Måndag morgon...
...och jag undrar hur det kändes att vara engelsman på Highbury, den 12 mars 1988?
Hade du gått till Highbury för att se Arsenal - Nottingham Forest i 6:e rundan av FA cupen 1988, hade du möts av en något märklig syn. Från ena målet, längs hela långsidan, till det andra målet stod reklamskyltarna på rad, precis som vanligt alltså. Men med helt obegripliga namn som: Gullfiber, Felix Pizza, Myresjö hus, Parajett, Stadshypotek, Aftonbladet, Strålfors, Tylö, Ramlösa, Rex, Chark Delikatessen, GoMan och B&W.
Samtidigt som vi i Sverige fortfarande hade rena amatörklubbar, pumpade svensk näringsliv in pengar i den engelska fotbollen. Anledningen var enkel. Svensk fotboll visades knappt på TV och den nya kanalen TV3 hade startat så sent som året innan. En match i tipsextra gav alltså perfekt exponering till en stor, nästan uteslutande manlig, publik. (Vad nu Chark Delikatessen och GoMan såg för nytta med det?)
I detta läget var faktiskt inte den engelska ligan så långt före oss i Sverige. Visst var den bättre, men Allsvenskans dominanter - MFF och IFK Göteborg - kunde trots allt mäta sig med de flesta engelska lag.
Ganska exakt fyra år senare (20 februari 1992) bröt sig de engelska toppklubbarna ur seriesystemet och skapade Premier League. Klubbarna och publiken hade tröttnat på ligans förfall. Problemen var desamma som vi har i Allsvenskan idag; de bästa spelarna försvann utomlands och arenorna var i miserabelt skick. Det viktigaste syftet med utbrytningen var att ta kontrollen över TV-pengarna. I satsningen ingick nya stadionbyggen och värvningar av världsspelare. Klubbarna ansträngde sig till det yttersta för att göra om ligan till en bättre produkt.
Samtidigt hade MFF påbörjat förvandlingen av de Allsvenska lagen till proffsklubbar. Men ekonomiskt var vi fortfarande kvar på amatörstadiet. Trots några goda internationella år för Roger Gustafssons IFK Göteborg under 90-talet, halkade Allsvenskan efter allt mer efter. Och det fanns det i princip enbart ekonomiska anledningar till.
Sen starten på Premier League har pengar och framgång gått hand i hand på ett närmast kusligt sätt, med få undantag. Satsningen var en succé för engelsk fotboll och I VM 2002 fanns inte mindre än 101 spelare från Premier League på plats. 5 hela lag! Matcherna från ligan sänds idag i 195 länder, och kan ses av över 450 miljoner människor.
I Sverige, 2005, har de Allsvenska klubbarna fortfarande ingen kontroll över TV-avtalen. Klubbarna drivs fortfarande i föreningsform, arenorna ägs av kommunerna och de flesta omsätter mindre än vad en bra spelare ensam har i årslön i Premier League.
Ett företags främsta tillgång är dess varumärke brukar alla ekonomer hävda. Men i Allsvenskan är det fortfarande Svenska Fotbollsförbundet som skriver TV-avtalen, och därmed styr man indirekt över klubbarnas varumärken. Hade föreningarna drivits som företag hade man aldrig tillåtit att någon annan skötte ens främsta tillgångar på det viset. När Assyriska kvalade ska matcherna ha sänts i över 30 länder. Vad hade det betytt för dem ifall de själva hade kunnat sälja sändningsrättigheterna?
Den dagen då man föreslår att vi ska bolagisera MFF, kommer jag fundera mycket noga. Jag missar med stor sannolikhet insynen och delaktigheten som ett medlemskap ger idag. Och jag gör mig inga illusioner om att jag kommer äga några aktieposter. Men samtidigt måste vi en gång för alla lämna amatörstadiet bakom oss. Vi måste själva styra över våra tillgångar, vilket också betyder att vi måste se till att det är vi som tjänar pengarna, när det är våra matcher som visas i TV. Och självfallet måste vi äga vår egen arena. Det är först då vi kan ta upp konkurrensen med Europa igen. För visst går det.
Förra året vann Porto Champions League, ett lag från ett land med ganska exakt lika många invånare som Sverige. Så jag ger inte upp. Sköter vi det hela rätt så kan det mycket väl vara vi som en dag sitter och tittar mot en långsida med obegripliga företagsnamn som: Zharkz Delicatezze och GoMez.
- - - - -
Igår blev skillnaden mellan toppen och botten pinsamt tydlig. Eller varför pinsamt förresten? Det är ju precis så här det ska vara när vi möter ett lag som Gefle. De ska inte ha någon chans.
- - - - -
Niklas Skoog visade att han tänker vara lika bra i år som 2003. Afonso blir ett snäpp bättre för varje match. Och Mackan serverade tre assist. Skulle de sen bara få för sig att köra mer än en halvlek så bör man pricka för MFF varje gång vi dyker upp på måltipset.
- - - - -
Hatattackerna på de rosa armbanden sprider sig. Eftersom kvällspresen inte brukar var sena att haka på vad som skrivs på SvenskaFans, undrar man hur länge det dröjer tills Aftonbladet uppmärksammar det? Och vilken rubrik de kommer sätta på en sådan artikel?
- - - - -
Jag fattar fortfarande inte varför "Klapp och Klang" är en bättre inmarsch än "Hymnen". Men den nya remixade versionen som klipper ihop dem båda är riktigt originell.
- - - - -
"Var ska vi sova i natt?" får gärna spelas efter matchens slut. Efter att spelarna lämnat planen. För bövelen DJ!
- - - - -
"Rädda våra liv, rädda våra barn. Bort med musiken från fotbollsplan."
- - - - -
På torsdag är det match mot FCK i Royal League. Vinst, och det räcker med oavgjort i sista matchen hemma mot Rosenborg. Visst vore det skönt med en revansch på IFK Göteborg i en helsvensk final?
- - - - -
Och om jag inte läser tabellen helt fel:
- Hej därnere, vi är Malmö FF!