Hammarby TFF - IFK Värnamo1 - 1
Ordningen återställd
Äntligen! Det har legat och gnagt hos mig ett tag nu, det här med att vi inte har gjort en helgjuten nittiominutersinsats på bra länge. Men , äntligen, nu kom den första matchen i allsvenskan 2005 där MFF höll mästarklass distansen ut.
Det började väl ungefär som väntat. KFF:s beryktade niobackslinje stred framgångsrikt mot det rörliga och passningskickliga Malmö FF. Nannes krigare vann nickdueller och täckte skott förtjänstfullt. Ett relativt löst skott från Markus Rosenberg och ett vackert anfall där Elanga blåstes av för filmning var enda farligheterna under de första 20 minuterna. Men det såg trots allt bra ut. De två yttermittfältarna Osmanovski och Mattisson visade kreativitet och löplusta vilket tvingade KFF:s defensiva massor att slava närmast omänskligt.
Man anade sprickor i den röda muren när de annars så följsamma backarna tvingades till allt tuffare tag och varningarna började dugga tätt.
Det tog 37 minuter, sedan small det. Afonso fick ett fint instick från Yksel Osmanovski i halvcirkeln utanför straffområdet. Utrymme för vändning fanns och skottet som följde skulle inte räddats om så Buffon och Isaksson hade vaktat buren tillsammans. Stenhårt i gaveln med en kuslig brassebåge och Petter Wastås imponerande nolla var spräckt.
Ingen drömsits för legofrillan Nanne Bergstrand som coachade i jeans(!). Inte helt oväntat saknade Kalmar med ett antal forwards på skadelistan motdrag när man hamnade i underläge. MFF höll bollen halvleken ut utan att skapa alltför mycket men ledningen var trots det mycket motiverad.
Lite dåliga vibbar spred sig när Patrik Andersson aldrig äntrade planen inför andra halvlek på grund av en lårskada, men när ersättaren Peter Abelsson inom loppet av de två första minuterna gjorde två klockrena brytningar kändes det lugnt och fokus kunde sättas på det offensiva.
För offensivt värre blev det. Den första halvtimman i andra halvlek spelade Malmö FF en sprudlande anfallsfotboll. Rörlighet, passningsspel, djupledsattacker och kantspel i skön mix där egentligen alla tio utespelare deltog med liv och lust. Vilken paradox att målet föll i den chansfattiga första halvleken och att propagandaspelet i andra aldrig fick krönas av någon fullträff. Men all heder åt Petter Wastå som gjorde alla möjliga och omöjliga räddningar. En mycket, mycket fin målvaktsinsats, helt enkelt.
För att nämna några av möjligheterna påminner jag om Mackans mäktiga vänsterskott i stolpen, Afonsos läge i målgården som räddades mirakulöst av Wastå och Daniel Anderssons tunga långskott. Detta är endast några axplock ur det smörgåsbord av chanser och vackra anfall vi fick njuta av i kväll.
Jag vill helst inte plocka ut enskilda insatser efter en match som denna, men allvarligt talat, vad har hänt med Hasse Mattisson?
Som Tolkiennörd är mitt stalltips att gubben har druckit Ent-vatten, då inte bara snabbhet, styrka och teknik har infunnit sig utan även en hårman av imponerande fluffighet. Du var bäst i kväll, Hasse.
Anfallsparet är mycket bra, Mackans oflyt kan Stockholmspressen gotta sig åt om de vill, men för de som har ögon att se med är det tydligt hur viktig han är för vårt anfallsspel. Afonso är helt enkelt kuslig, Yksel fortsätter att vara bättre för varje match och Olle har aldrig haft större självförtroende än nu. Daniel Andersson är en annan som är enorm i kväll, men nu har jag snart räknat upp alla så jag stoppar här.
Utan tvekan är det så att Malmö FF har nått det spel vi vet laget är mäktigt och får jag gissa tror jag att vi är i toppen för att stanna och ja, jag säger detta trots att vi möter Giffarna i Sundsvall på söndag. Nu har hämndens timma kommit.
Publiksiffran var väl inte sådär väldigt imponerande men ljudnivån var det. Härlig insats av Norra Läktaren, det känns som om vi kan gå vidare utan splittring efter den uppslitande Köpenhamns-affären. På tal om det vann BIF mot FCK med 5-0 idag så nog finns det plats för viss skadeglädje med...
Nu leder vi inte bara allsvenskan utan också maratontabellen så visst passar det med ett :
Hej där nere, vi är Malmö FF !
