Övertygande seger för MFF

Efter sju sorger och åtta bedrövelser lyckades MFF äntligen besegra Landskrona på IP. Och det var en övertygande seger, även om mycket kan bli ännu bättre.

Bortamatch mot BoIS och i vanlig ordning en massa trista vibbar som susade runt i kroppen. Självfallet är det de senaste säsongernas usla prestationer uppe på Idrottsplatsen i Landskrona som spökar. MFF har liksom inte fått till det sedan Jörgen Olssons befriande nick säsongen 2002. Därefter har MFF:s insatser mot BoIS i stort sett kunnat stavas s-k-i-t.

Men det började lovande. Bara efter ett par minuters spel kopplade MFF greppet och inledde en offensiv som tvingade BoIS att backa allt längre på egen planhalva. MFF var ett par nummer större i alla situationer, och åtminstone jag hade svårt att se vad BoIS skulle kunna sätta emot för att möta MFF:s starka press. Även om spelövertaget inte utmynnade i överdrivet många målchanser var det inga tvivel om att det förr eller senare skulle ge utdelning.

Och visst, det dröjer heller inte mer än tio minuter innan Markus Rosenberg på en passning av Thomas Olsson lägger in bollen bakom Jonas Sandqvist i Landskronamålet. Det är en helt logisk utveckling av spelet så långt, och just då är jag ganska säker på att MFF skall fortsätta i samma stil. Men istället är det som om spelarna slår sig till ro, och spelet mattas av en aning. MFF har förvisso fortsatt kontroll på spelet, och eliminerar enkelt BoIS:arnas enahanda försök, men intensiteten och tempot sjunker som sagt avsevärt.

Under resten av halvleken tillåts Landskrona sticka upp i en och annan kontring, men MFF:s försvar spelar stabilt och har inga problem att avvärja.
Överlag presterar MFF:s backlinje en stabil defensiv i första halvlek, medan de offensiva insatserna kunde ha varit åtskilligt bättre.
Framför allt tycker jag att Höiland tar alltför få djupledslöpningar. Eftersom Chanko sällan vågar utmana och ge sig iväg på några offensiva utflykter är det viktigt att Höiland fyller på bakifrån för att ge laget variation och bredd i offensiven.
Då fungerade det något bättre hos Elanga och Afonso på vänsterkanten, även om Elanga var slarvigare än vanligt i sitt passningsspel. Afonso fick större utrymme och mer tid än senast mot IFK Göteborg, vilket givetvis gagnar hans spel. Dock är Afonso en sådan spelare som kan mycket mer, och jag hoppas att han snart hittar tillbaka till det naturliga flöde som kännetecknar hans spel när det fungerar som bäst.

Andra halvlek går igång och spelet ser ut som i första. Efter ett tag ökar dock MFF pressen och skapar ett par halvchanser. Riktig fart tar det dock inte förrän domaren blåser av ett mål av Rosenberg. Det bortdömda målet fungerar närmst som en injektion för spelarna, och MFF trummar på i ett allt högre tempo. Skoog och Rosenberg radar upp den ena chansen efter den andra, men är det inte Sandqvist som räddar så är det någon av utespelarna som står i vägen. Under en period på 15-20 minuter är dominansen total, och BoIS kan inget annat än att sparka bort bollarna för att få lite andrum.

När det återstår omkring tjugo minuter gör MFF ett dubbelbyte. Thomas Olsson och Alves går ut och in kommer istället Osmanoviski och Yngvesson - nya, friska krafter för att stärka offensiven. Men istället är det som om MFF mister rytmen i sitt spel, och Landskrona får en chans komma in i matchen. De sista femton pressar Landskrona på för att få till en kvittering, och Asper får jobba hårt för att värja sig. Det är som om luften går ur de himmelsblå, och framförallt backlinjen uppträder plötsligt obeslutsamt och taffligt. Den annars stabile Patrik Andersson gör ett par tveksamma ingripanden, Joseph Elanga blir förbisprungen stup i ett och Olof Persson kommer på efterkälken.
Mitt i denna press får MFF en vass kontring genom en makalös soloprestation av Rosenberg. Dessvärre skjuter han över i det avgörande momentet.

Hur som helst lyckas MFF reda ut stormen och kan resa hem med en trepoängare i bagaget. Bortsett från den sista kvarten gör laget en hyfsad match, men det finns ändå en del saker som måste bli bättre till nästa match mot Gefle.
Höiland måste ta fler offensiva löpningar och komma högre upp på kanterna.
Chanko måste våga utmana mer och försöka komma till avslut. Att han kan springa maratonlopp är ingen nyhet. Nu är det dags för lite offensiva finesser.
Elanga måste fortsätta träna inlägg och precision.
Daniel Andersson måste våga släppa sin centrala position och hjälpa till på kanterna.
Skoog får inte fastna i rollen som bollmottagare och framspelare.
Afonso måste äta vitaminer.

Men tre poäng, som sagt. Mot BoIS.
Det var inte igår.

0 kommentarer