Analys - En seger enligt manualen
Analysdags! Efter varje match kommer jag att analysera spel, spelare och tränare. Första analysen är ovanligt nog en segeranalys...
Om det skulle finnas en manual för hur man spelar fotboll när man är en man mer på plan så följde MFF den till punkt och pricka igår. Efter den korrekt dömda straffen sjunker man ner med backlinjen för att starta uppspel via marken. Men innan uppspelen kommer gör man konstanta sidledsförflyttningar för att trötta ut ett ÖSK som nu inte enbart ska koncentrera sig på att täcka ytor, utan även täcka större sådana p.g.a. utvisningen. Så MFF passade runt bollen i backlinjen, sedan upp i mittfältet för att dra till sig motståndare, ut mot kanten för att bredda motståndarna och sedan tillbaka till backlinjen samtidigt som ÖSK fick jogga tillbaka i positioner igen. Sådant tär enormt på krafterna, både fysiskt och psykiskt. Örebroarna tvingades jogga fram och tillbaka samtidigt som de var medvetna om att de låg under med ett mål med en man mindre. För vissa framstår ett sånt här spel som tafatt och okreativt, men det är i grund och botten något man gör för att få utdelning i det långa loppet senare i matchen.
Bollrullande i all ära, det MFF gör fel är att går alldeles för långsamt. Ju snabbare du rullar boll i en uppspelszon, desto snabbare måste motspelarna arbeta för att täcka ytor, vilket i sin tur leder till att de även blir trötta snabbare. Nu blev det istället så att vi rullade boll för långsamt, något som gjorde att ÖSK inte hade några problem med att markera bort Harbuzi och Toivonen från uppspelsfasen.
Annars är ett problem med vårt MFF att vi har ett så pass statiskt innermittfält. Vi spelar med två spelartyper som tycker om att agera ifrån defensiva positioner, Daniel sätter igång spelet med enkla passningar och genom att hålla bollen i rullning medan Labinot gärna vänder upp och letar efter bollar på djupet eller mot kanterna till fria yttrar. Utan boll är båda två lika orörliga i det offensiva spelet. Det finns faktiskt inte många framgångsrika klubbar i världen som spelar 4-4-2 utan att den ena innermittfältare är en s.k linkplayer som löper enormt över hela plan och länkar samman lagdelarna. Se gamla Patrick Vieira, se Cambiasso, se Van de Vaart eller varför inte i våra egna breddgrader: Atiba Hutchinson, Viktor Elm och Andreas Johansson.
Vi hade en enda djupledslöpnings från innermittfältet idag och det var när Daniel tog ett initiativ och tog sin i straffområdet efter kombinationsspel på vänsterkanten. Resultatet av den rusningen blev en målchans och därefter hörna. I början av säsongen hade vi Ola på innermittfältet och enligt mig var hans insatser där kanske inte lika glänsande som Labinots insatser kan vara, men jag tycker att laget i sin helhet mådde bättre av det.
Hursomhelst...
MFF hann med att göra ett mål på en fast situation innan domaren blåste av och skickade iväg de imponerande ljusblå trupperna till stadions innandömen. När spelarna kom ut hade de bestämt sig för att visa Roland att de minsann inte tänker lyssna på honom. Roland som enligt egen utsago i media efter matchen sa att han bad spelarna inte dra på sig onödiga kort och frisparkar fick se Åhman Persson fixa en straffspark till ÖSK genom att mer eller mindre gräva ner en motspelare i Dusans målområde.
Det var korkat, dumt, idiotiskt etc.
Därefter fick ÖSK självklart en jävla massa luft under vingarna.
Jag var dock inte särskilt orolig, visst började Örebro pressa lite högre upp, men jag var även säker på att de snabbt skulle få slut på ork så länge MFF inte klappade ihop helt och hållet. Det gjorde inte MFF och helt enligt mina prognoser dog ÖSK:s värsta anstormning ut efter ett tag. Det som var imponerande med MFF efter reduceringen var att man fortsatte att rulla boll i backlinjen trots hög press från Örebro. Detta gick med hjälp av våra yttrar som steg ner lite och bidrog som extra passningsalternativ, främst den för dagen duktige Jeffrey Aubynn gjorde ett bra jobb.
Hade man börjat panikslå bollar mot Ofere och Ola hade det slutat med att ÖSK vunnit andrabollarna eftersom de var lite kvickare och lite hetare under den perioden. Visserligen sjabblar vi till det individuellt ett par gånger och ger ÖSK några fina chanser, men någon större press mot vårt mål fick vi aldrig.
Roland gjorde helt rätt byten när han bytte ut den utvisningshotade Kruys mot Jensen. Man ville ha kvar en bollhållande mittfältare på plan och inte en Touma som är mer benägen till att rusa framåt och tappa boll. Därefter fick den för dagen underkände Labinot utgå, in kom Agon samtidigt som Ola gick ner på mittfältet, det gav visserligen inte någon större utdelning, men jag förstår tanken med att fräscha till innermittfältet med mer löpstyrka. Många på läktaren ville se Aubynn utbytt, men å andra sidan hade samma människor inte kunnat säga ett enda gott ord om Aubynn även om han själv hade sänkt IFK Göteborg i en avgörande guldmatch genom att göra 43 mål. Hursomhelst så byttes inte Aubynn ut, något som han tackade för genom att assistera planens bulldozer Eddie Ofere till hans avgörande mål.
Sist men inte minst: Daniel Andersson! Gör en helt outstanding första halvlek och en felfri andra halvlek. Det är sådana takter vi vill se ifrån kaptenen.
