, Skoog, Mackan och Afonso. De ska komma med fart från kanten och avlossa skott vid straffområdesgränsen. Under de första skotten står Kenneth Folkesson, vår göteborgske materialförvaltare, i mål. Men ganska snart alternerar Asper och Lee istället. I början blir det alldeles för få mål. Afonso skjuter först sönder taket, sen håller han på att döda två av Sveriges mest kända fotbollsjournalister som sitter och fikar på terrassen. Det lossnar för Mackan först. Han dundrar in två på rad i krysset: en i närmsta och en i bortre. Bägge helt otagbara för Asper.
Efter skottövningarna ställer Prahl upp en mur. Dags för Skoog och Afonso att öva frisparkar. Skoog är inte en dålig frisparksskytt - han har gjort en del snygga mål i Malmö FF - men av Afonsos kaliber är han inte. Afonso sätter drygt tre gånger så många som Skoog. Jag vet inte om jag ska skriva det här, kanske får jag skit för det, men jag gör det ändå: under matchen mot Assyriska så satt vi bredvid Höiland på läktaren. När vi fick vår första frispark i bra läge så stegade Skoog fram. Höiland gnällde, liksom för sig själv: "Nej, Skoog! Låt nu Afonso ta den".
Resten av de i första gruppen - Nilsson Guiomar, Abel, Jocke Nilsson, Sliper, Jocke Persson - kör en rätt så komplicerad passningsövning under Alfs ledning. Den fortsätter när andra gruppen anländer. Då är det Höiland, Sammy, Yksel, Safari, Rawez, Joseph som drillas.
» Fortsättning i del II
