Inför MFF-Gais
Himmelriket ber om ursäkt för den något sena införrapporten. Vi skyller på en ren kommunikationsmiss redaktionsmedlemmar emellan.
För en optimist som jag känns det väl inte helt överraskande att Malmö FF spelar bra i år. Förutom att man hade oturen att pricka in svänggänget HIF:s bästa match på år och dar, har MFF i stort haft taktpinnen i varje framträdande i årets allsvenska.
Lite ovant känns det dock efter de senaste årens elände och någonstans inom mig gror ännu ett litet tvivel.
Tänk om vi bara inbillar oss förbättringarna.
Tänk om Rolle och hans Gren bara är Åkeby i ny skepnad.
Tänk om vi gör två dåliga matcher mot Gais och AIK innan uppehållet, rasar ner några tabellsnäpp och går till EM-uppehållet lika villrådiga som när vi gick till vintervilan.
Lyckligtvis har jag en förmåga att förtränga dylika farhågor rätt snabbt och jag får nog säga att min tilltro till MFF-bygget anno 2008 är stor. När Labinot Harbuzi tvingades gå ut i första halvlek mot HIF och vi sedermera förlorade den matchen blev jag lite bekymrad, men när vi lade matchen mot ÖSK till handlingarna var oron som bortblåst.
Tänk, här satt jag, värvningsvägraren i mars och kastade in brasklappar om att vi borde nog försöka värva en bra offensiv innermitt. Föga anade jag att vi i vår lite oprövade trupp hade allsvenskans två bästa på positionen. Vilken lyx att kunna ersätta Harbuzi med fantastiske Ola Toivonen! Nu när även forwards har börjat göra mål känns det skönt att Santin-värvningen aldrig blev av. Brassen är bra, mycket bra, men inte bättre än vare sig Ola eller Labbe.
Försvarsspelet som hyllades under de första sju omgångarna fick sig en törn när HIF och Henke fick allt att stämma i derbyt, men det innebar också att nyförvärvet från Gais, Markus Halsti äntligen fick chansen att spela från start. Han var felfri mot ÖSK och det skall bli ett nöje att följa hans spirande karriär i MFF.
Motståndet i tionde omgången står just Halstis, Rolles och Grens Gais för. Makrillarna har gått rätt så bra under nye och unge tränaren Magnus Pehrsson. Noterbart är att gamle MFF-bekantingen Patrik Johansson assisterar Magnus.
Tillsammans har man fortsatt på Rolles bygge och man har ambitionen att göra laget mer offensivt. Man har valt att sätta en av allsvenskans mest allsidiga spelare, Bobbie Friberg Da Cruz som mittback och det har blivit något av en succé. Bobbie har varit en av allsvenskans utropstecken så här långt.
Framåt spetsar brassen Wanderson och snabbe armeniern Pachajyan till det.
MFF saknar givetvis Daniel Andersson som är avstängd efter hjärnsläppet mot Örebro. Danne är på många sätt kittet som får MFF-maskinen att hålla ihop och det blir svårare för Ola Toivonen att briljera utan sin defensivt starke sidekick. Robin Nilsson får på nytt förtroendet av Rolle som konsekvent visar att han tror på sina unga spelare och jag hoppas att Robin vågar ta för sig lite mer än i sin senaste match från start mot Norrköping.
Framåt gör Jonatan Johansson åter mål och vid sin sida har han urstarke Edward Ofere som gjorde en mycket lovande insats mot Örebro.
Det finns ingen anledning att tro annat än att den av Himmelriket tidigare aviserade startuppställningen gäller för morgondagen. Låt oss hoppas att pågarna har hunnit tända om så att rörelsen och farten finns där. Risken är annars att vi blir statiska, tröga och fastnar i långbollande. Nyckeln ligger i att det finns stor rörelse hos forwards, tydligt ledarskap hos Ola Toivonen och fart på kanterna. Jeffrey Aubynn har inte nått sin toppnivå på några matcher och Guillermo Molins har pendlat en del i prestationerna. Kan våra yttrar höja sig ett snäpp och kombinera mer effektivt med ytterbackarna kommer detta mer än väl kompensera frånvaron av Daniel Andersson.
Det skall bli roligt att återse pågarna på Stadion, det täta matchandet till trots. Det beror inte minst på att vi ständigt får se dem leverera bra och ibland mycket bra fotboll.
Det känns efter några tröga år lite som lyx och lyx är vad varje MFF-supporter förtjänar.
