Måndag morgon...
...och det är, trots att det känns så oerhört jävla präktigt att säga det, dags att se framåt.
Jag, redaktör Welinder, f.d. redaktör Kjelldén och ett gäng andra festsugna pågar inledde matchdagen igår med ett kallbad på Ribban. Föga trodde vi att det skulle komma en kalldusch på eftermiddagen.
Tankarna går faktiskt till premiären 2002, då DIF besegrade oss med 2-0. Vi hade inför just den säsongen fått upp förväntningsångan ordentligt, men när tippade topplaget Djurgården kom på besök, så grusades våra förhoppningar direkt. Var vi inte bättre än så här? Och hur kunde en bortasektion tillåtas få ta så mycket audiell plats i vår hemmaborg?
Ja, nog kändes det lite 2002 igår. Inte för att Göteborg var så där hiskeligt bra som DIF var - faktum är att ingen av målvakterna gjorde någon direkt räddning igår - men IFK:s hungriga mittfältsspel visade att det går att effektivt stänga ner MFF-maskinen. Och det skrämmer mig.
Men samtidigt var det säsongens första match. Ett oavgjort resultat mot Blåvitt, hade jag köpt redan på förhand. Och sanningen är att vi bara var en träff i burgaveln från att kvittera. Men nog fan måste vi nu nöta hörnförsvar. Två, vad det såg ut, identiska tabbar är klart underkänt i en så här viktig match.
Man kan älta Prahls val att bänka Olsson och Höiland om man vill, men det är så lätt att vara efterklok. Ingenting i Yksels tidiga vårform tydde på att han skulle göra en osedvanligt slät insats igår. Det är bara att gå tillbaka till fredagens och lördagens diskussioner på forumet för att se att Toms offensiva omrumstrering fick det att vattnas i munnen på många.
Dags att se framåt nu. Den där klumpen i magen som uppkommer vid traumatiska förluster mot ärkerivalen kommer ingte att försvinna i första taget - men i helgen är det match igen. Och det är en match vi bara måste vinna. Problemet är att vi traditionellt sett har så förbannat svårt att slå Landskrona, att det nu är dags att släppa allt vad sorgearbete heter och bara ladda, ladda, ladda inför söndagen.
Och de som uppenbarligen inte hann sjunga upp inför igår har nu nästan en vecka på sig att smörja stämbanden, för - helt ärligt - vi ska fan sjunga ut Landskrona i havet.
*******
Peter Fröjdfeldt är Sveriges bäste domare. Ära den som äras bör.
*******
Det är inte alltid vi är överens i redaktionen heller. Red. Welinder avskyr tydligen "MFF i blått och vitt". Själv tyckte jag att upplägget igår med klubbsång, ny hymn och sedan Staffan Åkerbergs klassiker vid spelaranträdet var suveränt. Hymnen -och den nya versionen är kanon - lämpar sig utmärkt som allsång precis innan det är dags att klappa och jubla.
*******
Tydligen var det många som kände sig ordentligt klämda på ståplats igår. Återigen ett bevis på att vår arenafråga nu är akut.
*******
Varför, och åter varför, måste jag ha så förbannat jävla många göteborgare på min arbetsplats? Det första man får höra är "Häjja blouwitt!" av en man som fan inte sett allsvensk fotboll sedan 1955.
