Hur förklarar man Hasses storhet för svårimponerade holländare?
"Hey, isn't that the bitter guy from the Zlatan movie?"
Mina holländska gäster fattade ingenting. Varje gång de varit på besök i Sverige har jag slängt fram Blådårar 2 för att de skulle få se hur Zlatan såg ut innan han gick till deras favoritlag Ajax. Och varje gång har vi kört den klassiska omklädningsrumsscenen, där Fedel sitter och läser i KvP om miljontransfern, Zlatan kommer in och drar tröjan över huvudet samtidigt som han med ett jätteleende sjunger ut något som låter som "Shiiisszze"(?) i falsett och där Hasse Mattisson efteråt kommenterar affären med ett korthugget "Ja, men det är ju kul för han, helt klart. Och bra för föreningen."
I efterhand har vi fått höra att bröderna Gertten kanske varit lite väl ivriga med att klippa och vinkla fram en Unga vs. Gamla-konflikt i sin dokumentär, men det gör inte scenen mindre rolig.
Igår, när vi på morgonen före matchen, laddade med att se Blådårar 2 igen, så passade jag på att försöka berätta mer om de andra spelarna i det som de refererar till som "Zlatan-filmen". Jag berättade om att Kenneth Gustavsson aldrig blev den superstjärna Zlatan trodde han skulle bli, att Mats Lilienberg var lika teknisk som en läskdoppad ostbåge men att han ändå vann skytteligan typ 300 gånger i Halmstad, att Fedel var MFF:s svar på Bruce Grobbelaar med sina idioträddningar och sitt idiotdribblande i eget straffområde - samt att Hasse Mattisson, "the bitter guy", var en sån där spelare som alltid spelat i Malmö och att det nog var ett svaghetstecken att han fått så mycket speltid genom åren.
Jag lovar att jag härmed ska äta upp det uttalandet till frukost varje morgon tills den dagen, gud förbjude, Hans Mattisson slutar spela fotboll.
Mina holländska vänner är sannerligen inte lättimponerade (Holländare låter sig i och för sig knappast imponeras av något - de är Europas "Malmöbor"; överlägsna, dryga, jobbiga och allmänt oödmjuka) men igår, när "den där brassen" slog en "terrible" frispark och när "Number two" inte ens platsat i "de Graafschaaps juniorlag", så gladdes de i alla fall åt att den där killen från Zlatan-filmen gjorde en "brilliant" insats.
Jag grät nästan när södra sittplats hängde med i de taktfasta "Hasse Mattisson! Hasse Mattisson!" som ekade efter ännu en sådan där otrolig Hassikt klassisk betongbrytning, följd av en tunnel som även hans göteborgsnamne Blomqvist blivit impad av. Att se Hasse Mattisson vara bäst på plan är nästan lika kul som att se MFF vinna, för det är en loska tillbaka i fejan på alla som genom tiderna bespottat honom. Inklusive mig själv.
Malmö behöver en Mattisson i form, även i det Champions league-kval där så många säger att han inte kommer att hänga med i tempot, ty på Hasses kant händer det saker såväl framåt som bakåt. Och vi supportrar behöver Hasse Mattisson, för finns det något skönare än att höra honom i Radiosporten, på känt Malmömanér, tycka att vi är så jävla bäst och att motståndarna ska vara tacksamma att ens få beträda samma gräs som Malmö FF? Hasse imponerades inte alltid av Zlatan man han blir sannerligen inte imponerad av någon annan heller. Sågningen av Kalmar FF i våras var så härligt elak att inte ens de galnaste klackrävarna kunnat få fram en skönare diss.
Så hur förklarar man då för sina holländska vänner att deras svenske polare reser sig upp mitt bland företagsfolket på sektion H och gormar "Hasse Mattisson! Hasse Mattisson!" så att det sjunger i betongen? Jo, med att om det är någon spelare i Malmö FF som verkligen är Malmö FF, så är det han.
Och igår visade han vägen på ett sätt som till och med imponerade på holländarna.
