Vi tycker om MFF:
Klättring på önskningens stege
Veckans panel bestående av Tony Ernst, Ole Törner och Per Welinder får bland annat svara på frågan hur Malmö FF ska bära sig åt för att stoppa Helsingborgs anfallspar Henrik Larsson och Rasmus Jönsson.
Himmelriket presenterar stolt veckans panel:
Tony Ernst
Ordförande i MFF Support.
Ole Törner
Sportjournalist på Skånska Dagbladet, innan dess på Arbetet, med sydvästskånsk idrott som specialitet och med Malmö FF som brinnande intresse. Bloggar om MFF på Skånskan.
Per Welinder
Medlem i Himmelrikets redaktion sedan 2001. Främsta egna fotbollmerit stannar vid en högerbacksplats i Lokomotiv Lund. Jobbar med reklam och är på fritiden hjälptränare till Bjärreds IF, pojkar 03. Anser att Patrik Andersson är Sveriges bäste spelare genom alla tider.
På tisdag kväll stundar skånederby på Malmö Stadion när Helsingborg kommer på besök. Den stora frågan är naturligtvis hur Malmö FF:s darriga försvar ska få stopp på succéduon Henrik Larsson/Rasmus Jönsson?
Tony: Jag har klättrat på önskningens stege,
jag har klättrat så långt att jag vet
att den stegen är hög som en himmel
och djup som en evighet.
Jag har klättrat på önskningens stege,
jag har gått ett par fjät - så jag vet
att den stegen är hög som en himmel
och allt är fåfänglighet.
(Nils Ferlin: "Fåfänglighet" 1930)
Ole: Succéduo i all ära. Det är givetvis Henke som är den svårstoppade och lyfter den han spelar med. Jag tror till exempel att Agon Mehmeti lyckats minst lika bra som Rasmus Jönsson bredvid Henke. Bästa sättet att stoppa Henke är givetvis att låta honom få så få bollar som möjligt, stoppa medspelarna från att hitta honom. Vilket är lättare sagt än gjort eftersom han rör sig hela tiden och är jäkligt bra på att hitta ytorna.
Det går dock kanske att hitta tröst i Henkes uttalande efter Kalmar FF-matchen att HIF:s problem är att man gjort för många plattmatcher mot de sämre lagen. Under hösten har HIF förlorat och gått mållöst mot både Ljungskile och Gefle. Skit i skönspelet och gör som dom.
Per: Att kalla dem succéduo vill jag inte. Såklart har man stor respekt för Sveriges näst bäste Larsson, han gör alltid sin anfallspartner bättre än vad den är, men det kan man också utnyttja. Dra ned Daniel ett steg och ge honom i uppgift att döpa Rasmus i den lite hårdare fotbollsskolan. Då tvingas henke hitta andra passningsalternativ, samtidigt som båda våra mittbackar kan bevaka hans egna anfallsinitiativ. Sen gäller det att vi ser upp med löpningarna från deras mittfältare. Där har vi missat mycket på senare år. Kom ihåg de defensiva löpningarna som t.ex. Hasse och Chanko tog under säsongerna det gick bra. Vi måste följa med motspelarna hela vägen hem. Det gör oss såklart lite tunnare framåt, men ska vi överhuvudtaget ta poäng måste vi inleda med att hålla nollan.
Ska Malmö FF överge sitt possession-spel i jakten på poäng?
Tony: Jag förstår inte frågan. Malmö FF ska vinna. Det är allt. Resten är utanpåverk, glitter, bjäfs. Jag hörde aldrig Tom Prahl prata om possession. Det låter som management-språk i mina öron. Som någon med huvudet alltför högt uppe i sitt eget arsle tänkt ut. Vi ska spela med en målvakt, fyra backar, fyra mittfältare och två forwards. De ska vara skamlöst tekniska allihop, slita som sårade djur för kollektivet och högakta föreningen, färgen och skölden. Utöver det har jag inga önskemål. De må komma från Kulladal, Korpilombolo eller Kingston. Vara svarta, vita, unga, gamla, långa, korta. Vinna det procentuella bollinnehavet eller icke. Klä sig i damunderkläder av finaste silke på sin lediga tid. Jag kunde inte bry mig mindre. Endast en sak har högsta prioritet: att de bringar segrar till Malmö FF. Possession? Schmossession!
Ole: Det tycker jag. Nästa säsong existerar inte förrän kontraktet är räddat. Projektet att leka Arsenal light bör därför läggas på is. Gå omedelbart tillbaka till spelet som sitter inpyrt i väggarna i MFF:s omklädningsrum och i Stadion, spela enkelt, rakt och tryggt. Nu säger kanske någon att man inte ska ändra innan man tränat ordentligt på det nya (eller i det här fallet det gamla). Mot det kan man hävda att det är bättre att skifta så snabbt som möjligt så blir det mer tid att öva in och spela in det man tänker använda sig av.
Per: Ja. Vi har vare sig haft något spel eller någon possession under hösten, så det är väl hög tid att ändra på det. Kvalplatsen är i allra högsta grad en realitet. Går vi och tror att vi inte kan åka ut kan vi vakna till en mycket obehaglig verklighet i november.
Den senaste tidens misslyckande har fått fansen att visa missnöje på olika sätt. Protestlistor, banderoller och tränarkonfrontation är några exempel på detta. Hur tycker du supportrarna hanterar krisen?
Tony: Jag är djupt imponerad av hur merparten av fansen hanterar denna kris. Inga elaka tillmälen, inga onödiga banderoller, inga fyrverkeripjäser från läktaren, inga inkastade föremål, inget våld. Det har varit föreningsdemokratiska namninsamlingar, sund supporteraktivitet och stor humor på läktaren. Jag är stolt över MFF-fansen just nu. Det kommer att krävas att vi även fortsättningsvis sköter oss på ett i det närmaste korrekt sätt. Den här krisen ska komma att eskalera. En sten har satts i rullning som inte kommer att sluta rulla på länge än. Inom MFF Support har vi länge försökt inpränta ett supporteransvar; jag tycker att vi till stora delar har lyckats. Nu är det dags att avkräva ansvar av de som bestämmer inom MFF. Det är vi värda. Det är något man har rätt att begära i en medlemsförening. Till sist vill jag säga att jag ändå någonstans djupt inuti mig är optimistisk. Kaos föder inte sällan kreativitet. Vi ska komma att gå stärkta ur det här och se tillbaka på dessa åren som något som definierade oss. Vi är alla del av MFF-familjen!
Ole: När det går så dåligt som det gjort är aktioner ofrånkomliga. Troligtvis även nödvändiga om det ska ske en förändring i Malmö FF:s sätt att jobba och informera. Hittills har supportrarna skött det snyggt och låtit bli att gå över gränsen.
Per: Jag bestämde mig för att ta tag i mitt tränande och hoppade på ett innebandypass i tisdags, istället för att hänga på krogen och se matchen. Den obeskrivliga träningsvärken efteråt fungerade som perfekt bedövning mot den allra värsta supportersmärtan. Lite som det där tricket med att nypa sig själv samtidigt som man får en spruta. Gör ont som fan där man nyper, men sprutan känns inte alls.
Hemmamatcherna missar jag inte. Derby är derby och det är fest i alla lägen. Hoppas verkligen på mycket folk och att alla stöttar laget. Det är sådana här situationer som definierar oss supportrar. Tillsammans gör vi skillnad, på alla plan. Därför gillar jag listan också. Behovet av kommunikation är alltid som störst när det krisar. Sen undrar jag lite vad som hände med supporterdialogen? Den var väl lite tänkt som ett sätt att skapa samförstånd bland annat i situationer som den här?
