Pildammsfärger
Silhuetterna springer ikapp med sina springande, frustande herrar i Pildammarnas märkligt klara vatten. Den sena augustieftermiddagens blyga värme stryker sammet över alla dem som kommit till mötes.
De springande männen är två till antalet. Kanske ej unga till årsringar men deras spänstiga steg förundrar och imponerar på dem som sakta flanerar i en tidlös tavla längs det stråk som så många gjort till sin egen spegelblanka oas med täckande, omhuldande trädfrisyrer ikring. De har kamperat ihop i fler än bara några år nu de två männen. I normalfallet skulle de nu suttit vid varsitt restaurangbord med sina respektive familjer men det har fallit sig så att mödrar på båda håll tagit med barn på korta färder. Slumpen ger de två männen extra tid, ett andhåll. Tid för reflektion. Snart tre kvartal i deras gemensamma ränsel i denna förunderligt karaktärsstarka stad och den yttre pressen släpper denna dag där kring den märkligt vattenklara dammen. Det inre lugnet tar kommandot.De står nu lätt framåtlutade, kontrollerat andandes efter löpning i högt tempo. Inga ord har sagts under denna dryga timma. De har ljudlöst kommunicerat och låtit sig beundras av passerade och passerande ögon. Två medelålders män i stormens öga som funnit ett framtida, hållbart recept. Vattnets färg är himlens.
