Highway to Helsingborg: Hatmötet nummer ett närmar sig.
Helsingborg på bortaplan. Ett hett möte där MFF-sektionen varit full de senaste åren. 2005 blir inget undantag. Det är över en vecka kvar tills match, men biljetterna är nästan redan slut. Alla är extra tända. Varför? Var kommer rivaliteten ifrån?
Historiskt och sportsligt sett är Helsingborg ljusår från Malmö FF. Inte ens den mest subjektiva och naiva HIF:aren kan hävda något annat. Det är klasskillnad mellan klubbarna vad gäller sportsliga meriter. Någon uppräkning för att stödja detta faktapåstående tänker jag inte göra. För det behövs inte. Skillnaderna är så pass stora att någon närmare motivering är överflödig. HIF är inte Göteborg.
Den geografiska närheten kan lyftas fram som en bidragande faktor till rivaliteten. Det håller emellertid inte som enda förklaring. Landskrona ligger närmare, men rivaliteten är mindre. Istället verkar en stor förklaring ligga på ett annat plan. Följande citat är hämtat ur boken "himmelsblått - världens vackraste färg":
"Det är svårt att tro att en klubb som IFK, och för den delen även HIF, och dess supportrar lägger några sportsliga aspekter på sin avsky mot Malmö FF. Trots att det är oss totalt och monumentalt underlägsna i allt som har med sporten fotboll att göra, har de ändå ansett sig ha rätt att se ned på oss. Det tycks snarare handla om politik och ideal, och en högdragenhet grundad på en tro att varje människa har rätt att se ned på och förakta den som man anser vara mindra värd. För så var det på min farfars 20-tal och så var de fortfarande på mitt 70-tal".
Det är inte så idag längre. Det är en annan tid och arbetarprägeln på Malmö FF har mer eller mindre försvunnit. Att hålla på Malmö FF handlar inte om politik.
Många som går på fotboll idag och är måttligt intresserade, vet nog inte ens att det finns en sådan historisk skillnad mellan klubbarna. Rivaliteten tycks ändå ha sina rötter på det här planet. Och än idag snackar engagerade HIF-supportrar om stil och klass, vilket i för sig är väldigt patetiskt, då det just bara är snack. Någon vidare variation i sångväg har de inte och när de försöker sig på att göra någon banderoll/tifoarrangemang blir resultatet pinsamt. På detta plan är de också underlägsna oss.
Även om det inte handlar om politik och ideal idag finns en viss koppling. Deras kaxixa attityd. Så fort de får upp hakan över ytan och för ett kortare tillfälle ligger före MFF i tabellen, stiger det dem åt huvudet. Visst kan man bli stöddig över att ligga före MFF, men det får ha sina gränser. Man kan vara glad och småkaxig på ett värdigt sätt, men det är de inte.
Istället är de totalt respektlösa, bortser från klara fakta och lever i sin egen lilla verklighet. En verklighet där HIF är lika stora som Malmö FF, en verklighet där de kallar sin klubb för "Skånes stolthet", utan spår av ironi. Det är sådana här saker som gör att man stör sig.
Malmös störste rival inom den sportsliga aspekten är IFK Göteborg. Trots det kan jag säga att jag har respekt för den klubben och över vad den åstadkommit genom åren. Det kan jag verkligen inte säga om Helsingborg IF. Där är respekten noll.
För att inte tala om vem som hörs och agerar bäst på läktaren i ett derby. De kan bli totalt utsjungna och sedan blåneka till det efter matchen. De har tidigare snackat om att de är brittiskt influerade, men vad de än försöker luta sig emot, kvarstår det att supporterkulturen i Helsingborg bara är marginellt högre än vad den är i "småhålor" runt om i Allsvenskan.
Nu är det så att Helsinborg bara ligger två poäng efter Malmö FF i den Allsvenska toppen. Det ger extra krydda till matchen. En bra nystart av Allsvenskan hade suttit fint och vad kan vara en bättre start än tre poäng på Olympia?
Allsvenskan liknar just nu en "kalle-anka"-liga där alla slår alla. Helt för jämn för att kvalitén kan betraktas som hög. För när man jämför spelartrupperna tycker man skillanderna borde vara större mellan olika delar av tabellen och när den inte är det börjar man fundera. Inte bara resultatmässigt utan även hur en del matcher ter sig, rent spelmässigt, är förundransvärt. Inte många lag som kan betraktas som spelförande. Malmö FF har ändå gjort framsteg gällande detta, att bli ett bra spelförande lag.
Malmö FF har gått en fantastisk utveckling de senaste fem åren och förhoppningsvis fortsätter utvecklingen positivt. En utveckling i riktning mot att klubben etablerar sig i den absoluta Allsvenska toppen år efter år och distanserar sig mot andra lag med bredare marginal. Någon annan klubb får gärna göra sällskap, så länge de håller sig bakom MFF. Det behövs några självklara topplag, som man inte ens behöver spekulera i om de kommer vara "där uppe" eller inte. Annars kommer snart Allsvenskan jämnställas med blåbärsnationer i Europa. Att vara en ständigt återkommande vinnare av Allsvenskan är ett måste för att kunna avancera i Europa-sammanhang.
MFF måste först och främst etablera sig i toppen år efter år och självklart helst som ständiga vinnare. På den vägen kan man bli skandinaviens bästa (och rikaste) klubb. För att sedan efterhand försöka nå högre anseende i Europa än en gång. Detta måste vara målet för MFF. Det kommer vara en process som tar tid, och kommer absolut inte vara spikrak utan svackor, men målet måste finnas. Bara att bli etablerat bäst i Skandinavien är en stor utmaning i sig. Vi har redan mycket bra ekonomiskt underlag för att bli ledande i Sverige.
En seger mot Helsingborg borta är alltid en början...
