Camp Falafel, dag 1
Första rapporten i land! (del 1)
Let it be known: jag hatar datorer. När vi äntligen – efter lite äkta Mellan Östern-kaos på vägen mellan flygplatsen och hotellet – har fått våra rum och jag ska sätta mig ner och författa första texten på Camp Falafel-äventyret så är min bärbara Dell död. Inget hjälper. Böner, hot, kontroll av samtliga sladdar. Klockan är över midnatt och hotellets ”Executive Business Center” har stängt och det finns ingen som kan hjälpa mig eller ens höra mig skrika. Jag hatar datorer; det är djävulens påfund och ormars avföda. Till sist finns det ingen annan råd än att gå och lägga sig och hoppas på morgondagen. Jag drömmer oroligt om flera tusentals MFF-fans som jagar mig över öppna fält; de är arga för att jag tagit deras pengar och inte gett tillräckligt bra och långa texter tillbaka.
Läs vidare i del II
Dagen efter – idag, alltså – fungerar datorn precis som vanligt. Är det konstigt att man längtar tillbaka till griffeltavlor och kulramar och stärkta kragar; till en tid då inte allt hängde på ett litet mikrochip eller en processor eller whatnot man inte har en susning om hur det fungerar?
Gårdagen var en enda lång resa. Fem timmar i planet. Plus en timmes väntan i Sofia för tankning. Till sist är vi framme. Vi har landat i Israel, har VIP-behandlats i Tel Aviv-tullen och är på väg ut i vänthallen när det plötsligt blir ett enda stort kaos av fotoblixtar och tevekameror. Man omringar Tom Prahl. Han får svara på de gamla vanliga frågorna om hur han ser på matchen, hur det kommer att gå och vad han tycker om Haifa som lag. Jag står bredvid och tycker att det känns som en fläkt av den stora världen. Det ska dock visa sig att det bara är just en fläkt. Stormen drar igång när en av journalisterna upptäcker Jari Litmanen. Han vrålar ”Jari!” till sina kompanjoner och sen är det som när de där äldre damerna iscensätter slaget vid Pearl Harbor i ett gammalt Monty Python-avsnitt, ni vet? Jari är totalt omringad av allt vad den israeliska sportpressen har att slänga fram. Han svarar tålmodigt på frågorna, som visar sig vara en enda fråga, upprepad i all oändlighet: ”spelar du på onsdag?”. Kanske har vi redan lyckats sätta lite skräck i våra motståndare, bara genom att låta Jari följa med ner.
Senare, på sportnyheterna, så är Malmö FF:s ankomst till Tel Aviv det dominerande inslaget. Jag ser mig själv i teve, där jag släntrar förbi bredvid Olof Persson. Min hebreiska är minst sagt rostig, men jag förstår att de två programledarna ägnar gott om tid åt att spekulera i huruvida Jari Litmanen kommer att spela eller ej. Han är större än vad jag har trott, vårt finska nyförvärv.
Det var samling redan klockan tolv, mitt på dan, på Sturup igår. Skoog stressar mig redan på flygplatsen. ”Här kommer Svenska Fans; dom skriver bara en massa lögner”. Han ser helt allvarlig ut. Men de andra skrattar. Skoog älskar att provocera.
Hasse Borg är också med; han pratar i mobiltelefon oavbrutet.
Hela truppen ska alltså med ner till Israel. Följande är på plats: Asper, Baxter, Olof, Abel, PA, Joseph, Höiland, Holgersson, Guiomar, Mattisson, Tomas, Yksel, Daniel, AA, Jocke Nilsson, Pode, Barlay, Safari, Jari, Skoog, Bech, Afonso. Kortgänget (Asper, Tomas, Skoog, Abel, Höiland) sätter sig såklart tillsammans. Här ingick också till alldeles nyligen Yngvesson. De spelar hela resan. Man hör när Skoog vinner. Allt, precis allt, verkar vara en tävling för honom. En man sover igenom hela resan: Jesper Bech. Joseph har en märklig solhatt på sig. När han tar den av sig så ser man att han har knutit cornrows; fortfarande blonderade. Vi flyger i ett ganska litet plan. Det tar cirka femtio personer. Allting är något mindre än man är van vid. Men bara en man kan inte gå raklång i planet: Mattias Asper. Daniel Andersson löser korsord och behöver hjälp med ”vem skrev ’Stäppvargen’?”. The One And Only Tony Ernst vet naturligtvis att det var Hermann Hesse. Lee är imponerad av mina sprillans nya Zoo York-brallor. Som jag köpte av Dick på Impala enkom för den här resan.
Jag bara undrar: hur många andra allsvenska lag har haft två Champions League-vinnare i sitt lag samtidigt?
» Till del II av dagens Camp Falafel
