Camp Falafel, dag 2
Keep on rockin' in the free world! (del 2)
I gammal fin Eric Persson-tradition så är dagarna i Israel inte bara fyllda av träning och uppladdning. Två utflykter är inplanerade. Idag bar det således iväg till den lilla hamnstaden Jaffa, mest känd för sina apelsiner. Och imorgon väntar en heldagsresa till Jerusalem med Klagomuren, Al-Aqsa moskén och Jesu grav på programmet. Kulturellt så det förslår. Spelarna står kanske inte på tå av förväntan, men ingen gnäller. Så här har man alltid gjort i Malmö FF. Vi är lite finare än ni andra!
Malmö FF:s ledning tar inga risker med värmen. Rickard Dahan och Greger Andrijevksi går runt och tjatar på alla spelarna att de ska dricka vatten. Hela tiden. På måndagens utflykt till Jaffa så bar alla spelarna fåniga solhattar. Dekret hade utgått från materialförvaltare Kenneth Folkesson. Fast alla är inte lika besvärade. Joseph Elanga skakar bara på huvudet: ”I Kamerun brukade vi spela mitt på dagen; då var det varmt!”.
Värmen är pressande, men efteråt klagar spelarna mer på luftfuktigheten. Tomas Olsson tycker att ”man svettas floder i den här luftfuktigheten, och det är tung att andas”. Patrik Andersson är en av de som ser mest oberörd ut: ”Jag är van vid att spela i sånt här klimat”. Det är kanske Malmö FF:s viktigaste match på många år, men man märker inte av någon nervositet hos spelarna. Snarare en stärkt fokusering. Speciellt tydligt blir detta i det avslutande tvåmålsspelet där många ser riktigt taggade ut. Man ser med spänning fram emot onsdagens drabbning.
Spelarna har bra koll på de andra lagen. HIF-DIF diskuteras flitigt i spelarbussen. Jag haffar Prahl en kort stund så här på kvällen för en kommentar om vad resultatet betyder för oss. Han ser inte glad ut. ”Jag har suttit och räknat på vad det kommer att krävas av oss”, säger han. ”Vi har satt oss i ett jävla skruvstäd. Vi skulle haft en poäng med oss från Häcken; hur dåligt vi än spelade där. Och sen är det oförlåtligt att inte ta full pott mot Elfsborg”. Sen stramar han ihop sina redan strama ögon och säger: ”sju vunna, två oavgjorda och en förlust – då tar vi det”.
Politik idag? Kanske. En gammal bekanting – Eduardo! – ringer upp från receptionen och överraskar mig. Han är här nere för att besöka släkten och – givetvis – för att se matchen. Vi går ut på stan och han bjuder på falafel på ett utmärkt lokalt ställe. Överallt ser man orange eller blåvita små vimplar på bilarna. Det betyder: låt bosättarna stanna i Gaza (orange) eller ut med bosättarna ur Gaza (blåvita). Och det betyder: trubbel. Den nymessianska bosättarrörelsen är inte bara en politisk realitet; den är även ett hot mot staten Israels existens.
”Varje etnisk definierad stat kommer med nödvändighet att identifiera sig med de medborgare som bär på samma etniska definition” skriver den israeliska statsvetaren Nissim Rejwan i sin bok Israel’s Place In The Middle East: A Pluralistic Perspective. Således: är nationalstaten etnisk definierad blir också nationaliteten etnisk. I Israel betyder detta att etniciteten automatiskt gör en till medborgare; men det är också detta som hindrar den från att bli en stat för alla sina medborgare, judar såväl som icke-judar. Problematisk? Javisst.
Allt detta betyder bara att Israel aldrig kan bli den stat den har kapacitet att bli. Något stort. Något större än vi ens kan drömma om. Något bortom Rabbi Schneerson och hans anhang; något bortom de penibla PLO-juckarna i vänstersvängen. Jag vet att Israels förre utrikesminister Abba Ebban redan 1964 konstaterade att: ”det är denna regions öde att existera i ett pluralistiskt samspel mellan Asien, Europa och Afrika, mellan judendom, kristendom och islam”. Jag kan bara hålla med. Och hoppas på en sådan utveckling.
Fast så var det ju det här med idealismen. Willy Kyrklund har, ännu en gång, sagt det bäst: ”Min avsky för idealismen i alla dess former är oförsonlig. Om jag någonsin kunde tänkas svikta i min motvilja, så torde jag bota mig genom omläsning av J.L. Runebergs dikt ”Soldatgossen””.
Jerusalem-utflykt imorgon. Sedan träning klockan 19.00 på matcharenan. Antagligen stängd för israeliska journalister. Men Himmelrikets utsände är där. Just det: jag har även sålt in två korta texter till Skånska Dagbladet. Allt för att täcka den ekonomiska förlusten jag gör på den här resan. Om någon har problem med det så går det bra att PM:a mig. Shalom!
