Inför Landskrona Bois - MFF...
...ringde jag upp Patrik Johansson och fick mig en åthutning.
Det slarvas med språket, inte minst inom sportkretsar. Snabba spelvändningar i betydelsen att snabbt vända försvar till anfall, är en hockeyterm. Inom fotbollen betyder det att byta kant. Så när jag frågade Patrik Johansson om varför det gick så långsamt nuförtiden vid spelvändningarna blev det en smula spänt, om jag säger så.
När vi väl rett ut begreppen, och jag lärt mig läxan - omställningar, bröder och systrar. Omställningar - blev diskussionen mycket mer givande. Sen kan man fundera på vart kontringen tog vägen? Eller varför man tvunget skulle ändra övertid till stopptid? Eller varför det aldrig heter dribbla nuförtiden, utan alltid "göra sin gubbe"? När jag var liten hette det "driva". Men vi sa alltid att vi "divade". Jante gick i min klass redan i lågstadiet.
Patrik Johansson brinner för sitt jobb. Och varje gång jag ringer honom händer samma sak. Efter några inledande trevande frågor tar han kommandot över samtalet och det utvecklar sig till en lektion i fotbollsteori. En dag i den mannens sällskap och jag skulle inte tveka att hoppa på ett tränarjobb. Han är upp över öronen fylld med tankar, teorier och idéer. Den perfekte bänkgrannen på stadion, helt enkelt.
Nåja, inför Landskrona Bois lyder rubriken, så åter till ämnet:
- Den matchen ska vi vinna, avbryter Patrik min utläggning kring möjligheten att lufta truppen och låta de hårt belastade vila.
Tack för det. Senast vi tog hem Svenska Cupen var 1989. Just 1989 är ett år som kommit tillbaka allt som oftast den senaste tiden. Vilket är det bästa MFF i modern tid? 1978 - inte att förväxla med 1979 då finalen spelades men då truppen var rejält decimerad. (Krister, varför hade du så bråttom till Trelleborg? Roy, varför skulle kniven ta dig just då?) - eller 1989, eller rent av 2005? Anä, inte 2005, väl? Nä, inte än. Men 1989 vann vi som sagt cupen senast, så ska årets upplaga överhuvudtaget vara i närheten av att jämföras med dem så krävs det en hel del. Som att vinna mot Landskrona Bois, t.ex.
- Patrik Andersson och Thomas Olsson är skadade och utanför truppen. Patrik har en sträckning och Thomas knä svullnade efter återhämtningsträningen igår. Det är ett problem som kommit och gått och vi vet inte riktigt vad det beror på. Istället har vi lyft in Glenn, som var sjuttonde man sist, och Rawez.
Varför är bänken begränsad till fem spelare? Varför? Kan någon se vad något lag kan tjäna på det? Vi supportrar pratar ofta om vem som sitter på bänken och varför. Men sitter du på bänken är du med i laget och kan när som helst få order om att hoppa in. Sitter du på läktaren blir du sittandes. Stor skillnad för en ung spelare med ambitioner.
Passar ni på att vila fler spelare?
- Ja, dom som har haft stor belastning på slutet eller dras med småskavanker kanske inte startar, eller så är det förutbestämt att dom byter i halvlek.
Såna som t.ex. Mattisson?
- Ja, det kan mycket väl vara så ja.
Hur ser då segerreceptet ut mot Bois?
- Det gäller att hålla i det fina passningsspelet vi haft på slutet. Och så måste vi fortsätta utveckla kantspelet med Elanga och Höiland. Vi såg en del av det mot Kalmar, men det kan bli bättre.
En annan sak som kan bli bättre är de snabba spelvändningarna.
(Det var alltså här det skar sig, så läs: "En annan sak som kan bli bättre är kontringarna")
- Vi har blivit lite långsammare ja. Mot Kalmar var det speciellt en situation där Thomas hade chansen att sätta Mackan fri med målvakten från halva plan, där han istället duttade med bollen så länge att Mackan fick avbryta sin löpning för att han redan var offside.
Men vad beror det på? Kontringarna (Märker ni? Ligger riktigt skönt i munnen.) var ju vårt adelsmärke för bara något år sedan?
- Som jag ser det är det två anledningar. Dels har vi blivit ett spelförande lag. Och motståndarna anpassar sig efter det. Dom försvara sig lägre och ger inte så mycket utrymme för våra omställningar. Men dels beror det också på att vi tappat lite tempo i djupledsspelet. Mittfältarna slår inte bollen i tid helt enkelt. Men det blir lätt så när vi fått fler anfallsalternativ. Men vi övar på det och vill få upp hastigheten igen.
En annan sak jag saknar är djupledslöpningar från centrala mittfältare.
- Det kan du ha rätt i. Dom tar en hel del löpningar, men det har inte gett så stor utdelning än så länge.
Där tyckte jag det blev stor skillnad när Mattisson kom in i mitten. Han dök upp i farligheter eller skottlägen gång efter gång.
- Han är en oerhört skicklig spelare. Det ser man nu när han varit frisk en längre tid. Han har gott om erfarenhet och han är mycket duktig på att läsa spelet. Det såg bra ut både när han var på kanten och när han kom in i mitten.
Vi utbytte en hel del beröm till om Mattisson, men jag väljer att hålla igen på det här i skrift. Just nu är Mattison larger than life, och jag är rädd för att i samma stund som han blir medveten om det, blir han mänsklig igen. Jante - klapp, klapp, klapp.
Som ni märker kom inte intervjun att handla så mycket om matchen mot Bois. Det gör inte heller den här inför-artikeln och anledningen är enkel. Ett lag som Landskrona ska vi inte behöva ägna så mycket uppmärksamhet.
- Hej därnere, Vi är Malmö FF!
Laget mot Landskrona Bois:
Lee - Joseph, Abel, Glenn, Höiland - Yksel, Daniel, Lolo, Yngve - Rawez, Mackan.
Ett byte är förutbestämt: Daniel mot Hasse i paus.
