Highway to Helsingborg: Miraklet på Karlslund
Himmelrikets utsände på plats i Landskrona där den gode kusinen från landet stukade den onde kusinen från landets självförtroende.
Först och främst: vilken match! Med Champions League-finalen färsk på näthinnan, trodde man knappast att en liknande dramartugi skulle få utspela sig igen. Vi trodde att AIK:s fantastiska, och klassiska, 0-3-upphämtning mot DIF på en kvart var det svettigaste som skådats i modern Allsvensk historia. Icke. Gårdagens 4-3-viktoria för di Randige var ett stycke Hitchcock med ett osedvanligt oväntat gott slut.
Som Himmelrikets utsände bland BoISare, HIF:are och MFF:are (ja, faktiskt var såväl Olle P och Hasse Borg som Dahlin på plats) i det mixed zone som utgör sittplats på Landskrona IP, hade man nog inte kunnat drömma om att få uppleva den högdramatik som utspelades. Herregud, jag var ju där för att studera HIF inför det heta - riktiga - derbyt om två veckor. Istället rycktes jag med i den berg- och dalbana matchen utvecklades till.
Efter sedvanlig musikvideo-show på storbildskärmen - inklusive musikstycket där en tondöv nymfparakit drar av några kriminellt falska toner, samtidigt som hon/han rycker i en BoIS-flagga med näbben - plus ett inmarschtifo där HIF-klacken började vifta med sina flaggor exakt 6,5 minut för tidigt och tröttnade innan spelarna kom in (och jag som trodde att man som HIF:are faktiskt har rätt vältränade högerhandleder..?), så dröjde det knappa minuten innan Amuneke d.y.* hade överlistat innerbacksparet Ljung/Grankvist för första gången.
En halv halvlek senare hade en genial genomskärare från Jörgen P med adress Okkonen avslöjat HIF-backlinjens stabbighet på djupet igen.
Att bedöma HIF efter gårdagens svängom är ingen lätt match. Att först tappa in tre bollar för att sedan plocka in lika många på kort tid, har ju större lag gjort. T.ex. MFF 1993. För att Landskrona sedan får in en fyra medelst matchens sista spark, var mer resultatet av en tillfällighet skapad i svallvågorna efter en fast situation och ett snedtäckt skott.
HIF:s backlinje har fått mycket beröm i säsongsupptakten, men här finns, som sagt, en tröghet som kan rubbas med snabba löpningar i djupet. Åtgärden att plocka ut David Ljung redan efter 45 minuter hjälpte föga, då det var ersättaren Jakob Augustsson som tvangs riva ner Amuneke efter att han blivivt omsprungen. Dock ska vi se upp med spelskicklige och offensive vänsterbacken Järdler som nästan alltid kommer smygande vid bortre stolpen på Mnogmenis långa inåtskruvade hörnor från höger. Noterade att han var omarkerad många gånger - och det var just efter en hörnsituation Järdler kunde forcera in första reduceringsmålet.
Resten av HIF:s oortodoxt uppställda elva då? Ja, att Mnogmeni har ofantligt mycket fotboll i sig, syns tydligt. Han har ett steg och ett ryck som kan öppna upp stora ytor - och hade bara resten av HIF:s mittfält (och då främst osynlige Svanbäck och latmasken Karisik d.y.) varit alerta, så kunde di Röe snabbt ha reducerat BoIS initiala ledningsmål.
Eldin Karisk, däremot, ska vi se upp med. Fotarbetet håller hög klass och i sin position mellan mittfält och anfall blir han svårmarkerad. Ska backlinjen stöta eller ska Daniel fiska hemåt? Kan bli något att grunna på för Prahl/Johansson.
Det var ingen slump att HIF:s Gustaf Andersson byttes in i halvtid. Ensamme strikern Graulund såg inte ett dugg elak ut, något som han haft som positivt signum det senaste året. Med Andersson som understöd kunde Helsingborg flytta fram positionerna och vinna lite boll i anslutning till straffområdet, vilket man inte gjorde i den för HIF så bedrövliga förstahalvleken. Räkna med att Andersson får förnyat förtroende mot oss.
Så, som ett avslutande omdöme, HIF har vissa problem defensivt, men har en rad spelare med varierande specialistområden som kommer att ställa till med problem för oss. Mnogmenis inbrytningar från vänsterkanten, Hutchinsons skottkvalitet, Eldin Karisiks dribblingar samt den hårda duon Graulund/Anderssons förmåga att hålla kvar bollen i offensivt läge, blir de närmaste två veckornas instuderingsmaterial för MFF-staben.
Dessutom, ta lärdom av BoIS förmåga (främst genom rivjärnet Jon Jönsson och semi-psykopaten Jonas Olsson) att stressa HIF:s centrallinje till enkla misstag. Helsingborg har svårt att prestera sitt snabba och vackra passningspel mot tuffare tag.
För likväl som HIF:s självkänsla åkte på en härlig och rejäl stukning igår, så fungerar det här med psykologi inte alltid logiskt. Hade jag varit HIF:are hade jag varit så revanschhungrig att jag kunnat käka en hel syndsbyss.
*******
The Clackmatch? Ja, även om B&W höll igång imponerande intensivt, så kunde de rödblå - när de kände för det - mobilisera ljudtoppar som ganska lätt överröstade långsidan och som faktiskt inte var så pjåkiga. Den bibehållna sångintensiteten och -variationen vid 0-3 och sedan trycket vid 3-3 bevisar att HIF kan än. Kanske en väckarklocka för de som tror att man numera bara behöver åka upp till Olympia och ställa dit skorna för att ta hem sångsegern?
Men så var det ju det där med handlederna. Så ofta som den där handledsrörelsen åker fram hos HIF-anhängarna när de blir arga, så undrar man varför det är just den rörelsen som ligger högst uppe i medvetandet..?
*******
Kevin Amuneke är en fantastisk forward som fantastiskt lätt får ont.
*******
Peter Fröjdfelt är, jag säger det igen, Sveriges bäste domare. Visst, det fanns en och annan tveksam situation som säkert kunde dömts annorlunda, men det finns ingen i Sverige som klarar av att tillåta hårt spel utan att det går över till rena fulheter.
*******
Jörgen Pettersson drev HIF-klacken till vansinne och gjorde dessutom en sagolik första halvlek. Vi älskar dig Jörgen!
*******
13 dagar kvar!
* Kevin Amuneke är den yngre av de två bröderna. Tackar observanta BoISare för denna lärdom.