Måndag morgon: Man får tiki-taka så mycket
Anfall är bästa försvar och det är bättre ha bollen än att jaga den. Så kan man sammanfatta den spanska uppvisningen under EM.
Ibland har man tur. Tänk att få publicera en måndag morgon dagen efter att den positiva fotbollen har segrat; fantastiskt kul. Under detta EM har det varit tydligt att den defensiva och fysiska fotbollen med långa, löpstarka och kraftfulla spelare – tappat mark.
Äntligen, får man väl säga, har lirarna visat fyrtornen, klumpfötterna, flåbusarna och alla som hyllar fysik och kraftfotboll hur den moderna fotbollen ska se ut. Det går att sammanfatta i tre ord – kvickhet, kvickhet och kvickhet. Till det kommer en fantastisk bra teknik som ger möjlighet att spela sig ur alla situationer.
Det fanns en gång ett land som kallades Sovjetunionen, det landet hade ett ishockeylag av överjordiskt snitt. De hade som mål att vinna och samtidigt spela vackert. Varje gång de hade en målchans och man trodde att de skulle sätta dit pucken hittade spelarna en passning till som gjorde upplevelsen ännu konstnärligare. Så spelar Spanien sin fotboll.
Dom kallar det för Tiki-taka, det sättet att spela fotboll. Där bollen spelas av små spelare med kvicka fötter, snabba rörelser, få tillslag och rörlighet hos de spelare som inte har bollen. Det är vackert att se på och oerhört effektfullt. Motståndaren får ju knappt låna bollen och spanjorerna gick följdriktigt och rättvist obesegrade genom EM.
En paradox i den moderna fotbollen så som den praktiseras av Spanien, Ryssland, Portugal och Holland är att den egna offensivlustan tvingar motståndaren att bli defensiv. På så vis slipper man oftast själv försvara sig på sin egen planhalva. Därför att man genom att själv anfalla med många spelare tvingas motståndarna att backa hem. Skulle sedan bollen förloras på motståndarnas planhalva är man lika många, och lika snabba, runt bollen som myror runt en sockerbit. På så vis tar man oftast tillbaks den ganska fort när motståndarna stressas till chansspel och därför slår bort bollen. Se på Tyskland igår, se på Sverige, se på Ryssland och se på alla andra lag som förlorat emot Spanien i detta EM.
Det finns en annan aspekt av att tänka på offensiven som en defensiv. Det är att man inte behöver ha lika många defensivt inriktade spelare på planen. I Ryssland är vänsterbacken egentligen offensiv yttermittfältare. I Sveriges lag var förstavalet som högerback en omskolad defensiv yttermittfältare.
Sverige åkte med sin tunga, tröga, riskminimerande och defensivt inriktade fotboll ut ur EM mot två lag som vill anfalla och tack vare det säkrar sig bakåt. Som det såg ut under EM hade vi två kvicka spelare i Ljungberg och Wilhelmsson, innan skadan. Spanien hade minst tio, elva om man räknar Casillas.
Man kan undra när svensk fotboll och även Malmö FF ska få fram spelare som har den tekniken, kvickheten och snabbheten?
