Camp Falafel, dag 3
Fortsättning.
På morgonbussen till Jerusalem så är kortgänget i högform. Skoog skriker av glädje när Asper blir sittande med ett ess som sistakort i det spelet som väl kallas ”Gurka”? Sen vinner Tomas Olsson och då börjar de sjunga ”Vad tycker vi om östgötar? Illa! Hur illa? Skitilla!”. De skrattar och tycker att mannen som sjöng detta från scenen på MFF Supports årsfest borde hyllas. Jag tvingas erkänna att det var jag. Tomas Olsson tittar argt på mig. Jag säger som det är: jag har bett om ursäkt för det i Turkiet. Tomas minns inte detta och påpekar dessutom: ”Och det tror du att dom här gossarna bryr sig om?”. Skoog kan inte sluta skratta. Han berättar att de sjunger det ibland i omklädningsrummet och föreslår sedan att de ska maila IFK Göteborg så att de också kan sjunga det.
När vi sedan kommer in i Jerusalem så börjar cirkusen. Vi åker in via Mea Sharim; de ortodoxa kvarteren. Män i svarta kostymer, med skruvlockar och skägg. På Olivberget så stannar vi, mitt bland en kamel som är ditsläpad så att tyska turister kan fotograferas med den, ett gäng japanska pilgrimer som sitter i ring och spelar gitarr och sjunger och gråter av glädje över att vara här, araber som kränger guider på ryska till det heliga landet. På väg till Jaffaporten så visar jag ”Hamas”-slagord som är sprayade över väggarna för Mattisson, vi åker förbi mormonska bibelskolor och ryska nunnekloster. Väl framme i Gamla staden så passeras vi av grekisk-ortodoxa präster i fotsida rockar och armenier med enorma skägg. It’s crazy. Jesu grav är ett överbelastat schabrak; tingel-tangel överallt. Prahl sitter och funderar över alla krig som har startats i religionens namn. Men vissa spelare är rörda av besöket; Joseph kan inte hålla tillbaka tårarna inne i det lilla kapellet där Jesus enligt legenden ligger begraven. Fotograferna har såklart en field day; man tar bilder på Jari i palestinasjal, Höiland intill en kamel, Prahl med en kippah på huvudet.
Hela vår Jerusalem-tripp följs vi åt av två vakter (det visar sig att de är kommandosoldater med rätt att skjuta vem som helst på fläcken utan att fråga) så fullastade med vapen att de knappt kan gå upprätta. Lite då och då upptäcks vi av vanliga Jerusalem-bor; det vet vilka vi är och har bara en fråga: ”Var är Jari?”.
En fråga bara: om Jesus visste att Judas skulle förråda honom (tre gånger, till och med), varför gav han inte honom en kick in the butt långt tidigare? Damn fool!
För övrigt så har Monty Python förstört lite av den sakrala känslan med Jerusalem. Det poppar hela tiden upp fraser i huvudet från ”Life Of Brian”. När vi står inne vid platsen för Jesu korsfästelse så hör jag Lee viska: ”Crucifixion?” och precis så känns det; Eric Idle, John Cleese och gänget väntar vid varje hörn av världens heligaste stad.
Övrig bonusinfo: Patrik Andersson har en iPod. Men han vet inte hur man laddar den. Låtarna han har på den har Giovanni van Bronckhorst tankat ner till honom för tre år sedan. Marcus Pode står och nynnar ”Goodnight Sweetheart” när vi åker i ner i hissen tillsammans. Lee har tatuerat sitt skotska klanemblem på överarmen; mycket snyggt.
Ingen politik idag? Inga Willy Kyrklund-citat? Nej på bägge frågorna. Vi vilar från den jobbiga sidan av Tony Ernst. Den sidan som vissa vänner kallar: tjatmostern.
Maccabi Haifa meddelar att tvåhundra biljetter har reserverats för MFF:s fans. Trettio av dessa var sålda klockan 19.00 idag (tisdag). Kommer det ner fler supporters så finns det alltså plats på MFF:s egen sektion. Biljetter finns att köpa vid Bloomfield Stadion.
Jag skriver den här rapporten i King David Crown Lounge. Samtidigt som Hasse Mattisson besvarar frågorna om att han utsetts till månadens lirare. Vi är alltså två stycken som arbetar för Himmelriket just nu. Här i denna lyxlounge är det gratis te och godsaker; det är det ljuva livet att vara sportjournalist!
Just det: igår, efter att jag fått iväg rapporten, så satt vi ett gäng nere i baren och snackade (nej, inga spelare, de låg och sussade i sina sängar). Då dök Hasse Borg upp. Med ett fax i bröstfickan. På väldigt gott humör. När jag och Stefan Alfelt försökte pressa honom så sa han bara: ”Nehej, den här spelaren kan ni inte gissa er till!”. Sen skrattade han glatt och gick upp och la sig.
Imorgon är det full laddning inför matchen som gäller för laget. Jag är lovad en ”inför matchen”-intervju med vår general. Den läggs ut innan matchstart. Till dess: Shalom!
