Trender, tendenser å sånt - Himmelriket mitt i veckan
Himmelrikets gnällmåns och tvärvigg No. 1, Micke Möller, skannar av veckans sorl i ett försök att fånga vad det är vi MFF-supportrar egentligen pratar om.
Efter motgången i Sundsvall antyder en och annan att Prahl bör lämna in. Han förmår inte motivera och entusiasmera pågarna, heter det. Och visst, betydelsen av pep talk kan inte underskattas. Lite uppmuntran och klapp på kinden kan ibland åstadkomma underverk. Men i huvudsak bör väl för fan spelarna själv stå för entusiasmen (och kanske fundera lite kring det lönekuvert som trillar ner i brevlådan en gång i månaden).
Sen kan Prahl säkert tänka sig att snacka rabattkort på Espresso House, gratis frisyrgelé och VIP-kort på Slagthuset om det är vad som krävs för att spelarna skall tända till.
Helhjärtad MFF:are kan man förvisso vara på olika sätt. Men om man nu inte vill sjunga, klappa och ropa när man går på fotboll - varför då insistera på en plats i klacken? Det är som att hiva fram den långe utan att vare sig behöva pissa eller något annat. Det är som att sitta på muggen men vägra skita, trots att det trycker på.
Man kan förstås, men det verkar bara så. dumt. Ja, i själva verket förbannat korkat! Det måste finnas någon freudiansk förklaring.
Självklart spekuleras det i ersättare nu när Mackan och Afonso skall till Holland, England, Tyskland och fan vet var. Och stup i kvarten poppar det upp namn som Zuma, Berglund, Amuneke, Selakovic... Men varför vänta tills våra superstars sticker? Är det någon gång vi behöver anfallare så är det väl nu? Riktiga anfallare, alltså. Sådana som gör mål. Även på konstgräs.
Zlatan må vara en Golden boy. Zlatan må vara på väg till Real Madrid (det gamla fascistlaget) för hur mycket pengar som helst. Zlatan må vinna guldboll, Champions League och halva kungariket. Hans namn må spridas över kontinenterna. Från väst till öst, från syd till nord. Hans konster må förtrolla och förtjusa.
Zlatan är stor, javisst, Men minns första budordet: Du skall inga andra gudar hava jämte Bosse Larsson.
Precis så! Allt annat är komplett dårskap!
Hjärntvätt à la Clockwork Orange var på tapeten. Egentligen en rätt bra metod! Bind fast pågarna i varsin stol, och tvinga dem att se sin insats mot GIF Sundsvall. Helst ett par gånger på raken och gärna i slow-motion. Fortsätt åtminstone tills de börjar få spasmatiska ryckningar. Upprepa behandlingen dagligen fram till matchen mot Örgryte. Sen har vi ett gäng som springer nittio minuter non-stop! (Stackars ÖIS, säger jag bara. Stackars ÖIS.)
Elangas snyting väcker alltjämt intresse. Diverse religiösa fundamentalister får kollektivt frispel och deras fördömanden välter fram som en flod full av skit. Piskstraff, ropar de och rullar med ögonen. Fram med stupstocken, stönar de. Tänd för bålet!
Jodå, medeltidens mörkermän är tillbaka. De känns igen på sina minimala huvuden.
Avslutningsvis vill jag påminna om matchen mot ÖIS på söndag. Det är då våra kelgrisar skall ställa allting tillrätta igen. Avspark 17.00.
