MFF knappt vidare i cupen
Efter mycket möda och stort besvär tog sig Malmö FF vdare i svenska cupen, efter att ha vunnit mot Kristianstad med 3-2.
Klockan 14.15 denna dag kom den första regndroppen i min trädgård. En lång period av sol och värme förbyttes i går på Valborg så synnerligen olämpligt mot kyla och i dag till regn. Men dryga tvåtusen sökte sig trots detta till den plats där MFF en gång för länge sedan tog sitt första steg till allsvenskan. Åhus Blåsorkester spelade under den eminente arrangören och trombonisten Jerry Dahlskogs ledning, för de frusna själarna.
In på planen kom det för dagen B-betonade rödvitrandiga laget Malmö FF för att utföra en dag på jobbet. ”Vi tar cupen på allvar” ljöd det inne i min hjärna. Det känns tryggt, det har vår tränare deklarerat. I målet står för första gången i tävlingssammanhang i A-laget Dusan Melicharek. Det kunde börjat bättre. En spelare vid namn Niclas Fischer slog till innan Dusan knappt fått känna på bollen.
Nåja, det ordnar sig säkert. ”Vi tar cupen på allvar.” Och visst. 1-1 visade att så är det. Det B-betonade laget ville nog ändå visa att det där med B-betonat inte existerar i Malmö FF.
Den lika B-betonade klacken, vilken jag stod intill, ville inte vara sämre, utan tog upp dagens första första-majsång. Men ack, ack, ack. Även den var utan glädje. Lät mest som en knappt överlevande manskör med en medelålder på de 80, utan styrka, totalt utan intonation.
Men en viss kontroll på matchen hade ändå MFF.
Paus blev det och i korvkön trängs MFF-celebriteter som Sven Liljegren och Anders Larsson. Det doftade gott från grillen och jag ser med spänning fram emot Svens kritiska betygsättning på korven från staden som har sitt valspråk ”Spirit of food” att försvara.
Så kom de ut igen. De som måste arbeta på arbetarnas helgdag. Men nu skulle väl ändå klasskillnaden märkas. Jag skulle väl ändå inte behöva skriva att motivation slog klass.
Så gav sig herr Fischer fasen på att han skulle bli omnämnd i min matchrapport och blev utvisad, och jag undrade om det möjligen fanns något släktskap med Bobby Fischer i de heta ådrorna.
Men nu sätter vi tvåan. En man mer mot ett lag från division 2. Då gjorde KFF 2-1 och klockan tickade. Men jag var lugn. ”Vi tar ju cupen på allvar.” Molins kom in och tack, tack, tack för det. Och så snyggt, och så 2-2.
Men inte förlängning, snälla! Jag är trött, hungrig och frusen och snapsen står och väntar… Förlängning. Den får väl vänta då
Så äntligen, första gången i ledningen. Och tack för du fick komma in, Molins. Vi tar ju cupen på allvar.
Så händer en skada. Alla spelare är redan inbytta. Här ställer jag mig lite kritisk till vår tränarduo. Är det klokt att (om inte skador gör det oundvikligt) göra alla byten så tidigt i en match som har en klar doft av förlängning?
Sista förlängningskvarten är en pärs med endast nio spelare, efter Robins idiotiska utvisning.
Inte straffar. Jag måste hem.
Jag kom hem utan att straffas.
MFF seglar vidare på vägen till cupfinalen. Så skönt att vi tar cupen på allvar.
****************
Några så kallade snabba:
# Vilka av B-spelarna tog chansen? Ingen.
# Kan man inte motivera sig, i en dag-på-jobbet-match, är man inte proffs.
# Allsvenska tränare. Säg som det är. Går vi vidare med B-lag och dålig inställning så är det bra, men inte fasen tar vi cupen på allvar. Jag undrar varför. Cupen kunde ju vara så kul.
Matchens behållning:
Kom igen Skoog. Cupen är kul. (Replik från klackmedlem)
