Kapprustning eller påfyllning?
Litmanen och Dubbel-Anders till MFF, kryddat med U20-brassen Qurinio och Eto'o d.y.? Jonson till Djurgården, Stefanidis till HIF och tre gånger Svensson till Borås. Pågår det kapprustning eller tas det återställare?
Chockvärvningar och superkontrakt; ja, snart lär trycksvärtan vara slut på kvällspressens tryckerier. Det började med "Real Malmö" och nu svarar Chelfsborg och Djurventus med gigantsigningar. Det talas om kapprustningar och att serien nu äntligen spetsas med affischnamn.
Men hur står det egentligen till med bytesbalansen mellan Allsvenska och utland? Luras vi att tro att serien uppgraderar sin status, medan vi i själva verket bara fyller på tomrummen efter stjärnor som lämnat? Och hur bra är de som kommer egentligen?
Det surras mycket runtom Kulan i dagarna. När vakna badgäster trodde att Qurinio hunnit med ett tidigare flyg, så var det i själva verket spanske skyttekungen Eto'os lillebror som anslutit till träningen. Ja, tydligen är la Liga-meriterade David Eto'o så förstummande lik storebror att han tvingades färga håret så att folk skulle kunna se skillnad.
Och så då Champions league-vinnaren Jari Litmanen. Allsvenskan blir en superprofil rikare och nu äntligen kanske vi kan ta upp kampen med resten av Europa?
Fast å andra sidan verkar ju läckaget glömmas bort. Rosenberg gick till Ajax, samma Ajax som Litmanen gjorde en inte helt bejublad comeback i för ett par år sedan. Vi värvade förvisso Dubbel-Anders, men tappade förra säsongen en Grahn som inte alls skulle göra bort sig i landslaget. Och att vi eventuellt ersätter en långtidsskadad landslagsforward med en junior från Brasilien, är det så märkvärdigt?
I DIF lär Larsen lämna vilken dag som helst, vilket kan förklara att man tog hit den i rätt usla Norwich bänkade Jonson - och Benedikt Vilakazi (kommer han nå'n gång, eller?) får till uppgift att lyckas tillföra den offensiv på mitten som man saknat sedan Rehn. Bra nyförvärv, tveklöst, men blir DIF-elvan ändå i paritet med den som dominerade serien 2002?
Stefanidis till Helsingborg var väl inte heller det så uppseendeväckande, då han spelade i Allsvenskan så sent som förrförra säsongen? Och det är väl en värvning gjord bara för att ersätta den bitvis lysande Matte Lindström? Och hur förklarar de som marknadsför Allsvenskan att namn som Jesper Jansson och Joakim Persson hellre spelar i norska division 1 än för Helsingborg?
Ja, jag vet, på pappret ser det ashäftigt ut: "Schevschenkos bäste polare", "Barca-superstjärnans lillebror", "EM-idolen Jonson", "Finske Champions league-stjärnan" - för kvällspressen är det naturligtvis rena julafton att det dyker upp namn som passar fint i fetstil, men är det så uppseendeväckande att Elfsborg värvar en från Allsvenskan degraderad, till Cypern utlånad och sedermera klubblös, dussinmålis för att ersätta sin skadade förstekeeper? Eller är det så att frestelsen blev för stark för rubrikmakarna när det visade sig att han hade "rätt" efternamn?
"Svenssonligan" - wow, liksom.
Allsvenskan går en ljus framtid till mötes, inget snack om det. Intresset är fortsatt stort, investorer är villiga att lägga pengar och det är inte längre fy skam att återvända till Sverige efter en utlandssejour.
Men mitt i alla värvningar av Jonsonar, Eto'o-bröder, Svenssons och f.d. franska Milan-superstjärnor, så måste vi ändå inse fakta: vi tappar spelare utomlands - och då inte bara de unga lovande utan även sådana som gladeligen höjer lönen i en andraliga - och det är egentligen bara återvändare som är här för att pensionera sig, spelare med spektakulära namn och historiska meriter eller ungtuppar som förvisso är lovande, men som inte ansetts talangfulla nog att scoutas av en större klubb i Europa, som ersätter.
Mig lurar ni inte.
