Trelleborg - Assyriska FF2 - 0
Oacceptabel inställning
Två mål i baken, och vem är egentligen förvånad? Med en sådan inställning kunde det inte sluta på något annat sätt.
Det finns de som har det. Hasse Mattisson har det. Patrik Andersson har det. Ja, när jag tänker efter är det i själva verket bara de i hela jävla truppen som har det. Just nu, i alla fall. Som har de egenskaper som är nödvändiga för att lyfta ett lag på ett moraliskt plan då det tar emot, då spelet låser sig och alla försök liksom rinner ut i sanden.
Det var så påtagligt i matchen mot GIF Sundsvall: frånvaron av någon som försökte ta ansvar, och liksom piska på lagkamraterna. Det var så påtagligt att de spelare vi ställde på banan inte förmådde axla det ansvar som ålagts dem i frånvaron av just Bjärred och Mattisson. Alla verkade närmst spela för sig själv. Som om de tänkte att "jag skall i alla fall inte göra bort mig. Hur det går för de andra skiter jag i."
Jag menar, vad hjälper det att Rosenberg gör ett par snitsiga djupledslöpningar eller visar sig tuff i närkamperna? Vad hjälper det att Afonso vickar lite elegant på rumpan och kanske fintar en gubbe, om de båda för övrigt inte verkar kommunicera med varandra, och försöka hitta lösningar på Sundsvalls benhårda defensiv. Sällan har jag sett ett anfallspar stå så handlingsförlamade och uppgivna som idag. Är det vad ni har att erbjuda? Är det finesserna som ni skall frälsa Europa med? Lycka till, är allt jag säger.
Och vad hjälper det att Daniel springer som en vinthund och fångar den ena bollen efter den andra, om nästa steg bara är en upprepning av föregående misstag. Vad hjälper det att Olsson fångar boll om han inte förmår att slå en korrekt passning?
Vad hjälper det att Elanga rusar fram längs sin vänsterkant och måttar inlägg som ingen tar på allvar, eller ens förväntar sig skall utmynna i något som helst? (Inte ens Sundsvalls backar verkade bekymra sig något speciellt när vår pärla från Kamerun slungade iväg sina projektiler.) Vad gör Höiland idag? Eller Yngvesson (som jag hade hoppats på och verkligen unnat en framgång)? Vad gör Abel, Olof, eller vem fan som helst?
Måhända är jag orättvis. Måhända dömer jag för hårt. Men sällan har jag sett en match så genomsyrad av bristande inställning och geist. Det var som om de himmelsblå redan från början var inställda på att det inte skulle gå vägen. Som om de tänkte att "det där spöket i Sundsvall får vi nog leva med ett tag ännu."
Nej, MFF:s spel i den här matchen vill jag glömma så fort det går. Därför att ett sådant spel räcker inte långt. Det räcker inte för att vinna serien igen. Det räcker definitivt inte för kvalspel i Europa. Frågan är om det ens räcker för en korpmatch på Limhamnsfältet.
Sundsvall är i och för sig inget lag som bjuder upp till dans. De spelar fotboll efter en enkel, och ibland tråkig mall: tätt markeringsspel, fysisk styrka och långa bollar fram mot vindsnabba anfallsspelare. Ungefär som den engelska fotbollen ser ut i League Championship: West Ham, Preston, Leeds, Stoke... Och de gör det effektivt. Åtminstone tillräckligt effektivt för att utmanövrera Malmö FF - än en gång.
Ändå tycker jag att skillnaden borde vara större, och att MFF borde ha en repertoar som kunde luckra upp den här typen av spel. Men icke. Våra käcka gossar var fullständigt handfallna, och stod sig slätt matchen igenom (hade de ett skott på mål i andra halvlek?). Uppenbarligen är skillnaden mellan topp och botten i Allsvenskan inte större än så här. Åtminstone inte just nu.
Nej, resultatet mot GIF Sundsvall är djupt frustrerande, och tusen frågor far genom mitt huvud: Var finns dialogen spelarna emellan? Varför manar de inte på varandra? Hjälper och stöttar varandra, och uppträder med övertygelse och pondus (är vi svenska mästare, eller)? Och varför tvekar herrar Prahl och Johansson? Har man redan två i rumpan så kan man väl tillåta sig lite offensiva byten? Det är väl inte så farligt?
Det MFF som mötte Sundsvall var ett MFF som saknade moral, kampvilja och stolthet. Och det de presterade var helt enkelt uselt. Förkastligt. Oacceptabelt.
Ett sådant MFF skall vi aldrig behöva se igen. I andra lag är det måhända ok. Men vi är Malmö FF. Det är en jävla skillnad.
