Camp Falafel, dag 2
Keep on rockin' in the free world!
Ladies and gentlemen: vi spelar 4-5-1 på onsdag. Under måndagskvällens träning på Hapoel Tel Avivs fina anläggning så praktiserar Tom Prahl något som måste beskrivas som 4-5-1. Afonso ensam på topp och Yksel och Bech som yttrar, redo att ställa om till 4-3-3 när bollen erövras. Hasse, Daniel och Anders ligger i mitten som en dynamisk trio; med Anders längst fram. Det ser bra ut. Riktigt bra, faktiskt. I övrigt är det samma uppställning som i hemmamatchen. Jari Litmanen? Jodå; han spelar i b-laget och kommer närmre och närmre sin MFF-debut. Det är egentligen bara flåset som fattas. På passningskvaliteten finns det inget att anmärka: den är hundraprocentig.
Jag pratar med Greger efteråt; han spelar som vanligt mittback i samma uppställning som Jari. Han tycker att det är ”helt sjukt” och konstaterar att han ”inte har sett något liknande”. Alla bollar kommer på foten på mottagaren. Alla. Och inte nog med det; alla kommer på rätt fot. De vänsterfotade spelarna får bollen på vänster fot och vice versa. Alla tomtar som gnällt och klagat om en föredetting kan återvända till julgröten. Ja, det gäller framför allt dig, Ralf. Jari Litmanen kommer, om han håller sig frisk, att räcka till så det blir över i allsvenskan.
Annat från dagens träning: när vi anländer, klockan 19.00, så väntar en hord av journalister och tevefolk. Jag tittar på Jari och frågar: ”är du redo?”. Han skakar på huvudet. Guiomar och Skoog kör rehab. Skoog är på ett utmärkt humör. Han vill träna, men får inte. Ingen boll eller löpning på fyra fem månader än. Men han ska tillbaka. Det är inget snack. Det blir liksom som ett bonus-nyförvärv till nästa år. Sammy Barlay ser ånyo bra ut; hård och tuff. Fast en gång är han sen in i en närkamp med Yksel och det ser ut att gå riktigt illa. Men Yksel reser sig och får en isblåsa på. Han haltar när vi går till bussen. Jag frågar honom hur det känns. ”Ingen fara”, svarar han. ”Det är bara en Sammy-stämpel, hahaha! Isblåsan och lindan är bara en försiktighetsåtgärd så att det inte svullnar upp”. Vidare: alla de israeliska journalisterna är som tokiga. De vill veta allt. Är MFF nöjda? Känner de av värmen? Vad har de klagat på? Tror dom att Haifa går att slå? Ni kommer kanske inte att tro mig, men ett israeliskt tevebolag direktsänder från träningen.
Det spelas mycket tvåmålsspel. Prahl och Johansson avbryter flera gånger och går fram och pratar med våra tre innermittfältare; Anders, Daniel, Hasse. Det görs flera fina mål. Prahl skriker vid ett flertal tillfällen: ”Vi måste våga!”. Det övas mycket på det gamla press med understöd. Vi ska helt enkelt jobba ihjäl israelerna. Jag vågar knappt säga det; men jag känner mig optimistisk! Här finns kvalitet; här finns folk som vill.
När spelarna joggar ner så står Hasse Borg och skjuter skott. Mobiltelefonen är äntligen avstängd.
På bussen hem från Jaffa så satt jag bredvid Mattisson. Frågade honom – utan att gå händelserna i förväg – om Dynamo Kiev och FC Thun. Han föredrog schweizarna; mest för att Brune Tavell (kommer ni ihåg honom?) hade ett erbjudande att gå dit när han inte platsade hos oss längre, men så valde han Kalmar FF istället. Om till och med Brune Tavell väljer bort ett lag för att de är för kassa, så borde det finnas chans för oss att slå dom, resonerade Hans Majestät Hasse. Det finns en logik där, det måste man hålla med om. Hasse berättade också om säsongen vi åkte ur och om alla usla spelare som figurerade. Vaapil, Razanauskas, Sverrison, Bjarnason, Trpevski. Herregud! File under useless information: visste ni att Dejan Pavlovic kallades ”Big Fella” av de andra spelarna i laget; eller ”Bjasen”; en förskånskning av ”Bjässen”?
Igår, samma dag som vi reste hit, så hade Kvällsposten/Expressen ett reportage om alla bombdåd som skett på sträckan mellan vårt hotell och matchstadion. Man toppade med rubriken ”Malmö – på dödens väg” i fetstil. Idag körde Israels största kvällstidning en faksimil av detta reportage (på förstasidan!), kallade svenskarna för fegisar och hetsade Maccabi Haifa att piska oss. Tom Prahl fick uttala sig och försöka lägga fetvadd över alltihop. Så kan det gå.
Spelarna verkar må bra. Ingen ger sken av att vara så orolig som kvällstidningarna gör gällande över den politiska situationen. Det är visserligen poliseskort med blåljusen på överallt; men detta är Israel – här står det säkerhetsvakter med automatvapen utanför minsta butik. Maccabi Haifa har garanterat Malmö FF säkerheten och det finns ingen anledning att tvivla på det.
Under Jaffa-utflykten så lät jag mig sjunka bakåt i gruppen; allt för att kunna gå bredvid Jari. Han språkade med Anders Andersson. Han pratar bra svenska, med förvånansvärt lite finsk brytning. Anders ville veta huruvida Xavi hade spelat i Barcelona när Jari var där; Xavi är tydligen Anders favoritspelare. Det visar sig att Jaris första säsong i Barca också var Xavis första. Och Jari höll med Anders: Xavi är en fantastisk fotbollsspelare.
Följande dialog utspann sig också i Jaffa, alltmedan solen fräste på himlen:
Skoog: Jag måste ha mycket solkräm på mig, annars bränner jag mig. Speciellt på näsan; jag har så stor näsa.
Ernst: Samma här. Jag bränner alltid näsan; jag ser alltid ut som ett fyllo på sommaren.
Skoog: Fast det beror ju inte på solen; hahaha!
Läs vidare i del 2
