Tungt, tungt, tungt...
Trots storspel av Jonas Sandqvist som räddade en straff och gjorde en fantastisk reflexräddning, tappar Malmö mark i toppstriden efter förlust mot AIK på Råsunda.
Den usla bortastatistiken mot AIK håller i sig för Malmö. Ikväll fick man se sig besegrat med 2-0 efter en jämn fight där AIK var snäppet bättre.
Man undrar ibland om man verkligen ska skriva matchrapporter. Är man tillräkligt disciplinerad för att kunna slå vakt om den där objektiviteten som ändå krävs i dessa sammanhang? Och framför allt. Är man tillräkligt fotbollskunnig?
Satt framför teven den här sköna försommarkvällen där doften av grillat och nyklippta gräsmattor sipprade in genom ett fönster på glänt. Såg en match som jag tyckte var jämn. Där spelet böljade fram och tillbaka.
En match där MFF hade fina perioder med en mängd hörnor, en hel del avslut, och ett par riktigt fina målchanser; närmast på näthinnan minns man naturligtvis den underbara framspelningen av Ola Toivonen - en härlig lyftning som dimper ner framför fötterna på Jonatan Johansson vars hårda avslut träffar målvakten Nicklas Bergh.
En match där AIK hade bra perioder. Kanske lite vassare målchanser. Och framför allt ett tålamod och ett spelmässigt tryck under andra halvlek som blev mer intensivt mot slutet av matchen. Och som toppades med bra beslut från AIK-bänken.
En jämn match helt enkelt. Men Fyrans experter höll inte med. Kommentarer som att MFF inte hittade ett eget spel, som att AIK var klart bättre, som att MFF jobbade för att rädda en pinne, som att var varannan spelare i AIK borde varit aktuell för landslaget, haglade tätt.
Lite märkligt kan jag tycka. Vem borde vara okunnig och förblindad av för starka sympatier för en klubb? Supportern eller den yrkesverksamma journalisten?
Nåväl. AIK skapade som sagt ett par riktigt farliga målchanser. Främst minns man en felaktigt dömd straff. Dulee Johnson överrumplar Daniel Andersson med att växla tempo, Daniel hamnar på efterkälken, försöker komma ikapp och stör Dulee lite sådär lagom mycket. Frispark där situationen startade hade varit godtagbart. Men straff?! No way.
Det ska sägas att detta var domare Eriksson enda misstag i matchen. Han var annars konsekvent i sin höga toleransnivå som bidrog till att matchen fick ett bra flyt och lite skön fighting spirit över sig.
Och rättvisa skipades dessutom då Jonas Sandqvist gjorde en fantastisk räddning på straffsparken. Jonas fintar lite åt vänster, dyker ner åt höger och klistrar bollen. Underbart, nästan lika skönt som ett Malmömål (men malmömålen kom aldrig).
Jonas Sandqvist var utan tvekan matchens bäste spelare. Vid ett annat tillfälle är han framme igen och gör en fantastisk reflexräddning på en nick från Milan Burgic. Skönt för framtiden. Att det börjar snackas om att Sankan borde följa med till EM i stället för Isaksson som släppte in otroliga åtta mål idag får man däremot ta med en nypa salt.
Synd bara att vår målvakts insatser inte fick bära frukt. Ett kryss var inte långt borta, men i stället gav AIK-tränarnas finkänsliga justeringar mot slutet av matchen resultat.
AIK skapade som sagt lite mer tryck i andra halvlek vilket ledde till att RolleGren gick över till ett 4-2-3-1 system för att säkra mittfältet. AIKs tränarstab svarade då med att ta in Khari Stephenson och Saihou Jagne för att försöka skapa oreda. Ett genidrag skulle det visa sig. Saihou Jagne låg nämligen bakom båda målen och Khari gjorde ett av dem.
Tungt med en förlust innan uppehållet, tungt att matchen avgörs i ett så sent skede, tungt att vi ska ha så förtvivlat svårt mot AIK på bortaplan, och tungt att Sveriges fotbollsexpertis får mig att tvivla på mitt eget fotbollskunnande.
Som alltid när ens MFF förlorar känner man sig lite förnedrad. Men, men. Det är bara att samla kraft och ta nya tag när Allsvenskan drar igång igen i juli.
