Highway to Helsingborg: skinnbanjo, stil & klass
Jag hade tänkt mig koppla av. Kanske mobilisera någon slags patriotism. Jag menar: svenska flaggor, Victoria, Daniel och det hela...
Men signaturen J.D på HIF E-zine fick mig på andra tankar.
Man kan nästan ta på den. Den finns där över hela stan: utmed hus, längs gator och torg. Ja, det räcker med att ta ett par djupa andetag så känner man dess unkna doft: den där högfärdiga brackigheten. Den där missunnsamheten och illviljan. Den där fåfängan - den att vilja vara något man inte är, och aldrig kan bli. Och, inte minst, den totala avsaknaden av humor.
Vi snackar byss, ni vet. Lynd, hynd, lyst etc. Vi snackar pilkastning. Vi snackar Helsingborg, och - vare sig vi vill eller ej - HIF.
HIF:arna känner sig trampade på tårna. Den här gången är det begreppen storebror och lillebror som förargar (alt. förvirrar). Att dessa båda begrepp är helt vedertagna metaforer för bl.a. sportsliga framgångar resp. tillkortakommanden är inget nytt. Det förstår givetvis också de flesta där uppe i Sundets Pärla. Men därför, helt i linje med traditionell helsingborgsk logik, väljer istället de kära HIF:arna att snacka om... ålder!
I krönikan Derbyhets från Storebror skriver signaturen J.D:
"HIF är storebror. HIF är 3 år äldre än sin kusin i söder (...) Bör ålder gå före framgång? Ja, givetvis är det så. För inte fan springer dina småsyskon runt i byn och utger sig för att vara äldre dig?" [sic!]
Att HIF bildades 1907 och Malmö FF 1910 är det ingen som förnekar. Att HIF-fansen vill göra detta till en merit i sig är också i sin ordning (förvisso är det både tragiskt och skrattretande - men det säger en hel del om HIF:arnas desperation).
Uppenbarligen betyder det mycket för HIF:arna att få kalla sig storebror, och det kan de väl få göra. (Alla andra vet ändå hur det hänger ihop i den riktiga världen.)
HIF:arna betraktar många bland MFF:s fans som "historie-okunniga plastsupportrar". Givetvis är det publiktillströmningen på Malmö Stadion som sticker i ögonen.
Och visst, många bland våra nya, unga supportrar är ganska okunniga om klubbens historia. Och visst, vi ser en ny generation som nästan är lika intresserad av vad som händer på läktaren som nere på plan. Och visst, det är många som inte var med för fem år sedan.
Men vi försöker vara öppna i sinnet här nere. Generösa och välkomnande. Gammal som ung, blatte som svenne: Malmö Stadion är öppen för alla.
J.D skriver:
"HIF har till skillnad från många andra lag legat på ett snitt på runt 10 000 i drygt 10r trots diverse framgångar under sent 90-tal som borde betytt en ökning. Men inte då, HIFaren är trogen sitt lag, oavsett hur det går. Visst önskar man att snittet kunde höjts med 2-3000, men risken för ointressade [sic!] åskådare som bara är där för att bli underhållna går fetbort."
Jovisst. Jag tror jag begriper. Publiken på Olympia är enastående. Alla vet att det är den mest hängivna i Sverige. Och kassören i HIF föredrar förstås 10 000 intresserade åskådare framför 20 000 ointresserade. Och spelarna i HIF föredrar förstås 10 000 som låter lika mycket som en smygfjärt. Och att hälften av dem bär klapphatt eller har någon stilig ansiktsmålning är väl dessutom ett uttryck för äkta supporterkultur.
HIF:arna tar till hot (i vanlig ordning) även när det inte behövs. J.D (som sannolikt har vissa kopplingar till gamla Sankta Maria Sjukhus) är givetvis en förespråkare av denna tradition:
"Jag vill inte uppmana till några som helst våldssamheter [sic!], men i en inte helt perfekt värld är det just detta som kommer att ske."
Smaka på orden:
"... men i en inte helt perfekt värld är det just detta som kommer att ske."
Vem blir överraskad? Vad är det de lider av däruppe? All denna ilska? Nej, det är definitivt läge att samla ihop till en laddning neuroleptika till våra skånska bröder där uppe vid porten till kontinenten. Så de taggar ner lite. Hjälper inte det så är det kanske läge för lite traditionell ECT-behandling! Ljusterapi, homeopati, qi gong, fransk... Ja, allt som kan göra nytta...
Nej, det är som det alltid har varit. HIF:arna vill vara lite finare. HIF:arna pladdrar på om stil och klass, om vi och dom.
Men det är väl egentligen helt ok, det med.
Smutta ni på era cocktails, glid ni runt så där lite casual-chic, kamma ni era flottiga bratslockar, plocka era ögonbryn och fortsätt vaxa arslet. Fortsätt ni att leta efter klapptakten på Olympia och sjung era enfaldiga ramsor. Fortsätt ni att spela skinnbanjo med polarna på något dass. Fortsätt ni med att pilla varandra i brunögat.
Vi bryr oss inte ett smack. Vi spelar ut er ändå.
Och det vet ni om.
Ålahuen!
- - - - -
Självfallet kan man inte dra alla över en kam. Det finns bra människor också i H-borg. Jag vet det låter galet, men det är sant! T.ex. känner jag någon som är ihop med en tjej från H-borg. Jag har förvisso bara mött henne ett par gånger - men så här långt har hon definitivt gett ett sympatiskt intryck.
Och det faktum att Sveriges bästa kafferosteri finns i H-borg kan man väl inte bara ignorera?
