Måndag morgon...
...och idag fyller jag 38 år. Får man önska sig vinst i premiären? Eller att journalisterna ägnar mer tid åt vad som faktiskt hänt, än det som trots allt inte hände?
Varje födelsedag innebär ett steg närmare döden. Dramatiskt? Tja, så ser jag det. Och därför brukar jag ägna födelsedagen åt att tänka bakåt. Framförallt funderar jag på hur många medvetna val jag gjort. Det är inte många. Inte ens att gifta mig var så vidare överlagt. Inte för att jag ångrar mig men frieriet på min 30-årsdag, i en garderob - en timma innan gästerna kom - överraskade min blivande fru lika mycket som mig. (Fråga mig inte vad vi gjorde i garderoben, den var på 2 kvm och fruktansvärt ostädad). Framförallt är det roligt att fundera på vad om hade hänt om jag inte hade gjort dom val jag gjort?
Vad hade hänt om jag inte flyttat till Stockholm t.ex? Förmodligen hade jag inte blivit en fanatisk MFF-supporter. Man längtar inte hem förrän man åkt bort. Och jag upptäckte inte hur mycket MFF betydde för mig förrän jag befann mig omringad av skräniga Bajare, dryga Djurgårdare samt en och annan uppblåst AIK'are.
Just att spekulera i vad som kunde ha hänt har blivit populärt även i dagens historieundervisning. Förmodligen är det ökade intresset för kontrafaktisk historia (ja, det heter så med ett snårigare ord) sprunget ur Dator- och TV-spelens värld, där trial and error-principen regerar oinskränkt.
Men som fotbollssupporter är kontrafaktisk historia vardagsmat. Hade inte domaren dömt straff till IFK hade MFF inte tagit guld. Hade inte MFF sålt Zlatan för 82,5 miljoner hade man inte tagit guld. Hade inte Höiland tagit en rövare och hunnit först på returen hade MFF inte tagit guld. Det kan ältas i evigheter. Och har ältats i spaltmeter.
Idag är sista måndagen före Allsvenska premiären och jag är glad över att det börjar igen. Inte för att jag egentligen har saknat Allsvenskan, Royal League har effektivt hållit abstinensen borta. Nä, men nu kan vi äntligen täppa till truten på alla kontrafaktiska experter. Frågar man dom som vet, var det ju Halmstad som tog guldet. Egentligen. Om bara inte...
Det har gått så långt att journalisterna är fullkomligt övertygade att om Markus Rosenberg inte hade blivit skadad hade han avgjort guldstriden. Senast i söndagens Kvällsposten fick Mats Olsson oväntat luft och hävde ur sig en drapa om hur mycket tur Malmö hade som vann serien. Det verkar vara fakta.
Här är lite annan fakta: Inför omgång 26 hade Markus Rosenberg bara gjort mål i 9 Allsvenska matcher. Inte mindre än 16 gånger hade han gått mållös av planen! (Med reservation för att han kanske inte spelade alla matcherna.) IFK hade i sin tur bara släppt in mer än ett mål i 4 av de 25 tidigare omgångarna (mot AIK, TFF, Sundsvall och MFF - ser ni förresten mönstret? Det är inte bara Malmö som har svårt mot bottenlagen). När HBK besökte Göteborg slutade matchen 0 - 0. Rent statistiskt var det alltså mer sannolikt att Markus Rosenberg inte skulle göra mål. Och framförallt var det så in i helvete osannolikt att IFK skulle släppa in ytterliggare ett mål. Att Mackan inte avgjorde guldstriden var alltså ett mer väntat resultat än tvärtom.
Men det skiter Mats Olsson och andra förståsigpåare i. För det hade varit roligare ifall HBK vunnit. David ska vinna mot Goliat. Den lilla klubben med knappa resurser (vilket är en lögn, HBK är en av Sveriges rikaste föreningar, dom bara låter bli att låtsas om det) ska knäppa stora stygga Malmö på näsan. Och framförallt. Eftersom Malmö verkligen vann, är det roligare att fundera på vad som skulle kunna ha hänt. Att Malmö var det enda laget som tog de 52 poäng som allt som oftast räcker till serieseger är liksom inte intressant. Det var som sagt bara tur.
Därför är det skönt att Allsvenskan börjar. För i år kommer det inte avgöras på målsnöret. I år kommer vi ta täten direkt och sen köra över allt motstånd. Om Hasse Mattison tror det, vore jag dum om jag inte också låter tankarna gå i de banorna. Bara vi vinner i premiären ska det nog gå vägen. Men om vi inte vinner premiären, och inte heller Allsvenskan, så kommer det med största sannolikhet bero på att domaren inte blåser straff när Risp fäller Mackan i 85:e minuten. Bara så ni vet.
- - - - -
Någon som läste Åke Stolts krönika i veckan? Kan någon förklara för mig varför Malmö har sämre chans att kvala till Champions League eftersom vi värvat bra spelare, än om vi hade haft ett lag fullt av träben? Är det bara jag som är förvirrad eller har han helt tappat konceptet?
- - - - -
Så har jag kommit på att jag gillar Elfsborg. Inte som lag alltså, men som företeelse. De hostade upp osannolika 12(?) miljoner för att få hem Anders Svensson. Idioti, röt omgivning. Till dags dato har Elfsborg dragit in 11 miljoner mer i sponsorintäkter än förra året. Anders Svensson har redan betalat sig. Coolt. Det är precis den typen av satsningar som Allsvenskan behöver.
- - - - -
Alla haussar premiären. Utom Tom Prahl. Den följs av 25 omgångar till, mässar han. Han har naturligtvis rätt. Som alltid. Men det är alldeles för tråkigt att tänka så. Premiär är premiär. Blåvitt är blåvitt. Viktigare blir ingen match i Allsvenskan.
Full fart mot söndag!
