Vad är Malmö FF?
"Alla gör som de vill, men jag har aldrig riktigt förstått hur en tom läktare skulle kunna hjälpa MFF i en av sina värst utsatta lägen någonsin."
Luften över Malmö dallrar av så mycket ilska och besvikelse att flygledningen på Kastrup har sett sig tvungna att omdirigera en del flygplan till Jylland. Den här ilskan och besvikelsen är berättigad efter trippeln 0-3, 0-4 och 0-1. Igår morse över frukosten kom jag på mig själv att sitta och försöka minnas en liknande pinsam rad i Malmö FF:s historia, men gav upp efter en halv ostsmörgås; jag vill helst inte se historien nersolkad med sådana resultat.
Om några dagar är det derby mot Helsingborg och om det brukar vara en viktig match är den nu livsviktig. Kvalstreck och nedflyttningsstreck närmar sig, om inte med stormsteg, så i alla fall med oroväckande hastighet. Det är sju matcher kvar och man kan räkna på poäng tills kalkylatorn överhettas, men hela tiden kommer samma resultat upp: några förluster till för MFF samt några vinster till för fel lag och det börjar bli snålt om utrymmet i botten. Likheterna med säsongen 2001 är slående. Då, liksom nu, var MFF på våren ett poplag som vann och spelade attraktivt men vartefter sommaren gick över i höst dalade man i tabellen och när sista hemmamatchen stod för dörren var en seger mot Elfsborg en absolut nödvändighet för att rädda det allsvenska kontraktet.
Den gången gick det bra, via en heroisk insats av MFF (och inte att förglömma: Jörgen Ohlssons fantastiska 2-1, ett ögonblick i mitt liv jag värderar bara knappt, knappt efter guldet 2004). Jag hoppas inte att det ska behöva gå så långt i år, men jag är långt ifrån säker.
Den här rättmätiga ilskan och besvikelsen efter trippeln i förluster måste kanaliseras någonstans. Vissa skriver av sig på forum, några konfronterar spelare och ledare, andra river sina himmelsblå medlemskort i bitar, en bekant till mig sparkade sönder både sin brevlåda och fot. Och så är det de som tycker att rätt väg att gå är att hota med bojkott. Alla gör som de vill, men jag har aldrig riktigt förstått hur en tom läktare skulle kunna hjälpa MFF i en av sina värst utsatta lägen någonsin.
Malmö FF är så mycket mer än dagens spelare, Bengt Madsen, Hasse Borg, tränarna och Kenneth Folkesson om ni så vill. Malmö FF är skölden, historien, segrarna, hela vägen till München 1979. Malmö FF är en kall höstkväll med en full måne över Malmö Stadion 2001. Malmö FF är gemenskapen i Bern 2005 innan förlusten mot Thun, Malmö FF är också den tunga bussresan hem efteråt. Malmö FF är 1910, 1933, 1944. Malmö FF är tårarna efter guldet 2004, tårarna 1999, tårarna när jag såg MFF första gången med min far på 70-talet. Malmö FF är den himmelsblå färgen, hymnen, stoltheten, glädjen, men också besvikelserna. Malmö FF är Patrik Andersson, Eric Persson, Bosse Larsson, Kajan Sandell, Zlatan Ibrahimovic, Jörgen Ohlsson, Bob Houghton, Daniel Andersson, bröderna Hjertsson. Malmö FF är du och jag.
Du, jag, alla kan och ska gnälla och vara besvikna. Vi har rätt att ställa krav, annars kan vi lika gärna hålla på HBK. Den senaste tiden finns det sannerligen inte mycket positivt att berätta om MFF. Även om juniorlag och pojklag och ekonomi går lysande är det ändå A-laget som i slutändan betyder mest. När det går så här dåligt för A-laget befinner sig föreningen i fritt fall, varesig man tycker det är drastiskt uttryckt eller inte. A-laget är allt eller inget. Utan A-lag hade Malmö FF inte varit någonting. Med ett A-lag i en annan serie än Allsvenskan spelar pengar och ny stadion ingen som helst roll.
Så det gäller att vara rädd om Malmö FF. Om fel spelare har köpts in, om fel spelare spelar, om träningen bedrivs fel, om självförtroendet inte finns där, om vi har en trött ordförande, om fotbollsutskottet inte gjort sitt arbete korrekt - allt det spelar för tillfället ingen roll. Efter säsongen spelar det stor roll (som MFF Supports ordförande Tony Ernst har uttryckt det: "En sten har satts i rullning"), men nu gäller att det att rädda vad som räddas kan. Nu är nu, sen är sen.
Och då fungerar det inte med bojkotter, det går inte att hota eller förolämpa spelare; laget blir inte bättre av det. Jag balanserar på högtraveriets slaka lina, jag vet, när jag säger att just nu är det full stöttning som gäller, men något annat finns där inte att göra. Situationen är alldeles för allvarlig för något annat. Sju matcher kvar, med start på tisdag. Ska vintern inte bli den jävligaste sen 1999 måste vi alla se till MFF:s bästa. Inte nödvändigtvis MFF representerat av Borg och Madsen, utan det MFF som är skölden, färgerna, stoltheten i att vara himmelsblå. Den där känslan som inte går att ta på. Du och jag.