Trender, tendenser å sånt - Himmelriket mitt i veckan
Himmelrikets motvallskärring och kverulant No. 1, Micke Möller, skannar av veckans sorl i ett försök att fånga vad det är vi MFF-supportrar egentligen pratar om.
Matchen mot Rosenborg passerade nästan obemärkt eftersom många fortfarande befann sig i en slags post-traumatiskt förvirring efter the Parken Incident.
Medan folk satt hemma och surade, eller måhända funderade ut något lämpligt objekt att bojkotta, gick spelarna ut på plan och spelade skjortan av norrmännen. Ett värdigt slut på Royal League för den här gången.
(Men glöm aldrig att det är Carlsberg som är den store Satan.)
Läktaren har alltid varit en plats för nidvisor, buanden, visslingar och hån. I regel härligt befriande och med glimten i ögat. Rått, men hjärtligt.
En del tycker dock att detta är passé och lite tramsigt. Inga burop, här inte. Inget häcklande, inga svordomar eller fula gester. Pöbelfasoner! Hylla det egna laget istället, och skit i motståndarna, menar dessa sötnosar som efterlyser en ny etikett för läktaren.
Och i nästa steg? Hyllningssång till domaren? Kamratliga tillrop till bortafansen?
Stanna hemma, är allt jag säger. Stanna hemma, eller gå med i Frälsningsarmén!
Vår egen Patron känner sig manad att skicka ut ett förtydligande. "Kommunikation är inte alltid enkelt" skriver han, och fortsätter: "Eftersom vi inte förefaller ha lyckats presentera en klar bild av Malmö FF:s uppfattning..." [min kursiv]
Och visst, det som är klart för den ena, kan ibland framstå som diffust för den andra. Men en sak skall man komma ihåg: när Madsen yttrar sig oklart, så är det i själva verket mottagarna av budskapet som är trögtänkta. Precis som vanligt.
Visst kan man föreslå andra styrelsekandidater som någon var inne på. Men jag kan redan se det framför mig: årsmöte under kristallkronorna på Hilton, ordföranden har ordet och svingar klubban. Och alla kryper omkring på golvet som knähundar. Precis som vanligt.
16 085 lyfter på rumpan och beger sig till Stadion för matchen mellan MFF och Kalmar. Var är alla, är det många som undrar. Men 16 000 en måndagskväll är väl rätt ok? Nästan dubbelt så många jämfört med Göteborg och matchen mellan IFK och Helsingborg.
Göteborg, ni vet. Sveriges fotbollshuvudstad...
Så är vi bäst igen! 1-0! Tänka sig! Vi fick in en boll - det är ju strålande! I själva verket enastående! Mot högklassigt motstånd, kanske allsvenskans bästa. Så nu är guldet redan klart.
Resterande 20 matcher gör varken från eller till.
Sånger är alltid kul att diskutera. Vad skall sjungas vid inmarschen? Och varför då? De andra sångerna då? Kan det inte vara tvärtom? Eller på något annat sätt? Hymnen är bättre än MFF i blått och vitt. MFF i blått och vitt är bättre än Hymnen. Vilken låt skall man hålla upp halsduken till? När får man klappa? Skall det vara Shalalala eller Tjalalala?
Kanske dags för något nytt? Varför inte dansa fågeldansen när våra hjältar kommer in på banan, samtidigt som vi sjunger:ladi-dadi-dadi-dej, ladi-dadi-dadi-hej, åååh MFF, åååh MFF. Och när motståndarna presenteras vänder alla ryggen till och släpper en rejäl brakskit.
Fan va mäktigt!
Dubbel-Anders är på gång igen, och en viss upphetsning sprider sig. Men Dubbel-Anders? Vad skall det vara bra för? Nu när Gud Fader precis har sträckt ut sin hand (liksom i Michelangelos Skapelsen) och vidrört Hans Mattisson.
Avslutningsvis vill jag påminna om morgondagens cupmatch mot BoIS i Landskrona. Varför inte banka dem ytterligare än gång? Avspark 19.00.
