Sex och Jävligt offside: Föreningen, fansen och fubbickarna
Ännu en förlust, men ett (om än tungt) fall framåt. Listan försöker gaska upp sig.
Malmö FF (NY)
Vunna, förlorade eller oavgjorda matcher kommer alltid att avlösa varandra. Spelare kommer alltid att komma och gå. Nya arenor kommer att byggas och gamla kommer att leva kvar i minnet. Men stoltheten över landets finaste fotbollsförening kommer aldrig kunna ersättas. Igår lös kärleken igenom motgångarna.
Mål (NY)
Fotboll består av många ingredienser. Ett lag är beroende av sin blandning av urstarka kämpar, eleganta tekniker och en strategisk tränarhjärna. Läktarstämning och supporterkultur bredvid plan är lika betydande som riskabla offsidefällor och uteblivna straffsparkar på det kritade gräset. Missnöjet mot en arrogant ordförande går hand i hand med lyckan över en debuterande junior. Allt detta spelar roll, men bleknar om det mest väsentliga aldrig inträffar. Det var länge sedan nu, men i tisdags kväll hände det igen. Tack, Eddie!
Derby (NY)
Jag orkar inte räkna ut hur många olika nationaliteter som var representerade i gårdagens båda startelvor. Inte heller orkar jag kolla upp hur många av spelarna som fötts, växt upp och fostrats i Malmö respektive Helsingborg. I en tid där Allsvenskan mest fungerar som en första språngbräda för talangfulla ungdomar, ett depåstopp för utländska medelmåttor eller ett avvänjningsinstitut för hemvändande seniorer lever klubbkänslan vidare. En match om Skåne var precis vad vi fans behövde för att hitta tillbaka.
MT96 (NY)
Så vackert, så rätt, så värdigt. För fler fantastiska tifon, sätt in en slant på bankgiro 223-2213.
Zlatan Ibrahimovic (3)
Gjorde visserligen ingen stor match i Milanoderbyt, men att peta honom från listan? Vill inte, kan inte, ska inte.
Kindgren (NY)
Nästan alla har nu sett bilderna där ståplatslegenden konfronterar tränarparet. Först skämdes jag, sedan skrattade jag. Sedan skämdes jag igen, sedan tog jag honom i försvar. Sedan skrattade jag, för att återigen bli irriterad. Äkta frustration är aldrig vacker, och aldrig lätt att hantera. Rätt eller fel? Vet inte, men detta är Malmö FF 2008.
Jag har precis svalt en neslig och prestigefylld förlust. Jag har börjat blicka framåt och försöker nu att fokusera på ljusglimtarna. Då läser jag om ett horribelt överfall på en stackars tågkonduktör, och passionen för fotbollen får sig åter en törn. Vad är det för fel på folk?