Landskrona BoIS - Malmö FF 1-3
Vi har slutat tro på spöken...
0-1 Yksel Osmanovski 33
0-2 Rawez Lawan 52
0-3 Markus Rosenberg 62
1-3 Antti Okkonen 65
Publik: 2507
För tredje gången i vår mötte Malmö FF i kväll Landskrona BoIS på bortaplan och för tredje gången åkte de himmelsblå pågarna hem med en seger. Härom dagen var det tidigare så svårslagna Kalmar FF som fick pisk och tro mig, på söndag klappar vi till Gif Sundsvall så det ekar över hela Nordkalotten.
Det är nämligen så att Malmö FF har slutat tro på spöken.
Det fanns en tid då BoIS och andra desperat kämpande lag satte lite griller i huvudet på våra fotbollsspelare, men idag är Malmö FF på en annan nivå. Det var aldrig spännande på Landskrona IP den här kvällen och det berodde just på det faktum att Malmö FF kontrollerade matchen från början till slut trots att man inte var i närheten av det spel man visade mot Kalmar senast.
Trots att vi innan målet endast vaskade fram en riktig målchans, när pigge och skicklige Rawez Lawan avslutade snett och vint efter ett vackert förspel av Yksel, var överlägsenheten stor. Daniel Andersson dominerade på ett nästan lite överlägset sätt på mitten, backlinjen plockade ner kvicke Amuneke med kraftfull beslutsamhet och Yksel Osmanovski kilade rundor runt Klump-Jonte Olsson som sannerligen fick en jobbig kväll.
Till slut kom dock 0-1 i den 33:e minuten genom Yksel Osmanovski på en tilltrasslad situation där jag i ärlighetens namn såg mycket lite av förspelet. Från vår klacksektion var det cirka 100 meter till Ozzys position så kan kanske ursäktas.
Kort efter 0-1 var Landskrona nära att kvittera på ett närskott från Amuneke men den inspirerade reserven Lee Baxter gjorde en härlig reflexräddning.
Efter paus kom som förutbestämt Hasse Mattisson in i stället för Daniel Andersson och härmed blev spelet lite mer djupledsbetonat. Lite slarvigare, men rakare och plötsligt fick den innan paus ganska bleke Markus Rosenberg en hel del bollar att jobba med.
Så i den 52:a minuten snappade Markus upp en av djupledsbollarna, behandlade den en sekund, vände upp och serverade Rawez Lawan en njutbar smörpassning snett inåt bakåt och se, vår unge talang placerade in bollen otagbart invid Mats Svenssons högra stolpe. 2-0! Unge Lawan tog sedan ett steg mot Mackan för att tacka assistenten, men kunde sedan inte låta bli att stanna framför klacken och höja armarna i skyn. Vilken känsla för pågen !
Efter målet trummade MFF på och det kändes att det skulle bli mer nätrassel hos Mats Svensson innan kvällen var slut. Anförda av kraftfulle Hasse Mattisson, en härligt offensiv Elanga och ständigt fantasifulle Osmanovski kom laget fram utan problem på BoIS planhalva.
Till slut resulterade trycket i att Markus Rosenberg blev frispelad utanför straffområdet till höger. Mackan avancerade in i boxen och sköt stenhårt och flackt under Svensson och 3-0 var ett faktum efter 62 minuter.
Efter målet byttes Mackan ut mot Afonso som gjorde några eleganta dribblingar utan att direkt bidra med något avgörande.
Härefter hände något som lade lite sordin på hela tillställningen. Veckans man Hasse Mattisson lämnade planen oförklarligt och in kom Olof Persson. Vad som fattas Hasse vet vi ännu inte, men hans plötsliga frånfälle skapade visst kaos och den himmelsblå maskinen kom i otakt. Inget ont om Olle, men att komma direkt från bänken och axla Daniels/Hasses dominanta roll på innermittfältet var övermäktigt för Oxiepågen i kväll.
Ur detta kaos skapade BoIS en handfull målchanser varav en resulterade i en otagbar tröst-lobb, men man hotade aldrig MFF:s seger. MFF skapade inte särskilt mycket efter att Hasse lämnade planen, men väl värd att nämna var Yksel Osmanovskis underbara genomskärare till Andreas Yngvesson som dessvärre förvaltades på ett sätt som en korpfotbollsspelare hade skämts för.
Alltså, en smånätt seger för Sveriges bästa lag där vi fick lufta ett antal reserver och än en gång känna att i år går vi inte bet på skitlagen, spökena var bara tomma fantasier.
Hör ni det Gif Sundsvall ?
