Roland Nilsson om läget i Malmö FF:
Det vi presterat är inte tillräckligt
Malmö FF:s sportsliga kräftgång fortsätter. Sex förluster och 27 insläppta mål så här långt är allt annat än godkänt. I ett försök att ta reda på vad som inte fungerar har Himmelriket pratat med tre nyckelpersoner. Först ut är tränaren Rolle Nilsson.
Det är tungt att vara MFF-supporter just nu. När mer än hälften av matcherna är spelade ligger laget på en föga smickrande 8:e plats, väldigt långt från den Topp 4-placering som lagets tränare Roland Nilsson pratade om inför säsongen. Laget har inte alls infriat de förväntningar som finns på dem och missnöjet bland supportrarna blir allt större.
- Det är ju inget som skiljer oss från er på något sätt. Vi är inte heller nöjda, säger “Rolle” när Himmelriket träffar honom efter ett träningspass några dagar efter förlustmatchen mot Djurgården.
- Men när jag sade topp fyra så sade jag att alla pusselbitarna måste vara med på plats. Man kan väl säga att det var väl ganska nära när vi fick igång det i början på säsongen och var med och nosade lite på topplagen, men många pusselbitar föll ju ifrån i och med att vi fick många skador och att vi fick släppa Behrang till Basel. På grund av skadorna har vi fått laborera om och har inte fått den tryggheten som vi skulle vilja ha i sättet att agera med ungefär samma spelare. Det har hänt för mycket för att det ska vara hälsosamt för ett lag, fortsätter han.
Utöver alla skadebekymmer ligger en del av förklaringen till lagets tveksamma insats i att Roland Nilsson och Hans Gren fortfarande håller på att slipa på detaljerna i det numera berömda lagbygget.
- Vi har börjat bygga på någonting nytt, vi har ett nytt spelsystem och det händer hela tiden saker som gör att vi inte riktigt vet vad vi ska göra när de sakerna händer. I efterhand blir det ju så att vi får gå igenom och säga, okej händer detta igen då är det så här vi ska göra. Det är framförallt när vi ställer om från anfall till försvar, då gäller det att hitta rätt i våra positioner direkt och vi är väl inte riktigt hundra i det spelet ännu. Vi jobbar på det, det är ett ständigt jobb och killarna är duktiga, försöker lyssna och göra det. Men det tar ganska lång tid innan man har arbetat in det, innan det sitter i ryggmärgen och går av sig själv. Istället för att man ska tänka efter för då tappar man tid och det har man inte när man spelar matcher. Då utnyttjar motståndarna det direkt.
Från att ha inlett med någon form av diamantsystem i de inledande matcherna har ni mer gått över till att spela med två bollvinnare på innermittfältet.
- Vi började i början av säsongen att spela med något som kallades 4-1-3-2 då och det höll vi på med tills vi märkte att nu funkar det så pass bra så nu kan vi hitta ett alternativ och då började vi träna på att spela 4-2-3-1 istället som vi ju har spelat ett antal matcher. Det är lång träning, många veckor, som gör att man kan ändra och spela ett annat spelsystem. Vi har ju nu så att vi kan välja mellan att spela med två balansspelare och en och det är ju väldigt bra. Som nu senast mot Djurgården när vi gick från att ha två till att bara ha en i andra halvlek och på så vis kan förändra matchbilden.
Lagets stora problem ligger i att man släpper in för många mål. 27 insläppta mål så här långt och endast Ljungskile och Norrköping som ligger på nedflyttningsplats är sämre. Men samtidigt som man tränar oerhört mycket på att komma tillrätta med bristerna i defensiven så tycker den forne landslagsbacken att laget inte släpper till så där väldigt mycket chanser, dock blir man hårt straffade när man väl gör det. Han tar hemmamatchen mot Kalmar som exempel för att förklara vad han menar.
- Där spelar vi en fantastisk fotboll och släpper väl egentligen inte till någonting. Första målet är en boll som touchas vidare och helt plötsligt så är David Elm fri och drar bollen rätt upp i krysset. Det är ett väldigt fint skott och det är inte mycket man kan göra åt. Sen är det en frispark som vi åker på där de får allting att stämma och vi får ingenting att stämma och helt plötsligt ligger vi under med 2-1.
- Och det är de här bitarna som är väldigt jobbiga. Chanserna vi släpper till går in. Det gör att vi får ingenting gratis i matcherna. Vi får jobba väldigt, väldigt hårt hela tiden i alla matcher. Vi har inte både förmågan och kanske den lilla turen att få överläget i matchen som vi skulle behöva för att vi ska slippa jaga. För det känns som att vi har jagat i nästan alla matcher vi har spelat och det är väldigt tungt och väldigt jobbigt, säger Roland Nilsson.
I senaste matchen valde ni att dra ner Daniel Andersson och Robert Åhman-Persson från mittfält till mittbacksplatserna. Vad ville ni uppnå med detta och hur tyckte ni det fungerade?
- Ett så var det för att få ner Danne i en position där han kunde styra backlinjen i och med att vi tappade Ulrich Vinzents som var avstängd och flyttade ut Halsti som har spelat lite ytterback i Finland. Vi kände väl att det skulle kunna funka bra. Sen har vi ju ganska många centrala innermittfältare just nu, och Robert Åhman-Persson har vi ju köpt i första hand för att han ska kunna bli mittback. Och det funkade väldigt bra tycker jag!
I och med att Danne och Robban drogs ner i försvaret blev det dessutom ett helt nytt innermittfält jämfört med föregående match. Är det verkligen bra för laget när man skiftar på så många positioner samtidigt?
- Man värderar vad man gör. Vi var tvungna att ha en annan ytterback. Alternativet var Markus Halsti. Och då måste vi ju göra något så att det blir så bra som möjligt. Daniel är ju fantastisk i det att han kan spela i stort sett var som helst och göra ett väldigt bra jobb. Och då blir det att man får flytta om i de positionerna och det visade sig ju även att Mike Jensen och Labbe fungerade väldigt bra ihop efterhand också.
Ibland har man hört dig efter matcherna prata om att spelarna inte gjort det ni kommit överens om.
- Det har hänt ett par matcher att vi tar egna beslut att bryta mönstret. Vi har ju tränat så att vi ska hålla ett mönster i det vi gör. När spelare en och en bryter det här mönstret, och med det menas inte att man inte ska vara kreativ, utan att säga till lagkamraterna då blir det fel. Spelarna hamnar helt plötsligt i fel position eftersom någon eller några väljer att hitta egna positioner.
Vad gör man åt detta?
- Det är åter träning för att spelarna ska känna tryggheten i att vi kör så här. Och framför allt om vi ska bryta något mönster så måste man tala om för de andra vad man gör. Om vi har kommit överens om något du och jag och så går jag och gör något helt annat och när du kommer till det stället som vi kom överens om så är jag inte där, då blir det ju inte bra.
Så det handlar inte om att spelarna inte förstår eller att ni är otydliga i kommunikationen?
- Nej, så är det inte. Vi har förklarat och vi har visat i bilder från matcherna vad som händer om vi gör det och när spelarna får se vad som händer så får de också en klarare bild av att det är viktigt att man gör saker tillsammans.
Vad i er spelidé tycker du har fått fäste?
- Det tycker jag att vårt anfallsspel har. Vi har visat mot topplagen att vi har ett rörligt och snabbt passningsspel där vi utnyttjar väldigt mycket spelare så att vi kan ha ett varierat anfallsspel. Vi är inte beroende av att vi ska gå fram på en kant eller att det är en spelare som ska ha bollen hela tiden och det gör att vi är svåra att läsa för motståndarna.
Frågan är om Malmö FF:s anfallsspel hade kunnat vara ännu bättre. Sedan Johan Andersson lämnade MFF i april har han öst in mål i norska Stabaek. 12 mål på 18 spelade matcher har det blivit så här långt och i tidningsintervjuer har han nämnt att det handlar mycket om att han har tränarens förtroende.
- För Johans del så är det väl att han nu har fått den rollen som han själv ville ha. Men förtroende måste gå två håll så att säga, det går inte att säga att jag kan bara spela på det här sättet och ni får rätta er efter mig. Vi hade många snack med honom men vi hade inte den rollen till honom som han själv ville spela, säger Roland.
Ångrar ni att ni släppte honom?
- Nej det gör vi inte. Johan spelar i den rollen som han kan allra bäst i ett topplag i Norge och har fått den rollen så som han själv vill ha den. Det skulle inte funka hos oss för vi spelar inte på det sättet och vi har inte råd att ha en spelare som har den rollen som Johan.
Jeffrey Aubynn är en annan spelare det pratas mycket om bland fansen. Många undrar varför han i rådande form får spela från start.
- Som med allting annat så är det ju en konkurrensfråga i hur man ställer upp laget. För att få saker och ting att fungera så kan man inte slänga in spelare till höger och vänster utan man måste tänka på att det ska fungera. Man behöver lite rutinerade spelare ibland som vet vad som ska göras.
Vad skulle det bli för skillnad om Jimmy Touma spelade istället för Jeff?
- Det är ju att Touma fortfarande inte riktigt vet vad han ska göra. Vi pratar nästan dagligen om saker och ting som han ska förbättra samtidigt som han ska bibehålla eller gärna förbättra sina offensiva kvaliteter. Det är ju en väldigt spännande spelare, men det är också en spelare som har mycket kvar att lära.
Hur ser ni annars på matchningen av de unga spelarna?
- Att starta och att sitta på bänken och komma in är jättestor skillnad. När man ska starta så är det en helt annan press från början. Förväntningarna som ställs på en att man ska lyckas. Uppvärmning och publiken före match. Kompisar, journalister, fansen och alltihopa. Det tar tid att lära sig. Startar man inte rätt i början på en match så kan man få stora problem direkt och då är det risk att man tappar glädjen och självförtroendet som man har eftersom det blir för tungt, belastningen blir för stor och det blir för mycket tryck utifrån.
Känner du och Gren pressen på er?
- Ja, det har vi gjort sen vi tog jobbet. Så den pressen som finns där har funnits från början. Vi vet att vi har ett jobb här framöver som är som det är och dom resultaten som vi har presterat hittills är inte tillräckliga utan vi måste bli bättre.
Som supporter kan det efter en förlustmatch vara oerhört svårt att släppa taget, man vill gärna analysera och finna svar på vad det är som är fel och många är de nätter när man legat sömnlös och grubblat.
- Det är ni inte ensamma om, säger Rolle.
Han berättar att han försöker läsa lite böcker och göra annorlunda saker för att koppla bort fotbollen, men att det är svårt och att det följer honom ganska mycket.
Vad är skillnaden jämfört med i GAIS?
- Det är väl att MFF ska vara med i toppen och det är mycket svårare. Därför att det gör att just anfallsfotbollen måste vara så pass mycket bättre, det räcker inte med att bara försvara sig. Det är tre poäng som krävs i matcherna för att man ska vara med och slåss i toppen. Det räcker inte med oavgjort. Och det är det vi har tränat på i första hand och det är väl lite grann det som gör att försvarsarbetet har fått lida.
Det är lätt att tro att Malmö FF har gett upp sin målsättning att komma bland de fyra främsta lagen, men enligt Roland Nilsson har laget fortfarande samma målsättning som man gick ut med i våras.
- Vi ska fortfarande vara med, vi ändrar inte på den. Vi ska vara med och kriga, där är en hel del poäng och det gäller bara att fortsätta köra på. Att inte börja tveka i den insikten vi har om hur vi kan göra saker och ting. Det är som man säger en ny match nu, det är nya förutsättningar och det är nya poäng. Det gäller att ha samma inställning.
Finns kapaciteten för en Topp 4-placering i truppen då?
- Återigen så är det väldigt svårt. När saker och ting fungerar, när spelarna får den där tryggheten så har vi ett bra lag. Samtidigt vet vi också att det kan ruckas och då får vi inte samma trygghet. Och när man inte har tryggheten i grunden därför att vi inte har tränat tillräckligt mycket tillsammans då kommer den här osäkerheten och då presterar man inte lika bra.
Anser du att laget behöver förstärkas?
- Vi behöver säkert göra förstärkningar. Men det är inget vi kan göra nu utan det får bli till nästa säsong.
Vad tycker du om MFF:s supportrar?
- Jag tycker supportrarna har varit bra hela säsongen och stöttat oss. Det är klart att vi förstår ju dom likaväl som jag hoppas att dom förstår oss. Vi går ju ut och försöker vinna alla matcher vi kan. Sen är det ju så när vi var med i början och nosade på topplagen och trodde vi var på väg mot någonting och sen får skadorna och resultaten uteblir, då blir det naturligtvis en besvikelse. Och det är ju inte bara bland fansen utan den finns ju bland spelarna och oss tränare också. Men vi vet också att man får inte vara för besviken för länge för då lider den träningen som man ska göra utav det. Utan nu gäller det verkligen att fortsätta kriga och fortsätta jobba på den inslagna linjen så förr eller senare så kommer det lossna.
Så när tar vi SM-guld då?
- Det får vi ju se, desto snabbare desto roligare.
I morgon: Daniel Andersson om läget i Malmö FF.