Söndagsavsked
Goodbye my friend, will I ever love again?
De säger att det finns ingen kärlek så äkta och ren som ens första förälskelse. Därför känns det ovisst och lite skrämmande när jag nu tar avsked från Malmö Stadion.
Tillsammans med Stadion har jag upplevt 90-tals hybris, Yksel och Dannes genombrott, Thijssens sexiga fotboll, RATS:s sömnpiller, superettan, Zlatans genombrott, General Prahl, Guldet, Champions League-doft mot Maccabi, Agons makalösa inhopp, förnedringen mot Halmstad och förhoppningsvis en seger mot Sundsvall som avslut.
Min kärlekshistoria med Stadion framstår dessutom som en liten flirt jämfört med många andra äldre supportrars.
De säger att kärlek och familj går före fotboll, men om jag tvingas ranka höjdpunkter i livet hamnar plötsligt många av ovanstående saker utan tvekan i min topplista.
Visst, kanske har stadion på senare år fått blivit lite äldre, lite senil och kanske gnällig, men när hon står där som den betongklump hon är en sen höstkväll i en match mot AIK där regnet ligger i luften och strålkastarna kastar sina ljus över planen på samma sätt som när en mor för första gången får hålla om sitt nyfödda barn, ja då blir jag det lilla barnet. Jag blir bebisen. Jag känner trygghet och en känsla av att höra hemma just där och då.
Nu har vi dock nått fram till en skilsmässa. Vi kan inte längre leva enbart för en eller två höjdpunkter per år utan vi går våra skilda vägar.
Mina kompisar tvingar på mig en eldig, mörkhårig banksekreterare med snygga former och en förförisk blick, men jag är alldeles säker på att jag, i alla fall till en början, kommer tänka på Stadion när jag älskar med Swiddan.
Det får funka.
.................................................................
MFF har nu presenterat sin verkshamhetsplan och det är självklart en bra sådan. Det svåra är utan tvekan att fullfölja planen ganska snabbt utan att vissa uppgifter släpar efter.
Enligt mig är det allra bästa med verksamhetsplanen de förtydligade ansvarsområdena. Det kommer att bli lättare att hylla och kritisera i framtiden.
Det sämsta är att... ja. Ni vet säkert vad jag tycker är konstigt, omotiverat och tröttsamt.
Men det är en annan krönika.
Nu ska jag förbereda mig för mitt avsked.