Gästkrönika: Tankar på distans efter match mot Elfsborg
"Idag, efter att ha tagit del av tidningar, sportnytt och forumet, så tror jag att jag trots allt inte missade så mycket."
Match mot Elfsborg borta på deras nya arena igår. En match jag, när matchprogrammet blev klart, direkt kände att jag ville se. Mest lockar alltid MFF, men att även få se dem på Sveriges nyaste arena gjorde att jag förbannade fotbollsförbundet då matchen skulle gå en måndag. Trots allt måste jobbet göras för att den 25:e ska vara en bra dag och det är för långt att köra för att hinna fram i tid.
Under matchdagen gassade solen utanför kontorsfönstret och förbannandet av SvFF tilltog. Till och med vädret sade åt en att det skulle bli en härlig fotbollskväll. Nåväl, Sir Toby´s finns och det räcker många andra gånger när bortamatcherna är utom räckhåll.
Men någon gång under eftermiddagen vaknade dock andra tankar. Solen sken. Luften var varm. Skulle jag sätta mig på en mörk pub istället för att njuta av den sjunkande solens glitter i Öresund? Och sedan kände jag att dessa tankar var närapå hädelse. Skulle jag missa en match bara för att solen kan glittra?
Jag vet inte riktigt när, men mellan produktionskapacitetsanalyser, leveransavtal och efterkalkyleringar blev solglitter mer lockande än TV inomhus. Så det blev en sittning på Bo01:s boardwalk med ’New York-trilogin’ och sambon som sällskap. Till detta en svårdefinierad känsla av att jag missade något viktigt, men kanske ändå inte så viktigt. Stundens njutning tog över. Alternativa sysselsättningar blev…ointressanta.
Idag, efter att ha tagit del av tidningar, sportnytt och forumet, så tror jag att jag trots allt inte missade så mycket. Jag har inte riktigt kläm på hur det egentligen såg ut på plan, hur spelet var. Målen på sportnytt och lite matchreferat i tidningarna ger trots allt ingen heltäckande bild. Och forumskribenter dagen efter en andra förlust i rad känns mer negativa än vad som är påkallat.
Vad jag kan konstatera bakom mina solglasögon är att MFF förlorat för många matcher. Redan 4 st. och risken är stor att vi totalt under säsongen kan sluta på 7 eller 8 förluster. Då vinner vi inget guld. Samtidigt gör vi få mål. Givetvis beror det mycket på att alla lag ser till att ha minst 5 gubbar hem och ligga hårt på våra anfallare, men för att det ska bli guld måste vi ändå få in fler bollar. Och att våra motståndare spelar snålt kan inte vara någon överraskning.
Tom Prahl har satt som mål att vi ska ha 26 poäng när serien vänder. Det kan vi faktiskt inte nå. Visserligen kan man antagligen komma igen från 25 poäng, men i en jämn serie blir varje poäng otroligt viktig. Och just idag ser det inte givet ut att vi tar de 6 poäng som står på spel tills serien vänder.
Samtidigt är minnet ofta kort. För ett par omgångar sedan var vi nästan klara mästare. Nu har Djurgården nästan tagit guld. Vi är tvåa och det är bara 4 poäng upp, ingen katastrof. Men då måste spelet skärpas till och framför allt måste målen börja komma.
När man läser kommentarerna om matchen igår var spelet tydligen inget att ha. Det känns igen från Sundsvall och i viss mån Örgryte och IFK Göteborg. I de andra matcherna har vi trots allt spelat bra alternativt haft total koll och bara presterat det som behövs. Men det kvarstår ändå att vi inte presterat tillräckligt resultatmassigt.
Kanske drabbades spelarna av samma bacill som jag igår. Solen sken så vackert och andra saker var mer lockande än att ägna sig åt fotboll. Bara en bacill kan förklara denna märkliga prioritering, men om det drabbar mig gör mindre. Våra spelare är proffs och ska vara vaccinerade mot den sjukan. Bättre spel, gärna, men framförallt krävs bättre resultat om guldet inte ska bli en hägring som glittrar i havet i den sjunkande sommarsolens strålar.
