Camp Falafel, dag 4
This is the fucking Champions League! (del 2)
Efter intervjun går jag ner till Medelhavet och tar ett dopp; det är nästan för varmt i vattnet. Ingen svalka där. Flera av spelarna badar. Jag återvänder till hotellets saltvattenpool; den håller något lägre temperatur. Där ligger herrar Borg och Jandelin. Hasse berättar storyn om hur han rodde i hamn teveavtalet. Hur Maccabi Haifas sportchef hade sista ordet och tvekade och hur då Hasse på gårdagens ledarmiddag gav honom lite extra vin och sedan skålade för det ingångna teveavtalet. Han skrattar åt sin egen företagsamhet. Han är en hal förhandlare, Hasse Borg. Mest cred ska dock gå till Erling Påhlsson som hostade upp de tiotusen dollar som krävdes. När jag frågade honom sent igår kväll varför han gjorde det så sa han bara: ”Det hade varit tradigt om inte dom där hemma hade kunnat se en sådan här match”.
Sen ringer Hasse Borgs mobiltelefon. Jag tycker mig höra namnet på en afrikansk spelare, men sedan beger sig Hasse rutinerat utom hörhåll. Det sista jag uppsnappar är: ”När kan han vara hos oss då?”.
Efter badet så har klockan passerat 13.00. Jag ger mig ut på jakt efter Tom Prahl. Hittar honom. Och ber om besked vad gäller Mattisson och lillebror Andersson. Han säger: ”Hasse står över; Daniel spelar”. När jag undrar vem som spelar istället för Hasse så skakar han på huvudet. Det har jag inte med att göra. Vi får helt enkelt vänta och se.
Det sista som händer innan jag skickar den här texten är att jag träffar Anders Andersson i lobbyn. ”Nervös?”, frågar jag. ”Inte alls”, svarar han. Jag undrar hur det känns; vad han tror? ”Vi ska hålla stången de första tjugo tjugofem minuterna, sen tröttnar dom. När vi sen får chansen så ska vi sätta den”. Enkelt.
