Inför Malmö FF – Ljungskile
Dags igen för allsvensk hemmamatch efter ett långt EM-uppehåll, men var står Malmö FF egentligen?
EM är slut, vi är utslagna ur cupen och Allsvenskan startar igen. Malmö FF inleder med en match som de flesta skulle kalla för lätt. Men jag vet inte, jag. Efter förlusten mot Hammarby så är det svårt att ana var Malmö står. Är vi fågel, fisk eller mittemellan. Fan vet!
Med lite tur hade vi kunnat ligga högre i tabellen än vad vi gör, med lite mer otur hade vi kunnat ligga längre ned. Så det är verkligen svårt att sia om morgondagens match. Dock är en sak klar och det är att nyförvärvet Robert Åhman Persson går rakt in i truppen, tillbaka är också Markus Halsti. Saknas gör dock både Labinot och Molins. Vi får väl se vad frånvaron av Labbe gör och vi får se hur man formerar mittfältets högersida när Molins inte är med.
Som det verkade på träningen innan match så spelar Joakim Nilsson och Daniel/Robert Åhman Persson i mitten och Jonatan tar hörgerkanten medan Jeff spelar till vänster. På tal om vänster har ju Safari lämnat oss vilket öppnar för Järdler på hans plats. Det ska bli intressant att se hur samarbetet med Jeff fungerar. Sedan är ju frågan också om det blir Dixon eller Gabriel som får stå åt sidan när Halsti ska in.
Det finns en del som menar att Gabriel inte håller klassen och skulle vilja att Dixon spelade i hans ställe. För min egen del föredrar jag brassen eftersom han är bekvämare med boll och mer av fotbollsspelare, även om han i vissa lägen blir avvaktande, långsam och tvekande. Tvekar är däremot inget som Dixon gör han smäller på i alla lägen, vilket också gör att det ser ut som att han är en duktigare än han är. Hans aggressiva och ibland spektakulära spelstil gör att han hamnar i blickfånget. Men om man tänker efter så gör han ofta vilda tjurrusningar, går bort sig kring mittlinjen ibland och har en tendens att spela på, och över gränsen. Till hans försvar ska dock sägas att han börjat vårda bollen mer under det här året.
Vad gäller Ljungskile så ska man aldrig underskatta en motståndare som kämpar för att klara sig kvar i serien, just nu finns man på 11:e plats. Att ha ett mål är viktigt och kan man sno poäng av Malmö FF i Malmö så är det såklart en fjäder i hatten. Liksom det var när man slog IFK Göteborg hemma med 2-1. Laget har haft problem att täta bakåt och har släppt in 19 mål under våren. Dock har anfallaren Andreas Kristoffersson gjort fem mål, vilket får sägas vara bra i ett förväntat bottenlag.
Malmö har en del att fundera över. Förlusten av Safari vad betyder den? Om Daniel inte kan spela, vad gör det för defensiven. En hel del att döma av de matcher han var borta innan uppehållet. Labinot skadad igen, där vet vi vad det betyder för Malmös spel. Det finns tyvärr ingen i laget som kan ta tag i den kreativa rollen i hans frånvaro. Hur kommer J.J. att fungera till höger på mitten? Under de matcher jag sett honom spela där så har han inte gjort jättemycket väsen av sig. Ofere och Toivonen på topp? Ja, det är säkert bättre att ha Ola där med tanke på hans kapacitet och att han blir sämre på mitten, även om han inte är dålig. Men hans förmåga gör sig bäst i anfallet. Och Ofere? Är det mer än jag som tycker att han ser ut som ett skepp med alldeles för stor överbyggnad och tyngdpunkten för högt? Pågen vacklar ibland runt som en höna med avhugget huvud. Trots det väljs han av Rolle istället för Skoog, så något har han väl.
Med ovan skrivna skrivet så är det bara en sak som gäller – seger - och ett första steg på vägen mot… Ja, vad då?
