"Hövdingen" om BoIS
"Det är april. Ljuset kommer tidigt nu." Så diktade Gabriel Jönsson när han från det undersköna Ven blickade mot det lika (nåja) undersköna Landskrona.
I söndags efter den där matchen som vi förträngt träffade jag en av de ärade Svenska Fansredaktörerna. Möjligen var det aprilljusets obarmhärtiga avslöjande av sanningen som gjorde att han tyckte det var lämpligt att jag skrev lite om våra tidigaste matcher mot Landskrona BoIS. Men så jävla gammal är jag inte så att jag minns drabbningarna på trettiotalet och det tidiga kärva krigstidsfyrtiotalet. Man får hoppas att han inte ber mig skriva om hur det var när MFF bildades.
Vad jag däremot minns är när fadern tillsammans med andra gubbar snackade fotboll över kaffegöken i köket på Kristianstadsgatan. Hur de talade om Bois med respekt och beundran. Hur de skräckmindes vårt första allsvenska möte med de randiga år 1932,innan någon kunde ana vilka fasor som väntade världen. En match som slutade 0-4. Men också hur de under den tiden försökte sig på att smyga sig förbi staden Landskrona efter det att MFF varit i Helsingborg och förlorat. Landskronaborna hade då som fattigt söndagsnöje att samlas längs vägen för att med tungor, fingrar och grimaser håna de hemresande malmöborna. Möjligen var fallet detsamma för Helsingborgare under sin hemfärd efter förluster mot MFF.
Kanske är det människans sanna natur som gör att det är meningsfullare att håna förlorare än att hylla segrare. Annars var det ofta ovissa och jämna matcher under de där åren från min barndom som jag inte upplevde.
Men visst. En match kommer jag ihåg - var det 48 eller 49? - innan Bois tog en lång semester från storserien.
Ett svartvitrandigt lag på Ip. 6-0 till MFF tror jag. Måste ha varit Bois. Även om vi på den tiden hade piskat alla världens svartvitrandiga lag, inklusive "Gamla damer" från Turin, eller kraxiga skator från floden Tyne.
Tiden går och ynglingen stelnar till man. Tiden går och Bois kommer åter till allsvenskan. Annandag Pingst år 1971 hade inte mindre än 25700 derbytörstande åskådare passionerat tagit sig till stadion. Matchen slutar 2-2. BoIS målskytt är en av deras stora genom tiderna; Sonny Johansson. MFF:s mål görs av Bosse och Tapper. Bosse, som för övrigt hade vinstbollen inne men blev tveksamt bortdömd för offside.
Nu till en underbar junidag år 1975 . Vi befinner oss i Houghton-eran. Malmö FF fullständigt krossar Bois i deras egen kula med hela 5-0. Har roat mig med att leta fram några tidningsrubriker efter den matchen:
- MFF:s storhet nästan kuslig -
- Malmö FF:s överlägsenhet i allsvenskan är kuslig -
- Va de måste vara lyckliga -
- Mästarna Malmö FF är skoningslösa mot aningslösa BoIS -
- Vi ville bara vinna -
- Bäva månde Hammarby -(nästa motståndare det året)
- Bob fick rätt -
- Han ler med hela ansiktet -
Och log med hela ansiktet gjorde även en stilig ung man från mästarstaden Malmö under sitt allra fösta besök på Landskrona IP.
Skall vi gå framåt till åttiotalet och en annan minnesvärd match? En yngling vid namn Björn Nilsson får sitt genombrott denna junikväll 1980 på stadion. MFF vinner med 4-0 och pressen liksom åskådarna har fått en ny kelgris.
- Björn Nilsson står för första gången i fokus under sin karriär -
Det är han värd. Han var matchens i särklass största artist. Hans fräckhet och framfusighet var underbar att skåda.
Dessa och massor av andra superlativer kunde läsas i tidningarna om den då så unge talangen som vi hade förväntat oss så mycket av.
1994 kliver en redan legendarisk MFFare fram och blir målskytt mot BoIS. Ikonen Jörgen Ohlsson blir tillsammans med Robert Prytz och Fredrik Dahlström våra målskyttar i en match som vi vinner med 3-0.
På söndag är det alltså åter derbydags mot Bois. Vi har revansch att fordra från förra säsongens matcher. MFF har under sin allsvenska tid mött fem olika skånska derbymotståndare:
HIF
IFK Malmö
BoIS
TFF
Råå IF
Vilket som är det mest prestigefulla derbyt är det väl ingen tvekan om. Men sen? Jag tror det beror vem man frågar. Alla över typ (för att tala ungdomligt)femtio säger nog IFK Malmö, medan de övriga menar Landskrona BoIS.
Landskrona Bois. Denna beundransvärda förening inklämd mellan Helsingborgs IF och Malmö FF. En klubb som faktiskt är fem år yngre än MFF men som ändå var snabbare ur startgroparna och blev medlem i den allra första allsvenskan innehållande tre skånska klubbar 1924. Denna klubb som har haft långa lakuner från allsvenskan men som ständigt kommer tillbaka och, mycket imponerande, innehar en fjortonde plats i maratontabellen. Alltså platsar in i en alla tiders fjortonlagsallsvenska.
Malmö FF är en klubb som har haft massor av internationella storspelare genom åren. Landskrona BoIS har haft en enda gigant, enligt min uppfattning.
Hasse Persson, gemenligen kallad HP.
Han var en artist av högsta kaliber. Endast ett kanske lite för bohemiskt sinnelag gjorde att han inte nämns i diskussioner om vilka nationens tio i toppspelare har varit genom tiderna. Malmö FF slapp att möta HP i den randiga dräkten eftersom Bois var ute ur allsvenskan när HP gick söderut från Helsingborg 1955.
Lite jämförelsekuriosa mellan de två söndagsmötesklubbarna:
Det finns som bekant två spelare som gjort sju mål under samma match i allsvenskan. Arne Hjertsson mot Halmstads BK för MFF. Gunnar Nordahl för IFK Norrköping MOT Landskrona BoIS. Men när det gäller målrekord nosar Boisarna oss i hälarna med sin 11-0 seger mot IFK Eskilstuna 1928.
Lilla silver är den förnämsta placeringar BoIS har uppnått vilket man nämner med stolthet. I Malmö räknas inte en tredjeplats som någon framgång.
Inbördes allsvenska möten ser ut så här.
Spelade 48
Vunna 23
Oavgjorda 13
Förlorade 12
Mål 86-52
MFF:s siffror först om någon skulle tveka.
Enligt min mening är Jörgen Pettersson en av de största talanger MFF har fått fram under de senaste åren. Därför var min besvikelse stor när han nobbades av klubben och fick äta i köket hos den fattigare kusinen med randiga kläder. Men det verkade som om Jörgen inte riktigt trivdes i något annat än himmelsblått vilket är fullt förståeligt.
Bara han nu inte blommar upp på söndag och får sin revansch på den klubb som ratade honom och krossade hans MFF-hjärta.
Det är april
Ljuset kommer tidigt nu.
En annan poet sade:
Det är disigt.
Man ser inte Danmark i dag.
Uttryckt en oktoberdag från en lägenhet på Lorensborg när guldet förlorades i en bruksort i Värmland.
Och skulle Gabriel Jönsson återvända till Ven i oktober så skulle han säkert kunna dikta.
Det är oktober.
Det är disigt.
Man ser inte till Landskrona.
Allt medan himlen är klart ljusblå över staden Malmö.
Ps. HP kommer inte och Jörgen är ingen Hasse Persson. Så visst vinner vi.
