Måndag morgon...
...och det sjunger i ljumskarna när jag tänker på kvalet mot Maccabi Haifa.
Våren -89 tillbringade jag på Kibbutz i Israel. Så här, när min hustru inte ser, måste jag nog säga att det var den bästa tiden i mitt liv. Isreal är ett fantastiskt land. Detta sagt utan att gå in på politiken - det är svårt att låta bli, men man bör nog avstå. (Vi som ínte kommer därifrån kommer aldrig förstå alla dimensionerna i den konflikten.) Och människorna sjuder av livsglädje.
En av dessa människor träffade jag en het eftermiddag på en trottoar i Haifa. Jag hade åkt ned dit från Kibbutzen för att möta min dåvarande israeliska flickvän. Denna dag hade hon lämnat grönkläderna hemma, vilket kändes skönt då. Hon låg i lumpen och det var en ganska skum känsla att dejta en tjej i uniform och med en Uzi över axeln. Själv var jag förmodligen klädd i tomatröd hy och ett par slitna shorts. Klassisk turiststass med andra ord. Tillsammans såg vi ut som vilket icke-judiskt par som helt. Vilket skulle visa sig vara ett fatalt misstag.
Utanför ett falafel-stånd hejdades vi av en tjej med bestämd blick. Utan att bry sig om mitt sällskap drog hon på med ett leende som skulle klassats som våldtäkt i mer victorianska länder, samtidigt som hon slungade ur sig något på hebreiska. Jag fattade inte vad hon sa, men antog att hon frågade efter vägen eller något. Jag log tillbaka (hela hennes kropp krävde det) och sa lite belevat "Ken?" (Ja?) som för att undersöka vad jag kunde hjälpa henne med.
Sekunden efteråt stod jag lutad dubbelvikt framåt och kippade efter andan. Slaget hade tagit alldeles rätt, eller ännu rättare sagt, helt åt helvete fel. Dvs på nötterna. Tjejen med leendet drog direkt när hon såg vilka konsttycken min flickkvän kunde utföra med sitt högerknä. Det var nämligen hon som hade stått för massagen. Utan luft i lungorna, och en svärtnande blick, stönade jag fram ett "Why?" Och då förstod jag att hon inte frågat efter vägen direkt. Istället hade hon klivit fram och sagt: "Det räcker med att se på dig så blir jag blöt mellan benen. Hänger du med hem?." Man kan anta, eller i varje fall hoppas, att hon inte förstod att en av oss förstod hebreiska.
Som sagt, det sjunger i ljumskarna när jag tänker på Haifa.
Männsikorna i Israel lever bokstavligt med bomben ovanför sina huvuden. De är alla medvetna om att stunden de lever i för tillfället mycket väl kan vara deras sista. Detta skulle man kunna tro påverkar dem negativt. Men av allt att döma är det tvärtom. Jag har aldrig träffat så många levnadsglada människor, judar som araber, som i Israel. Eller Palestina om du så vill.
Men det är inte bara för människorna som jag vill åka ned igen. Hela landet bjuder till nöjen. Perfekta bad, god mat och massor att se på. Är du sugen på att köra en Arn 2005 och är det bara att besöka någon av de gamla korsriddarborgarna. För att inte tala om alla platser med bibliska referenser, så klart. Resandet är synnerligen enkelt. Landet är litet och bussnätet är så väl utbyggt att du i praktiken kan ta dig vart du vill på en enda dag.
Det finns faktiskt så mycket som drar att du riskerar att helt glömma matchen. Fast egentligen är det ingen risk. Vart du än åker kommer du bli påmind om våra motståndare. Maccabi är nämligen inte bara namnet på ett gäng fotbollsklubbar (och en basketklubb), det är också namnet på landets största ölmärke. Fast då stavas det Maccabee, men det är samma sak.
Judah Maccabee var en judisk präst som ledde ett uppror mot den grekiska armén 166 f.kr. Det var så framgångsrikt att man senare instiftade en högtid till hans minne, Hanukka. Ofta kallad för judarnas julafton. Maccabee står alltså idag såväl för lyckat motstånd mot inkräktare, som för julafton.
Frågan är hur man ska tolka det? Är det Maccabi Haifa som med stöd av sitt namn kommer kasta ut den himmelsblå invasionsarmén, eller kommer det bli rena julafton för oss som ska möta dem?
- - - - -
Ikväll möter vi Häcken, världens mest omvitsade lag. Den ena vitsen sämre än den andra. Just nu ligger de före oss i tabellen. Det måste vara det sämsta skämtet av dem alla.
- - - - -
Jag berättade inte historien om tjejen i Haifa för att skryta (det hade jag inte haft mycket för). De bara är sådana i det landet, killar som tjejer. Ha det så kul, ni som ska åka.
- - - - -
Ikväll är det Mackans sista match - läge för en egen sång. Melodi: ledmotivet till "Million dollar baby"?
- - - - -
Förra året missade jag fem matcher (dvs som jag vare sig såg live eller på TV). På dessa matcherna tog MFF bara 1 poäng. I år har jag missat fyra matcher. Resultat: 3 poäng. Hur mycket ågren tror ni jag har över att jag kommer missa två till på raken efter ikväll?
- - - - -
Ikväll vinner vi. Stort.
- - - - -
Happy Hanukka!
