Sex och Jävligt offside: Leve Henke Larsson. Och leve framtiden!
Det är onsdag igen, det är sexdags igen. Dagens lista är Himmelrikets tidigare redaktör Micke Möller ansvarig för.
Henke Larsson (NY)
36 år gammal är han helt outstanding bland Allsvenskans forwards. I matchen mot MFF visade han en finess, spelintelligens och ett register som ingen annan på plan kom i närheten av. Frågan är hur många år det dröjer innan svensk fotboll kan frambringa en spelare av samma klass. ”Respekt, mannen”, som man säger nuförtiden. ”Respekt!”
En ny religion (NY)
Från att under senare år levt på gamla framgångar, lever MFF numera på meriter som komma skall. MFF fokuserar på framtiden kan man säga. Tålamod är det nya honnörsordet och det känns ju bra. Så behöver vi inte bekymras oss över det som en gång gick snett, eller ens om det som är här och nu. För det är framtiden som räknas och när vi väl är där blir allt bra igen. Det kallas framtidstro och är lite som en religion. Och vi behöver alla något att tro på.
Jonatan Johansson (NY)
Jonatan Johansson har inte haft det lätt på ett bra tag i det himmelsblå arbetsstället, men på Olympia lyckades han tråckla in två mål. Målen i sig var inte mycket att hänga i julgranen – en tå här, en petning där – men det var två mål och det räcker långt. Fortsätt så.
Guds hand (NY)
Ibland skadar det inte att läsa en bok. Om inte annat som en motvikt till den allmänna dynga vi matas med via tidningar, tv, radio och, inte minst, via Internet.
En bok som jag vågar rekommendera är Guds hand av Petter Karlsson. Karlsson, kanske mest känd för Drömelvan – som närmast är en kultbok inom svensk fotbollslitteratur – har denna gång skrivit en underbar liten sak som kretsar kring temat fotboll och religion. Det låter kanske pisstråkigt och högtravande, men faktum är att detta är en av de bättre svenska fotbollsböcker som kommit ut på senare år. Köp ett ex, vetja.
MT96 (NY)
Jag brukar inte bry mig så mycket om alla dessa tifo-arrangemang som sker på våra fotbollsläktare nuförtiden. De har ofta något nordkoreanskt över sig som jag inte riktigt uppskattar. Ändå kan jag inte låta bli att då och då bli imponerad, om än motvilligt, över de tifon som MT96 då och då arrangerar. Tifot mot Helsingborg var ett sådant. Snyggt, klassiskt och stilrent.
Olympiafilmen (NY)
Ni vet den där lilla filmen de brukar köra på Olympia innan derbymatcherna där de jämför Turning Torso med Kärnan, Öresundsbron med Sundbussarna etc. Jag tycker faktiskt att den är ganska kul. Den är gjord med glimten i ögat, har en befriande självdistans och är samtidigt sådär lagom elak. Jag gillar den. Till skillnad från dem som på fullaste allvar spottar, svär, fräser och visar fulfingret åt storbildsskärmen (!) så jävla förbannade de är. Men herregud, slappna av, säger jag bara. Humor… Hur svårt kan det vara?
I den bästa av världar med våren på språng är det svårt att vara sådär upprörd över något. Det skulle kanske vara detta enkla att MFF utan Labinot saknar en riktig playmaker. Det kan göra mig upprörd. Eller åtminstone lite orolig.