Assyriska FF - Ängelholm2 - 2
"Jag är ute när gumman min är inne...
...jag är inne när gumman min går ut."
Eller som i Malmös fall: ”Vi vinner när vi spelar dåligt, vi förlorar när vi spelar bra.” För, det måste sägas, i 60 minuter spelade Malmö FF en fotboll som var glimrande och som vida överglänste senaste hemmainsatsen mot ÖIS. Ändå förlorar vi.
Första halvlek började i ett högt tempo med mycket kamp. Spelet var jämnt, men Malmö hade chanserna. Rosenberg dribblade sig fri och sköt ett skott snett utifrån höger som gick strax utanför. Och på en hörna slagen från sydöstra hörnflaggan skarvades bollen vidare till Jon-Inge Höiland, som var ytterst nära att buka in bollen.
Ledningsmålet, det vi trodde skulle vara det förlösande, nickades in av 45-miljonerspågen på en frispark inte långt före pausvilan och en jublande Markus Rosenberg sprang mot Södra Sittplats med en min som innehöll så många känslor att den funkat som manus till en Michael Bay-film.
Sammanfattningsvis en halvlek med bra spel från båda lagen och en liten, men klar, övervikt i chanser till hemmalaget – även om DIF hade en farlighet som smög förbi Aspers vänstra stolpe.
De första tio minuterna efter pausen var magnifika. Malmö vann i stort sett alla andrabollar, spelade sig fram såväl centralt som på kanterna och kunde, borde, ha utökat ledningen. Men, som vanligt, så saknades effektiviteten. Afonso dribblade en gång för mycket, Rosenberg fick bara nästan med sig bollen efter sina Houdininummer och istället för skott utifrån, så blev det stickare in i en tom straffområdesbox.
Kvitteringen kom lika överraskande som salt i ett sockerkar. Kontring, klapp-klapp-klapp, och så sköt MFF-dödare Kusi-Asare in 1-1 mellan benen på Asper. Ett typiskt MFF anno 2003-anfall. Inte långt därefter kom nästa smäll, en hörna slagen som vilken annan Göteborgshörna som helst, nickades i mål av danske Larsen mitt framför händerna på Asper.
Malmö bytte in Abelsson för att åstadkomma en kvittering – och hade inte Tourray i DIF-målet gjort en räddning ur det högre målvaktsuniversitetet, så hade det blivit 2-2 och bibehållen serieledning för de regerande svenska mästarna. Istället hörna, kontring, och ett 3-1 mål från mittlinjen av Daniel Sjölund.
Djurgården nu nya serieledare - och Malmöstaben bör ta sig en funderare på var den där rävsluga taktiken tog vägen? Är det meningen att vi ska förlora bara för att vi spelar bra?
