Trender, tendenser å sånt - Himmelriket mitt i veckan
Himmelrikets tjurskalle och glappkäft No. 1, Micke Möller, skannar av veckans sorl i ett försök att fånga vad det är vi MFF-supportrar egentligen pratar om.
Det är tillåtet att kritisera Prahl. Att kritisera Prahls kritiker går också an osv. osv. (Ungefär som efter matchen mot IFK Göteborg.) Men så accelererar diskussionen. Ilskan sprutar plötsligt ur öronen på folk. Den ena klappar till hårdare än den andre. Ja, det fullkomligt haglar av stenhårda verbala smockor.
Egentligen är det rätt roligt, tänker jag. Uppfriskande, liksom. Men efter ett tag poppar mina mjuka, mer kvinnliga sidor upp, och det ömsinta i mig träder fram: Jamen, vad händer med den fantastiska MFF-gemenskapen, tänker jag. Vi - Sveriges bästa supportrar! Så mycket ilska och vrede! Nej, nu sätter vi oss ner i en stor ring, håller varandra i handen och sjunger gemensamt: I natt jag drömde någonting jag aldrig drömt förut. Jag drömde det var fred på jord och alla krig var slut.
Sen arrangerar vi en ny manifestation på Möllevångstorget på temat: Kärlek och broderskap! Inget bråk och inget tjat - bara puss å va kamrat.
Elanga har varit på tapeten igen. Och än en gång handlar det om dessa örfilar som delades ut i ett olyckligt ögonblick, i en olycklig relation för ganska lång tid sedan.
Några kreverar av moralisk indignation och rekommenderar närmst piskrapp, tvångsterapi, psykoanalys, stupstock... you name it. Andra riktar istället ilskan mot de stockholmska femsister [sic!] och joddelfisser som har mage nog att fördöma Elanga.
Men det där är gammalt nu, tänker jag. Gammalt, slitet, tjatigt och passé. Och dessutom (hur man än vänder och vrider på det) blev det bra så småningom: en dålig relation fick ett slut. Basta!
Tio gånger viktigare är diskussionen om Elangas inlägg och passningsspel.
Malmö Stadion har givetvis också varit på dagordningen. Liksom tidigare är något på gång, och ganska snart kommer ett beslut. Det är åtminstone ganska säkert. (I mina öron låter det som det alltid gjort, men det kan ev. bero på en fysisk defekt.)
I vilket fall är det tragiskt att ett projekt (som engagerar och angår fler människor än vilken förbannad, patetisk snobbajävelsegeltävling som helst) nu är så fullproppat med negativa vibbar att ingen knappt orkar bry sig längre.
De ansvariga (som bör skjutas på fläcken alt. användas som levande latriner) har mist så mycket goodwill under resans gång att det är en skam. Ren. Förbannad. Skam.
Klackinsatsen mot BoIS var ingen höjdare precis. Visst, det funkar sällan i Landskrona (kortsidan där är svår), och kanske blev också en och annan lite pömsig i den intensiva vårsolen.
Men ärligt talat så har klacken segat ihop. Det finns ingen energi i ögonblicket. Inget driv.
Kanske tifoinsamlingen mot Gefle istället skall gå till inköp av diverse stimulantia? Kanske små runda, uppiggande piller med MFF-emblemet på?
Offside kan vara svårt. Efter Rosenbergs bortdömda mål mot BoIS är förvirringen total. Som tur är reder forumets sköna experter ut det hela:
"Man är aldrig offside om bollen inte spelas framåt (eller om man befinner sig i linje eller bakom den som spelar bollen) och därför behöver man oftast inte arbeta sig ur offsider när yttrar slår inlägg..."
Någon använder ManUniteds Ruud van Nistelrooy för att klargöra:
"Ruud får inte bollen i det läget han står offside, utan bollen går ut till en annan spelare (oftast en löpande kantspelare). Då räknas det som en ny situation när Ruud sedermera får bollen."
En annan definierar ny situation:
"...ny situation ska enligt regelboken enbart gälla om spelaren inte tjänat något på att stå offside i den tidigare situationen."
En tredje känner sig manad att utveckla:
"...om man bara står någon meter offside (som van Nistelrooy gör t.ex.) så kan man ju ändå inte gå för full fart eftersom man då hamnar offside, man måste 'vänta in' yttern så att man hamnar onside när inlägget/passen slås. Här har ju backlinjen en stor möjlighet att hinna ifatt, och dessutom tappar anfallaren fart alternativt blir stillastående vilket han förlorar på."
En fjärde förtydligar:
"Jag behöver ju inte arbeta mig ur en offside om den som tog emot passen springer förbi mig och kan passa lite lagom snett bakåt. För mig verkar regeln vara som en önskedröm för långsamma forwards som nu kan skaffa sig försprånget de behöver för att inte vara upphunna i andraläget."
Alla som förstår räcker upp en hand! Vinn en fräsig T-shirt! Med personligt tryck!
Veckans guldkorn är egentligen en ganska stillsam och fredlig reflektion. Vissa i våra egna led (de som fastnat med huvudet i sin egen analöppning) bör dock vara särskilt uppmärksamma. Kan ni läsa, så fundera en stund.
"Det allra mest korkade av alltihop är ju att så många lägger ner så mycket kraft på att trakassera en spelare i det egna laget. Det är ju så ofattbart dumt så man skäms.
Vore väl bättre att hitta en hackkyckling i varje motståndarlag i stället och ha målsättningen att lyckas knäcka vederbörande senast till halvtid."
Avslutningsvis tillåter jag mig att citera Nietzsche: Ingen segrare tror på tillfälligheter.
Match på söndag mot Gefle. 15.00. (Garanterat!)
Be there or be a loser.
