Himmelrikets Favorit i juli: Vi har något spännande på gång
Himmelrikets redaktion hade ingen svår uppgift att utse juli månads bästa spelare. Ola Toivonen fick alla 12 rösterna. Den som är förvånad över valet kan väl räcka upp en hand och därefter ställa sig i ett hörn och skämmas.
Grattis Ola.
– Jasså, jaha. Tack så mycket.
För laget har det gått lite sisådär, men för din egen del har det gått riktigt bra. Du måste vara nöjd?
– Jodå, det har gått bra. Jag tycker att jag har producerat bra ett tag nu.
Har du någonsin varit bättre?
- Nej, det tror jag inte.
Jag tycker att något har hänt den senaste tiden. Det är inte lika pessimistisk stämning från supportrarna och ni i laget har fått igång ett bättre spel igen efter en svacka. Det känns helt enkelt soligare runt MFF igen, trots sjundeplaceringen. Håller du med?
– Jo, det tycker jag. Vi visste ju att det skulle kunna bli lite svårt i år. Vi skulle starta om från noll med Rolle och Hans och klubben gick ut och sa att det fick ta tid, att alla skulle ha tålamod. Då får man ju räkna med att det allt inte går som på räls och börja göra en massa drastiska förändringar vid minsta motgång. Det har skrivits att vi måste köpa in en massa nya spelare, men samtidigt har de unga spelarna fått självförtroende av att de ändå fått spela i stället för att det värvas en massa dyrt; att Rolle och Hans tror på dem. I halvtid mot Kalmar borta fick vi en tankeställare att vi nog måste skärpa till oss, och sen gjorde vi en bra halvlek. Den hade vi med oss i bagaget och gjorde en jättebra match hemma senast.
Märktes det på planen mot Kalmar att det fanns en mer optimistisk stämning på läktarna?
– Det är svårt att säga. Jag tänker inte så mycket på vad fansen gör under matcherna. Jag försöker mest koppla bort det, man måste koncentrera sig på vad man ska göra på planen i stället. Då går det inte att springa omkring och lyssna på läktarna.
Känns det som om du har fått revansch för ett lite tyngre fjolår?
– Revansch vill jag inte säga. Jag vet ju vad jag kan. Det gäller bara att plocka fram det, men man kan ju inte alltid plocka fram det själv. Man har ju lagspelare som ska ligga i de rätta positionerna och som hjälper en att spela bra. Liksom jag ska hjälpa dem att spela bra genom att göra mig spelbar och röra mig mycket. Jag tycker att det har gått jättebra hittills i år, men jag vill inte snacka om revansch.
Att det har gått så mycket bättre i år är det att du har blivit så mycket bättre som fotbollsspelare eller är det en mental bit också?
– Det är nog båda delarna. Det är viktigt att jag känner förtroendet från Rolle och Hans, att jag får spela i 90 minuter även om det inte har gått så bra 60 minuter in i matchen. Sören hade nog bytt ut mig då efter 60 minuter. Sen spelar det också in att bollen studsar ens väg och att man sätter chanserna. Då ökar självförtroendet såklart.
Just självförtroende har du gott om för tillfället känns det som. Går det att beskriva den känslan när allting flyter på på en fotbollsplan?
– Det är svårt att förklara för er som står vid sidan av. Men när allting lyckas så känns det som om man kan göra lite vad man vill, ingenting kan stoppa en. Då går det till slut nästan av sig självt.
Vad måste bli bättre för att MFF ska bli stabilare?
– Det går inte bara att trycka på en knapp och säga att vi ska spela som vi gjorde mot Kalmar. Det är hårt jobb som gäller defensivt, att vi är rädda om bollen och att vi rör oss över hela planen. Vi måste minimera våra misstag också, vi får inte släppa in så många billiga mål. Vi vet ju att vi gör mål framåt, det behöver vi inte oroa oss för.
Just nu känns det som att MFF skulle kunna spela med min gamla mormor på topp, det skulle bli mål ändå.
– Ha ha, jag håller med. Vi har verkligen jättebra anfallare: Eddie, Agon, Jonatan och jag. Alla gör vi mål. Sen har vi Skoog där bak som är en fantastisk spelare. Det känns jättebra och väldigt spännande med alla unga spelare.
Varför släpper MFF in så många billiga mål?
– Jag vet faktiskt inte. Förra året tränade vi mycket försvarsspel. Då släppte vi inte in så många mål, men gjorde heller inga mål. Kanske är det så att vi har blivit mer offensiva i år, trots att vi tränar en hel del försvar i år också. Men jag vet faktiskt inte, kanske är det bara tillfälligheter. Jag hoppas det.
När man nämner det unga MFF så nämner man inte så ofta ditt namn, utan det är Molins, Touma och Agon med flera. Börjar du bli gammal?
– Det är helt okey. Är man 22 år behöver man inte vara ung längre. I Sverige betraktas man väl som ung och lovande tills man är 26, men jag tycker nog man får växa ur den ung-och-lovande-rollen innan dess, eller hur? Jag tycker man kan vara ung tills man är 20 eller 21, sen är det dags att gå vidare om man vill bli nåt.
Jag tycker personligen att det är lite beigt att lämna Allsvenskan för att gå till Danmark. Man är liksom inte tillräckligt bra för resten av Europa, men i Danmark platsar man.
– Alltså, jag kan förstå om man går dit när man är 30 nånting. Det är ändå rätt mycket bättre löner där än i Sverige. Det är väl därför man går dit. Annars är det ju ingen större skillnad fotbollsmässigt. Så jag förstår vad du menar.
Har du fått några anbud från andra klubbar?
- Nej, inte vad jag vet.
Men det är många som följer dig?
– Det är det alltid. (Skratt)
Känner du att du är redo för en större liga än Allsvenskan?
– Det vet jag faktiskt inte, det är något som jag får fundera på när det blir aktuellt. Det har gått jättebra ett tag nu. Men jag vill inte snacka om att jag är redo för att flytta utomlands, att det ska stå i tidningarna ”Ola är redo för nya äventyr”. Jag trivs väldigt bra i Malmö och vi har ett jättebra lag. Vi har något spännande på gång känns det som. Samtidigt vet man inte när det kommer ett konkret bud, det kan komma i natt. Skulle det göra det får jag ta mig en ordentlig funderare. För visst är det roligt med nya utmaningar, men jag gillar verkligen MFF och vad som händer just nu. Det skulle vara ett svårt val. Eller så gör man några världens sämsta matcher och sen är man inte intressant längre. Det kan svänga fort.
