Camp Kebab: intervju med Afonso
Tony Ernst möter allsvenskans bäste spelare
Han var den viktigaste ingrediensen under fjolårets jakt på guldet. Allt annat är lögn. Visserligen hade han det trögt under 3-5-2 perioden och under sommaren när hans skada hämmade honom. Men utan en Afonso i höstslag hade vi aldrig vunnit allsvenskan. Han är ett bollgeni. Prahl kallar honom för "en matchvinnartyp". Själv är jag bara lycklig över att han spelar i MFF:s tröja. Även dagar när han har det trögt så vet man att det när som helst kan komma något storartat. Afonso Alves Martins Junior; så heter världens bäste malmöitiske brasse.
Vi sätter oss i rokokofåtöljerna på Kremlin Palace i Antalya. Jag har precis frågat honom om han inte vill sitta utomhus istället. Då har han gett mig "är du galen?"-blicken. Han tycker att det är kallt. Har den himmelsblå träningsjackan uppdragen hela vägen upp. Jag frågar Patrik Johansson och Alf Westerberg innan om vilket språk man ska tala med Afonso. "Svenska", säger de bägge. Patrik frågar om jag ska intervjua honom. När jag svarar jakande, så säger han: "Lycka till". Ett par av lagkamraterna säger samma sak: att han förstår svenska bra, ja, att han kan snacka också, men att han är väldigt tystlåten och tillbakadragen.
Dom säger att du är svår att intervjua; att du inte säger så mycket?
- Nejdå. Inte svår. Men jag pratar kanske lite. Jag förstår svenska bra, men det är svårt att prata det.
Det kanske är enklare nu, när du har svensk flickvän?
- Ja, hon hjälper mig. Men jag tycker att det är ett svårt språk!
Det måste vara en kulturkrock av allra grövsta sort; att byta Brasilien mot Sverige. Maten, livsstilen, attityden. Vädret ska vi inte bara tala om. Afonso kom hit sommaren 2002. Bytte Atletico Mineiro mot Örgryte IS. Nästan omedelbart fick han spela match. En b-lagstillställning där någon från ÖIS Svenska Fans-sida var närvarande. Texten därifrån är fortfarande något av det bästa som publicerats på de här sidorna. Leta gärna upp i deras arkiv och läs.
Kan du inte berätta lite om hur du började spela fotboll i Brasilien?
- Jag spelade i samma lag i tio år; i Atletico Mineiro. Fram till 2002 då jag kom till Örgryte.
Kommer du ihåg den första matchen du spelade i Sverige?
- Jadå. Jag kommer ihåg det. Jag minns inte vem vi mötte, men jag gjorde fyra mål och Paulinho sex. Det var en rolig match, hahaha.
Du har spelat landskamper för Brasilien också, eller hur?
- Ja, jag har gjort ett par U 21-landskamper. Men det var några år sedan.
Har du gett upp det; att spela landskamper för Brasilien?
- Nej, inte gett upp. Men jag tror att jag måste ut i en storklubb i Europa för att jag ska få en chans. Men det är svårt att ta en plats i brasilianska landslaget! Dom har Adriano på bänken! Aah!
Om Brasilien möter Sverige; vem hejar du på då?
- På Brasilien, såklart!
Även om Mackan spelar i Sverige?
- Det kvittar. Hahaha!
Hur ofta åker du tillbaka till Brasilien?
- En gång om året. Men då försöker jag stanna lite längre. Sist jag var hemma stannade jag två månader. Men jag måste åka hem varje år; annars överlever jag inte, hahaha.
Hur kändes det att komma tillbaka till Sverige i januari efter att ha varit hemma i Brasilien?
- Uh, det var svårt. Det var trettiofem grader i Brasilien, men när jag kom till Malmö var det noll grader. Men jag klarar det; det är lugnt.
Din mamma har varit i Malmö och hälsat på också, minns jag?
- Ja, hon kom ifjol somras och stannade tre månader.
Tyckte hon om Malmö?
- Jadå. Men hon har varit i Sverige förut; hon hälsade på mig i Göteborg också. Då stannade hon två månader. Hon tycker att det är fint i Sverige.
Jag ser att du har en tatuering på underarmen?
- Ja, det är min sons namn.
Hur gammal är han?
- Sex år.
Saknar du inte honom?
- Jo. Jättemycket. Men jag pratar med honom en gång i veckan. Då pratar vi i två timmar. Jag köper ett telefonkort, så det kostar bara hundra kronor. Det är bra. Och till sommaren, när min mamma kommer för att hälsa på nästa gång, så ska han kanske följa med. Hoppas det.
När jag intervjuade Tom och Patrik inför Assyriska-matchen så pratade vi en hel del om hur man skulle få igång Afonso. Prahl sa att "man får försöka påverka och prata med honom". Han konstaterade också att "han behöver lite framgång, men är man på honom då så känns det som att det går att påverka honom i rätt riktning". Själv tror jag att det kommer att bli enklare för honom i år; det är inte bara han som ska bära laget. Vårt lag och trupp är mycket starkare. Något som Patrik Johansson också var inne på: "kollektivet är stadigare och stabilare när vi går in i seriestarten, medan ifjol, när vi inte hade ett kollektiv som var riktigt hundra, var det inte lika lätt för honom".
Vinner vi allsvenskan i år?
- Det är svårt att vinna allsvenskan. Man måste förbereda sig på rätt sätt; det är många olika saker att tänka på. Jag tror att det viktigaste är att mittfältsspelet fungerar. Och ifjol så fungerade det bra mot slutet i Malmö. Men vi har ett mycket bra lag i år. Och det här träningslägret har varit bra. Så jag tror att vi har stora chanser att vinna i år också.
Det känns som att stämningen är bra i gruppen? Hur upplever du det?
- Jo, det är mycket bra stämning. Alla pratar med varandra; hjälper varandra på plan. Allting känns mycket bra.
Och när man ser på träningarna så verkar det som att du och Tom står varandra nära? Han lägger ner mycket tid på dig, berättar hur han vill att du ska göra.
- Ja, jag tycker mycket om honom. Han hjälper mig hela tiden. Nu vill han att jag ska spela på vänsterkanten och då förklarar han hur jag ska göra; att jag inte ska bli kvar därute utan komma mycket in i mitten.
Var trivs du bäst; på mittfältet eller i anfallet?
- Det är svårt att säga. Jag har spelat på mittfältet i hela mitt liv. Det var först 2003 i Örgryte som jag provade att spela anfallare. Det har också gått bra. Men jag tror mycket på det här med att jag ska spela på vänsterkanten; jag kan komma in i mitten ofta och skjuta. Det känns bra.
Hur känns det rent fysiskt? Jag tänker på din magmuskelskada?
- Jag har opererat den två gånger; 2003 och 2004. Samma sak. Men nu är jag mycket bättre. Inga problem.
Fortsättning, del 2
