Gästkrönika: Kulturkrock på Stockholmsläktaren
Signaturen Manne Jöller skriver om hur det känns att som MFFare i Stockholm ställa sig i Malmöklacken.
Jag är en MFF:are som bor i Stockholm. En "Ståkkhålm'are", alltså. Jag har, liksom många av mina fränder här, genomgått den förvandling som de flesta gör när de flyttar från Malmö till Stockholm. Man blir en fanatisk MFF:are. Från att vara en ganska passiv och ointresserad supporter försvarar man numera allt som har med Skåne att göra och framför allt då landskapets stolthet, Malmö FF.
Denna fanatism betyder att jag givetvis går på alla Malmö FFs matcher i Stockholmstrakten. Och vi är många som tänker likadant. Det var runt 1000 stycken på Söderstadion senast. En tisdagkväll! Jag har sett matcher här mot AIK, Hammarby, Assyriska och jag såg Zlatans dribblingsraid på Stockholms Stadion mot Djurgården.
Tyvärr har jag en sak att klaga på. Den tillresta MFF-klacken. Jag vet att ni blickar ner på oss stockholmare och betraktar oss som hobbyfans, men det finns faktiskt två olika typer av supporters här. Jovisst, jag håller med, jag irriterar mig också på den mobiltalande kavajförsedda slipsnissen som oupphörligen ringer sina gamla kompisar i Skåne och flinar: "jag står i Malmö-klacken, höhö". Han vet förmodligen inte ens vad det står i matchen. Men så finns det den andra gruppen. Vi som inget hellre vill än att skrika ut tio års Stockholmselände, hat och innestängda känslor. Och för att slippa göra detta på kontoret och få sparken så går vi till fotbollsläktaren: här ska hejas på MALMÖ utav bara fan.
Nu uppstår det stora problem som denna artikel ska handla om. Vi kan inte sångerna. Det verkar nämligen som om Malmö-klacken slår knut på sig för att hitta på nya kreativa och avancerade sånger hela tiden. Här kommer en uppdiktad historia som får tjäna som exempel:
En ung himmelsblåklädd kille i 20-årsåldern knuffar mig i sidan:
"Sjong me nu:...Elangas stortå är snaaaaaabbb....Vafan sjonger du inte för?!!".
"Jag kan tyvärr varken text eller melodi".
"Men va faen...vi hittade ju på låten i bussen upp till Stockholm!! Kom igen nu:.Eeelangas stortå är snabb, han är STOLT OCH STAAAARK.....Sjong då för fan!!!!".
"Sorry jag var inte med i bussen, jag har åkt tunnelbana hit, kan inte just den melodin".
"Men halle dau....det är ju en känd mexikansk folkvisa som Atletico Madrid sjunger på sina b-lagsmatcher!!!!".
"Tyvärr".
"Ok, den här då: HAAAssse springer som FAN....och han kommer från vår HIMMABORG!!!!".
"Sorry".
"Men va faen, den hittade jag ju på i korvkön nyligen, det måste du ha hört?".
"Kan vi inte ta den klassiska: Maaaaaaaaaaalmöööuuu?".
"Najj, den e ju gammal!!! Den sjöng vi ju för två veckor sen!!".
Missförstå mig inte, jag uppskattar verkligen MFF-klackens engagemang och uppfinnesrikedom. Att få stå på Söderstadion och inte kunna höra hemmaklacken under hela första halvtimmen var mäktigt. 30 minuter utan att höra ett enda ljud från det en gång så fruktade grönvita söderlaget!! Fantastiskt. Att Bajen sedan lät som en analkande tsunami i andra halvlek tar inte bort helhetsintrycket.
Men min uppmaning blir: tänk på oss exil-skåningar som inget hellre vill än att skrika på Malmö. Dela ut lappar med de nya texterna eller håll er till gamla klassiker så ska ni se att de blir ett jävla liv på oss gamla stofiler också. Vi uppskattar ert arbete så otroligt mycket, men vi vill vara en del av det och inte agera försökskaniner för nya sånger varenda gång ni kommer hit.
KOM IGEEEEN MALMÖ, KOM IGEEEEN MALMÖ!
