Vi tycker om MFF: Rolle får godkänt
Micke Möller, Susanna Dzamic och Ole Törner utgör tyckarna i veckans panel. Denna gång handlar det om Stadionminnen, säsongssummering och spelarförstärkningar.
Himmelriket presenterar stolt veckans panel:
Micke Möller
Tidigare redaktör för Himmelriket. Numera redaktionschef på Svenska Fans. Har följt MFF sedan barnsben. Minns framgångarna, och längtar efter nya.
Susanna Dzamic
Programledare i "Morrongänget" på Mix Megapol, Malmö och Klubbtv MFF.
Ole Törner
Sportjournalist på Skånska Dagbladet, innan dess på Arbetet, med sydvästskånsk idrott som specialitet och med Malmö FF som brinnande intresse. Bloggar om MFF på Skånskan.
I söndags spelades den sista (?) allsvenska matchen på Malmö Stadion. Det blev ett fantastiskt avsked och en härlig säsongsavslutning när Sundsvall besegrades med hela 6-0. Vilket är ditt bästa minne från Malmö Stadion?
Micke: Jisses, Helen! Den var svår! Malmö Stadion rymmer så många minnen – i stort som i smått. Derbyna mot BoIS när jag var liten träder fram lika tydligt som snömatchen mot Wisla Krakow och guldmatcherna på 80-talet mot AIK och Djurgården. Liksom en massa andra matcher som egentligen inte handlat om något som helst, men som ändå präglat mig. Och som gett mig minnen. För mig är Malmö Stadion allt detta på en och samma gång.
Men om jag blir tvungen att välja ETT ögonblick – ja, då väljer jag nog ändå guldmatchen 2004. Det var en makalös upplevelse. Efter alla dessa år av väntan… Jag minns att jag grät som ett barn. Jag minns att jag omfamnade främlingar, och där stod vi och snörvlade… Tårarna bara rann, och alla var så lyckliga. Det var stort!
Susanna: Utan tvekan Kalmarmatchen i juli. Jimmy Touma och Agon Mehmetis energi och fotbollsglädje gav en omedelbar berusning. Plötsligt gick det att sätta en känsla på Rolles mantra om att satsa på de unga spelarna... och det kändes bättre än bra! Deras insatser i den senaste matchen mot Sundsvall gav en indikation av vad vi kan förvänta oss till nästa säsong. Är övertygad om att Agon och Jimmy på egen hand kan att öka publiksnittet med ett par tusen personer per match. De är utan tvekan framtiden. Det är nästan som om de representerar en helt ny fotbollsspelartyp. En uppgraderad version. 2.0-spelaren är här!
Ole: Europacupkvartsfinalen mot Wisla Krakow 1979. Ja egentligen hela vägen fram, men den här matchen var speciell. I bortamatchen hade det blivit 2-1 till polackerna sedan de fått godkänt ett segermål där bollen var långt över linjen. I returen gick dessutom länge det mesta som kunde gå åt helvete åt helvete. Först blev världens genom tiderna bäste fotbollsspelare Bo Larsson (ja jag vet att han strikt logiskt kanske inte är det, men det skiter jag i) korsbandsskadad och sedan tog Wisla ledningen med 1-0. När stora delar av publiken gett upp och sökt sig hemåt i svinkylan kom miraklet. I minut 67 satte Anders ”Puskas” Ljungberg dit 1-1 på straff, i minut 72 nickade Cervin in en frispark till 2-1, i minut 82 tryckte Cervin in 3-1 på en målvaktsretur på en stenhård frispark från Roy Andersson och innan allt var över gjorde Puskas 4-1 på en ny straff. En sådan vändning i en så viktig match kommer förmodligen aldrig mer att inträffa. Många i den lite yngre generationen är säkert avundsjuka på oss som var där. Det ska ni vara.
Under en period av årets allsvenska spelade levde MFF farligt nära kvalstrecket. På slutet ryckte dock spelarna upp sig och laget placerade sig till slut på en 6:e plats i årets allsvenska. Hur vill du summera Malmö FF:s säsong 2008 och vilket betyg ger du till Rolle?
Micke: Jag är besviken på MFF. Jag har svårt att se någon skillnad på laget jämfört med det de presterade under Åkeby-åren. Nu ryckte de dock upp sig under slutfasen och eftersom jag lovat mig själv att tänka framåt, och försöka hitta tillbaka till fotbollsglädjen igen, så väljer jag att se det som ett gott tecken på vad som komma skall.
Rolle har varit sådär mittemellan, så det får bli en trea. Ett snällt och välment betyg.
Susanna: Tja.En bra början och ett supergott slut, men fan vad segt där emellan. Förstår att spelarna och Rollegren tycker att det är skönt med ett uppehåll. Skador, skandaler och ett ängsligt försvar. Vissa dagar tänkte jag att nu sätter sig Rolle i bilen och bara kör härifrån. Det som har varit bra är väl att de unga spelarna har fått en chans. Annars vet jag inte. Antar att man har tagit lärdom av de olika motgångarna och kommer väl att kunna hantera eventuella kommande kriser på ett annat sätt. Hans Gren kommer säkert att förtydliga vad frihet under ansvar innebär och Idrottspsykologisk rådgivning kanske blir schemalagd. Vem är jag att betygsätta någon!
Ole:
Bra:
Starten och avslutningen.
Ola Toivonen!
Edward Oferes lyft.
Pelle Svenssons plan och presentation på medlemsmötet.
Alex Nilsson!
Jimmy Dixons avslutande matcher.
Daniel Anderssons slit och Ulrich Vinzents pålitlighet.
Jeff Aubynns spurt och Guillermo Molins insats mot GIF Sundsvall.
Leif Engqvists, Tore Cervins, Anders Palmérs och de övrigas jobb med ungdomarna strax under A-laget.
Att se nya Stadion växa fram.
Säkert något som jag glömt, och kommer på när det är för sent.
Dåligt:
Resten.
Rolle får godkänt. Årets säsong var trots allt en smekmånad där ingen, varken klubben, supportrarna, massmedia eller ens Eric Perssons vålnad krävde guld. Därför tycker jag att allt snack om att laget haft en sådan press på sig är skitprat. Det är ju precis det dom inte haft. Nu höjs kraven.
Silly Season och ryktenas tid är här. Anser du att laget behöver förstärkas till nästa säsong och i så fall hur? Ge gärna exempel på vilka spelare du kan tänka dig att se i MFF!
Micke: Med all respekt för Ofere, men någon forward av rang är han inte. Nu drar Jonatan, och sannolikt också Ola så då är det väl tämligen klart att det är i de offensiva regionerna vi måste plöja ner lite pengar framöver. Det finns förvisso en del ungkalvar som säkert kan överraska nästa säsong, men de behöver en rutinerad forward att luta sig emot. Någon sådan har vi inte just nu. Det är en sådan spelare vi behöver.
Susanna: Självklart behövs förstärkning. Både fram och bak. Funderar på om uppryckningen på slutet verkligen beror på att bitarna börjar falla på plats eller om det är för att Rolle ändrat sin ursprungliga spelidé. Om Toivonen försvinner och Rollegren återgår till den ursprungliga idén så undrar jag hur det kommer att påverka Oferes situation. Antingen får man anpassa spelidé efter spelarmaterial eller se till att skaffa spelare som funkar till idén. Har en känsla av att vi får vi lära oss en hel de nya namn snart.
Ole: Det behövs fem-sex nya spelare, av hög klass. Framförallt behövs det en målvakt, en ytterback, två mittfältare och en forward, och om både Edward Ofere och Ola Toivonen lämnar ytterligare en forward. Dessutom ett par talanger.
Etablerade namn? Varför inte Eddie Gustafsson, Daniel Nannskog och Rasmus Bengtsson? Och så vill jag ha tillbaka Tobias Grahn. Nu vet jag att det aldrig kommer att bli aktuellt med Grahn, men frågan var ju inte vad jag trodde utan vad jag ville.