Måndag morgon...
...och det finns (floskeltuta, floskeltuta) inga skönare segrar än 1-0.
Igår var det söndag och jag satt där i min bänkrad och bevittnade den ursömniga tillställningen framför mig. Då och då sjöng vi en sång lite andefattigt sådär och vid något tillfälle hände det faktiskt något.
Nej, det var inte högmässa i Västra Skrävlinge, det var MFF-ÖIS på Stadion.
Ändå är jag förbannat nöjd. Det var nästan precis det här vi behövde. Vi fick tre pinnar med oss, samtidigt som vi ännu en gång fick en välbehövlig läxa i att man inte kan spela fotboll bara genom att tänka "Ah, det här vinner vi".
Det fanns, gåfotbollen till trots, ett antal saker att glädja sig åt igår. Afonso, för det första. Vilken artist han är. Hade hans skott efter klackvändningen, som skickade en göteborgare ända bort till Möllan för att köpa falafel, bara gått decimetern längre åt höger - ja, då hade vi fått se årets mål redan. Tävlingen avgjord och klar.
Även Chanko gladde igår. Kul att Lolo tog för sig och visade att han är värd en plats i startelvan igen. Hemåtrusningen på fyrtio meter för att återvinna en förlupen boll, visade vägen.
Pluspoäng även åt Rosenberg. Han gör inga mål, men klackningarna, nertagningarna och de vunna nickduellerna visar med all önskvärd tydlighet att han är värd de sextio millar Ajax sägs vara beredda att kasta upp. Utan tvekan.
1-0 hemma mot ÖIS är inte fy skam. Jämför istället med förra året vid den här tiden och inse att vi nog ska vara rätt nöjda ändå. Och, som Hasse Borg sa, det finns inga skönare segrar.
(floskeltuta, floskeltuta)
*******
Zoran upp på läktaren. Med tanke på vad han hittills tillfört ÖIS, så gjorde det nog ingen skillnad.
*******
Femton och ett halvt tusen åskådare mot Örgryte är inte så illa ändå. Det är fyratusen fler än vad vi hade förra året. Och det motsvarar publiken på c:a fyra normala ÖIS-matcher.
*******
Varför, Gud, lät du inte Afonsos boll gå in? Varför? Älskar inte du fotboll?
*******
Hej där nere, vi är Malmö FF!!!
