Måndag morgon: Vad har hänt i veckan?
Envetna holländare, talanger som lämnar och öppna brev. Himmelrikets Måndag morgon är ett försök att summera läget i MFF-land.
Så sitter man här på söndagskvällen (SvenskaFans adminsystem är ju så fiffigt att man kan tidspublicera artiklar) och försöker summera veckan som har gått.
Vad i MFF-väg kan vara värt att ta upp den här veckan?
Jag såg en träning (en glest befolkad sådan eftersom Daniel, Jonatan, Mike, Molins och Ola är iväg på landslagsuppdrag) och mest iögonfallande var nog Rick Kruys kroppsspråk. Sällan har man så tydligt sett hur en spelare med hela sin uppenbarelse visar att han vill ta en plats i startelvan, att han ger allt för att knipa en av de där åtråvärda platserna på mittfältet. Frågan är om det inte blir så på lördag. Jag tror det.
En Maserati dök upp och försvann på träningen och genast började det spekuleras i vem den kan ha tillhört? En spelare? En agent? Maseratin blev också föremål för en Besserwisserdebatt. Säga vad man vill om Himmelrikets forum, men en mer bubblande kittel av åsikter i allmänhet och MFF i synnerhet, går bara inte att hitta. Ett felstavat bilmärke ledde till en minidebatt om forumets Besserwisserfaktor, som ledde till en diskussion om huruvida det heter Besserwissers eller Besserwissrar, vilket i sig höjde Besserwisserfaktorn ytterligare.
På forumet fick man även ta del av en skön definition på vad en Besserwisser är. Enligt en Besserwisser är det fel att tala om en solnedgång eftersom det är jorden som vrider sig kring sin axel...
Kanske talar detta i sig om en vecka fattigt på MFF-relaterat stoff. Men en del av intresse för himmelsblå ögon har ändå hänt.
Det har talats om Oscar Lewicki. Denne talangfulle mittback som lämnar Malmö FF för Bayern München utan ersättning. Sveriges mest lovande mittback sägs han vara, och just talangfulla mittbackar är ju sällsynta och brukar kunna fasas in i ett seniorlag snabbt.
Att Oscars pappa Anders Lewicki dessutom är en gammal MFF:are gör att det svider lite extra.
Utan att veta särskilt mycket i frågan så börjar man ju spekulera. MFF:s trio Anders Palmér, Leif Engqvist och Staffan Tapper är kloka och duktiga ungdomstränare, och förutom deras kompetens på och vid sidan av plan så verkar de vara sympatiska människor som verkligen bryr sig om sina unga adepter. Jag känner mig övertygad om att de har gjort vad de har kunnat för att få behålla Oscar.
Följdaktligen kan man inte låta bli att tänka på alla de föräldrar som pressar på och gör allt för att deras söner ska ut i Europa så tidigt som möjligt som man har hört om. Märk väl, jag vet ingenting om varken Anders eller varför Oscar valde att inte skriva kontrakt med Malmö FF. Jag hoppas bara att Oscar själv inte har hamnat i kläm, och att han fortsätter utvecklas som spelare där borta. Och självklart hade man ju velat se honom i Malmö FF ett tag till. Nu har två av de bästa spelarna i det P 16-lag som lekte hem SM-guldet förra året lämnat oss för storklubbar i Europa. Det känns riktigt trist.
Vad har hänt i övrigt då? Som himmelsblå kände man sig lite stolt över att tre spelare med förflutet i Malmö FF höjde sig över övriga i en medioker landskamp. Sverige ska må hända skämmas över 0-0 mot Albanien, men Danne, Maestro och Zlatan behöver sannerligen inte skämmas över sina insatser.
Och i U21-landslaget avgjorde Guillermo Molins mot Polen framspelad av Ola Toivonen. Det bådar gott inför lördagen.
Och så skrev Himmelrikets briljante krönikör Jon Nordström ett öppet brev till Malmö FF:s VD Pelle Svensson: En vädjan om att öppna upp och vädra ut, om att ifrågasätta varför så många i betydande positioner i klubben har ett förflutet som fotbollsspelare i Malmö FF, om att kompetens på plan inte nödvändigtvis behöver innebära kompetens på kansliet.
En tänkvärd krönika som genererade ett stort intresse och som ni kan läsa här om ni har missat den.
Till Malmö FF och styrelsens försvar ska väl dock sägas att man tycks ha insett det som Jon är inne på. När klubben nu expanderar och nya positioner tillsätts är det inga gamla MFF:are som får tjänsterna. Jag tänker på Pelle själv, på Mats Enqvist, Lars-Christer Olsson, Patrik Lindell, Nils-Börje Friberg, Rolle Nilsson och Hans Gren. Inga gamla MFF-ikoner så långt ögat når.
Och det känns väl bra?
Kanske finns det lite självinsikt och sunt förnuft där uppe på kansliet ändå.
