Inför MFF-Djurgården
"Det blir något av en desperat kamp mellan två lag som ännu inte hittat stabiliteten och tryggheten och det är bara att konstatera att för den förlorande parten är kvalspöket en realitet."
Det har varit en jobbig MFF-vecka. Debaclet mot IFK Göteborg fick mig nästan att tappa kontrollen över känslorna. Jag kan fortfarande inte förstå vår tränares uttagning, vår tränares coachning eller vissa av våra spelares håglöshet och i vissa specifika fall huvudlöshet.
Det är tungt att älska en förening där det för tillfället inte finns någon stabilitet eller trygghet i spelet och där man inte ser någon röd tråd i verksamheten. Det är fullt möjligt att det är jag som ger upp för lätt och misströstar i onödan när vår tränare i själva verket har en klok plan, men när man inte förstår blir man lätt uppgiven.
Jag har varit närmast chockad av MFF:s risiga försvarsspel de senaste matcherna och i ljuset av detta har jag propagerat för att sätta ner vår och allsvenskans klokaste spelare, Daniel Andersson, som mittback och nu tycks Roland Nilsson ha gjort samma bedömning. Vad jag inte riktigt förstår är att han dessutom tycks sätta ner Daniels parhäst Robert Åhman-Persson, vilket gör att den defensiva mittfältsrollen tycks helt bortprioriterad.
Många har propagerat för att RÅP skall ta steget ner, men då den unge hårdingen aldrig har spelat mittback på seniornivå känns det som en smula märkligt krav. Låt oss hoppas att Daniel gör att RÅP kommer rätt på söndag. På ytterbacksplatserna spelar till vänster Christian Järdler och till höger i stället för avstängde Vinzents, Markus Halsti.
Enligt träningarna spelar således Labinot Harbuzi och Mike Jensen på innermittfältet och det blir onekligen intressant att se en sådan passningsskicklig duo tillsammans. Frågan är hur otränade Labbe och offensive Mike skall hantera den defensiva ytan framför vår backlinje. Den som lever får se.
På kanterna spelar förmodligen Rolands favoriter Guillermo Molins och Jeffrey Aubynn. Dessa båda herrar har enligt träningsrapporterna lyft sig och ser nu riktigt heta ut. Jag hade i min enfald trott att det var dags för Jimmy Touma att göra debut från start efter hans lysande inhopp mot Kalmar och efter hans uppvisning i U21-matchen mot Trelleborg, men Jeffrey Aubynn blir förstavalet på vänsterkanten.
I anfallet spelar förmodligen Jonatan Johansson tillsammans med givne Ola Toivonen.
Det skall tilläggas att allt tyder på att Jonas Sandqvist står i mål, då han slapp efterräkningar för karatesparken på Robin Söder och eftersom hans huvudskada har läkt.
Våra motståndare DIF har om möjligt en ännu jobbigare säsong än vi. Man har haft en lång uppförsbacke sedan den muntra Rajalakso-våren och nu är en vinst ett måste annars lär tränaren Siggi Jonson frukta för sitt jobb. DIF som skulle ha mött Norrköping i tisdags fick matchen inställd på grund av regn. Detta gör att lagkaptenen Marcus Johannesson och mittfältaren Andrej Komacs är avstängda mot MFF i stället för mot ”Peking”.
Trolig startelva för DIF blir: Touray – Davids, Haginge, Kuivasto, Tauer – Ekong, Enrico, Sjölund – Kusi-Asare, Dahlberg, Oremo.
Det blir något av en desperat kamp mellan två lag som ännu inte hittat stabiliteten och tryggheten och det är bara att konstatera att för den förlorande parten är kvalspöket en realitet. Låt oss hoppas att detta inte helt hämmar matchkvaliteten utan att MFF med sina spelskickliga offensiva spelare vågar upprepa det spel man visade i hemmamatchen mot Kalmar FF. Gärna utan baklängesmål dessutom.
I dessa desperata tider letar man goda omen och kanske såg jag ett när jag slötittade på OS-studion på SVT. Plötsligt visade man ett inslag från intågandet av den svenska truppen i Seoul 1988. Mitt i truppen känner jag igen ett segervisst tryggt ansikte inramat av en mäktig pudelhockey: Håkan Lindman! Anblicken av denna hjälte i ett så oväntat sammanhang måste betyda att något är på gång. Kanske en storseger på söndag?
