Trender, tendenser å sånt - Himmelriket mitt i veckan
Himmelrikets skrikhals & gnällspik No. 1, Micke Möller, skannar av veckans sorl i ett försök att fånga vad det är vi MFF-supportrar egentligen pratar om.
Hans Borg jobbar för högtryck och ryktena cirkulerar i en alltmer uppskruvad takt: Zuma, Paulinho, AA, Berglund, ett knippe svengelsmän, Rostocksvenskarna och nu senast FCK:s Santos.
Men Santos... Det måste vara ett dåligt skämt. Vad har han gjort på sistone för att förtjäna en plats i MFF? Och dessutom - en gammal HIF:are? I MFF? Vansinne!
Silly Season i all ära - men någon jävla gräns får där väl ändå vara!
Berglund är det många som uppskattar. Uppenbarligen har också Berglund själv höga tankar om sin skicklighet och talang. Och det är helt ok att mannen tror på sig själv, och ”vet sitt värde”. Det är absolut inget fel med det: att tro på sig själv, att lyfta fram sina egna kvaliteter. Det kan han väl få göra utan att få Sandemoses Jantelag nedtryckt i halsen.
Men, men... inte fan skall han komma här och spela allan! Den skiten!
En viss derbyhets går att ana inför matchen mot HIF. Alla är på hugget och det delas ut en del råsopar mellan lägrena. Ibland dumt och fånigt, ibland smart och kul, men överlag ganska oskyldigt. Ungefär som det brukar vara.
Men plötsligt ljuder ett nytt mantra: krama-krama-en-HIF:are, krama-krama-en-HIF:are. Och som genom ett trollslag förvandlas alla till kärleksprofeter: Vi är ju bara människor allesammans. Och ganska lika varandra, egentligen. Därför är det dumt att bråka. Och fotboll är ju bara på skoj, när man tänker efter. Ja, vi är ju bara människor allesammans. Å ena sidan kan man betrakta det i grunden harmlösa käbblandet utifrån ett slags moraliskt perspektiv. Och där uppe - helt i det blå - slå ut med armarna likt en annan Jesus-figur och predika kärlek, besinning och vänskap.
Andra ser det bara som ett naturligt inslag i fotbollssammanhang. Man delar ut en känga, får en tillbaka och kan skratta åt eländet. Kanske inte så sofistikerat? Kanske inget för de fina salongerna? Men vem fan bryr sig om deras normer och värderingar?
Att häckla är inte att hata - det behöver väl inte vara så svårt att förstå.
Match mot Helsingborg och alla är överens om MFF:s storhet. Och visst gjorde gossarna en strålande insats. Och visst är det skönt att segla omkring på det där molnet ett tag.
Men Afonso - vår nye frälsare, vår hjälte, vår brasilianske kelgris - måste lära sig att passa bollen (åtminstone någon gång). Då, först då, blir han den gudabenådade spelare vi vill han skall vara.
Eller så skall han bara fortsätta sin solodans. Nu när det svänger så bra.
Avslutningsvis vill jag påminna om att det är dags imorgon igen. Djurgården kommer på besök för att lära sig innebörden av begreppet förnedring. Klockan 20.00 börjar lektionen. Be there or be a loser.
