Tacklingar vi minns
Ännu en härlig artikel från det numera nerlagda kultfanzinet Bosse & Krister.
Följande text är hämtad från nummer 19 av Bosse & Krister som utgavs i juni 1998 och publiceras här på Svenska Fans med de före detta redaktionsmedlemmarna på Bosse & Krister, Ulf Ohlsson och Pontus Hansson välsignelse. Vi på Himmelriket vill passa på att gratulera Uffe till hans befordran från hans roll som MFF-supporter till numera MFF-supporter...och Pappa!
I "Tacklingar vi minns"-serien hade vi först tänkt att dagens artikel skulle handla om slaget vid Stalingrad, med då redaktionen kom fram till att tidningen behövde en text med något lägre mesfaktor, så blir det en mer hardcore-baserad artikel. Det självklara valet blir då naturligtvis Puskas.
Valet av Puskas som ämne är naturligtvis utan baktankar och helt slumpartat, för en spelare med den inställningen hade väl inte behövts i dagens MFF, där det ju vimlar av kämpande rutinerade hårdingar som dessutom kryddar sina insatser med ett och annat tjuvtricks för lagets bästa….
Varför kallades då Puskas för Puskas istället för t.ex. Bob, Hilding eller varför inte Maria (som ju är ett rasande trevligt namn)? Orsaken är naturligtvis först och främst namnlagen; Paragraf 4, andra stycket som stipulerar att alla vid namn Anders Ljungberg måste kallas Puskas, annars åsamkas föräldrarna upp till 20 dagsböter. En annan förklaring gör gällande att den gamle ungerske storspelaren Ferenc Puskas skulle ha givit smeknamn åt Anders Ljungberg. Ferenc Puskas var nämligen en spelare med ett hårt skott??? Att detta karaktärsdrag samtidigt skulle vara det mest utmärkande draget för Anders Ljungberg är kanske inte helt uppenbart för oss som såg honom spela. Att endast beskriva Anders ”Puskas” Ljungberg som en spelare med ett hårt skott är väl som att jämföra månlandningen 1969 med en busstur till Arlöv.
Minnet denna gång utspelade sig någon gång mellan 1974 och 1976 och det var i en match mot något av de där allsvenska lagen som alltid brukade komma till Malmö Stadion, förlora, och sedan åka hem – d.v.s. allihop. Om minnet av vilken match det var är lite oklart i kanten, så är dock minnet av själva situationen klarare.
Puskas började alltid varje match med att finna en antagonist, en trätobroder, kort sagt någon att bråka med. När han funnit en värdig motståndare, i allmänhet efter ungefär fem hundradels sekunder av matchen (Puskas accepterade dock även ovärdiga motståndare), så följde han denne troget resten av matchen. Så hade också skett denna gång, och vi var i slutet av matchen. Puskas och hans trätobroder hade sparkat varandra på hasorna i stort sett hela matchtiden. Då gör plötsligt hans antagonist ett utfall mot en annan MFF:are och fäller denne synnerligen fult och brutalt. Antagonisten skadar dessutom sig själv vid det elaka överfallet. Flera MFF:are rusar mot antagonisten för att göra upp, men då inträffar den märkliga, nästan religiösa händelsen.
Puskas stoppar sina lagkamrater från att göra upp med sin trätobroder och lugnar därmed ner situationen, man väntar nästan på att molntäcket ska spricka upp och solen börja skina på Puskas, naturligtvis bara på honom. Folk på läktarna är överraskade av Puskas nyvunna ansvarskänsla. Har han blivit en ny människa undrade vi bekymrat?
Domaren har fullt upp med frisparken som ska följa, och bakom ryggen på domaren plåstras antagonisten om , några meter ifrån honom står Puskas och ser fredlig ut, nästan fjäskande enligt vissa på läktaren. Då reser sig Puskas gamla trätobroder upp färdigomplåstrad, fortfarande utanför domarens synfält. Han springer ett par, tre meter. Domaren är fullt koncentrerad på att mäta upp frisparksmuren, och antagonisten passerar då den nye reformerade, ansvarskännande och framförallt gode Puskas, som bakom ryggen på domaren helt sonika sträcker fram sitt ben och sätter fälleben på sin gamle trätobroder. Stor palaver utbryter och på läktaren drar vi en kollektiv suck av lättnad. Allt är som vanligt.
Detta var några rader om Puskas eskapader och om ni skulle finna skribenten nedtacklad från sin cykel någonstans i Malmöområdet, så vet ni vad Puskas tyckte om denna artikel.
